Facebooksidan Avpixlat har drygt tusen likes. Dess diametrala motsats heter Vita Kränkta Män och ägnar sig uteslutande åt att spegla den kommentars- och insändarvärld som internet huserar. Sidan har i skrivande stund drygt 54 000 likes och rörelsen växer så att det knakar.
Vi ringde upp Kawa Zolfagary, högfrekvent debattör i morgonsofforna och grundare av Vita Kränkta Män och nu även Genusfolket, för att prata om det tragikomiska fenomenet som nu har blivit bok.
– Det är ju helt sjukt allt som har hänt, jag är helt överlycklig.
Hur föddes “Vita Kränkta Män”?
– Det kom till egentligen av att folk konstant uppmanade mig att “ta debatten”, utan att veta hur debatten såg ut. När jag klagade på att jag kunde skriva en jättelång och pedagogisk text om tolkningsföreträdet men det första svaret som kom var där någon skrev “håll käften, svartskallejävel och gå och dö”. Man bara, jaha ok. Då ska jag väl ta debatten med den här personen... Jag ville ju visa för folk att det är så här det ser ut i kommentarsfälten.
En kille skrev att om ordet “hen” skulle användas så kommer han vilja sätta på en gris och få ett barn ihop med den. Det här är liksom inget jag kan resonera med den här killen om, att det kanske inte är så smart att ligga med en gris för att folk använder ett visst ord. Det var den roliga biten, med alla knäppisar. Men samtidigt var det jättemycket gubbar i media, som använde det forumet helt skevt. Ulf Brunnberg var ute och härjade och Marcus Birro var också alltid ute, folk som hade massor av privilegier och som vägrade att erkänna det. De låtsades som att det var precis tvärtom.
Hur tror du att gemene man skulle definiera utrycket “att ta debatten” idag?
– Idag är det lite bätte, säger man “ta debatten” så tänker man inte på kommentarsfälten, utan man tänker på politiker. Men egentligen är det främst SD och SD-väljare som man pratar om. Jag vill ju gärna flytta det här extrema fokuset från dem där man låtsats att andra inte är rasister, när det egentligen är vem som helst. Vita Kränkta Män visar också att det kan vara vem som helst.
Vilken specifik händelse tror du har genererat mest stoff åt Vita Kränkta Män?
– Det var väldigt mycket i samband med Ulf Brunnberg där ett tag. När han skyllde häktesmordet på feminismen och alla möjliga andra saker. Det är så otroligt respektlöst att säga så, oavsett vad tycker om feminism.
Hur bemöter man kritiken om att det är rasism i sig att kalla gruppen “vita kränkta män”?
– Det är jättekonstigt när folk reagerar på att jag använder ordet “vit” eller “man”. Det blir ju inte rasistiskt om du bara använder ordet “svart” eller “kvinna” heller. Det finns hundra sådana sidor också och de är inte per definition rasistiska, för att de heter så. Men om du tittar på innehållet så är det bara massor av rasistiska grejer. Det är nidbilder, det är blackface och “titta de är apor”. Det är innehållet och kontexten som skapar rasismen inte om man säger ordet “svart” eller “vit”. Just i det här fallet är det också lite konstigt eftersom jag skriver ingenting om de här (skärmdumparna, reds. amn.) utan det enda jag gör det är att citera. Om jag får hem ett hotbrev som är rasistiskt, tar bild på det och visar för mina vänner, är jag rasisten då?
Kawa fortsätter sin förklaring och det märks tydligt att detta är något han får försvara dagligen.
– Något som är väldigt kul - med de största citationstecken man kan tänka sig - de här människorna har aldrig någonsin brytt sig förrän någon pekade på dem. Hela mitt liv har jag fått utstå att folk pekar på mig, hetsar mot mig, är rasistiska mot mig och helt plötsligt när någon visar det här problemet att det är så, då känner de sig träffade. Inte för att det är rasistiskt utan för att jag pekar på deras privilegier. Annars har de aldrig någonsin, någonsin brytt sig om rasismen verkar det som.
Har gruppen skapat ett alldeles eget insändarklimat?
– Jag tror så här: sidan har bidragit till att folk har fått energi och ork till att orka säga emot, för man känner sig inte ensam längre. Innan kunde man inte gå in i kommentarsfält och skriva någonting vettigt, för då fick du hundra olika fejkade och alla möjliga rassar på dig. Nu har det blivit någon slags frizon och jag tror att det har varit det mest givande. När jag ska summera det här på min dödsbädd och någon frågar mig var det bästa var med den här grejen, då kommer jag inte säga att det var kul att få skratta lite och jävlas med folk med privilegier. Det bästa var när jag fick mail från en tolvårig tjej som berättade om att hon alltid hade känt sig konstig för att hon hade typiskt killiga intressen och när hon surfade på nätet så mötte hon så många som pekade ut henne som avvikande och fel för att hon ville göra det hon ville. Sedan hittade hon Vita Kränkta Män och insåg att det inte var hon som var den konstiga - det var den andra.
Vad tänker du kring metoden “kill them with kindness”?
– Jag tror inte att det här är verktyget för att få slut på rasism, sexism och homofobi. Det här är bara en del av det stora hela. Om man tittar på det jag gör vid sidan av med siten Genusfolket, där det är långa och analyserande texter om hur man bekämpar sexism, traditionella könsroller och liknande, så vi får aldrig några kritiker som tar den sidan i beaktning utan man låtsas som att Vita Kränkta Män är det enda som existerar.
Varför tror du att det på många sätt humorn, och inte journalistiken, som bekämpar rasismen idag? Är det lättare att ta till sig eller ligger det något djupare i det hela?
– Det är det som är grejen, det positiva budskapet tar alla till sig. Det är enkelt, man väljer alltid att skratta framför att gråta. Olika grupper har alltid använt humorn för att normalisera sig själva och för att visa på vad de tycker är fel, och vad som är avvikande. Det kan vara judar i New York som är traditionella ståuppare och det är av en anledning, det är en försvarsmekanism.
Det finns ett jättebra exempel på det, det är när Erik Almqvist gick på Soran i den här SD-videon. Erik Almqvist skriker rakt i Sorans öra att han argumenterar som “en liten fitta” och Soran vänder det till att “ja, det är ditt argument och det är fullt rimligt”. Han har alltså klätt av honom där, han (Erik Almqvist reds. amn.) kan ju inte fortsätta att vara aggressiv, för då gör han bara fel.
Till sist frågar jag Kawa dagens mest öppna fråga: var världen är på väg egentligen? Kawa skrattar.
– Jag är den evige optimisten, så jag tror att den är på väg mot något bättre. Det finns så många positiva rörelser som har växt upp överallt på ställen där man minst anar det, som har samlat människor som vill ha något bättre och progressivt. Så jag tror att om vi orkar, om vi håller ut lite till och vågar kanske kämpa lite till så tror jag att det kan bli bra.
På fredag håller Vita Kränkta Män en releasefest på Under Bron för boken, som nu finns på riktigt.
– Jag har tänkt att detta ska bli den sämsta kvällen som en vit kränkt man kan tänka sig, och den bästa för alla andra.
Några av Nöjesguidens färska "favoriter":
"Det är skönt att SD har politiker som är så pålästa och vågar säga ifrån mot tramset."
"Det är omöjligt att hitta någon att älska i Sverige. Genusmaffian har gjort alla tjejer manliga. Tacka vet jag Tyskland."
"Sverigedemokraternas riksdagsledamot Thoralf Alfsson levererar det bästa försvaret hittills av Järnrörsgänget."
