Foto: Linda Svensson
När Patrik Svensson gör sina illustrationer fokuserar han på det lugna och nedtonade. Det är blekt, minimalistiskt och inte sällan med en speciell ödslighet, svår att hitta någon annanstans. Det var Patrik som så träffsäkert illustrerade Tobias Boströms framtidsdystopi Välkommen till Sverige 2015 i Nöjesguiden #7, men han har en lång klientlista som bland annat bestått av The New Yorker, Wall Street Journal och IKEA. Det är lätt att förstå varför.
Vi pratade med Patrik om skapandeprocesser, tvåvägskommunikation och när "något är fel" i en bild.
Du jobbar väldigt mycket med till exempel minimalism och bleka färger. Vad är det som inspirerar dig?
– Dels har det nog att göra med smak. Jag blir liksom lugn av det enkla och nedtonade. Sen jobbar jag ofta utifrån ett koncept, och om det då skulle hända massa olika saker i bilden så riskerar idén att gå förlorad. Rent generellt kan man väl säga att jag inspireras av det oväntade. Folk som går i slowmotion i ösregn, som någon sa. Sånt är fint.
Hur fick du idén till den illustration du gjorde till Sverige 2015-artikeln i senaste Nöjesguiden?
– Den illustrationen var ganska stämningsbaserad. Texten var dystopisk och beskrev typ en framtid i förfall. I vissa sammanhang passar det bäst att jobba med grafisk symbolik på ett eller annat sätt, i andra fall låter jag illustrationen bygga på en viss atmosfär. Det är naturligtvis inga vattentäta skott, ibland går de två spåren in i varandra.
Hur går skapandeprocessen till för dig?
– För mig är mitt jobb som illustratör mycket av en ”inre” sysselsättning. Jag tänker mycket och testar idéer i huvudet innan jag sätter mig och jobbar med dem. Men rent praktiskt så brukar jag skissa upp idéer på papper innan jag gör dem klart med ritplatta och dator.
Du har sagt att du med dina illustrationer vill uppmana till tvåvägskommunikation. Vad menar du med det?
– Jag tror jag menar att jag vill att den som ser mina illustrationer ska känna sig inkluderad i bilden, vara medskapande i någon mån. Bilder ju är envägskommunikation rent faktiskt, men jag strävar ofta efter att det ska finnas mer i bilden än det uppenbara. Sen är det viktigt att försöka hitta en bra balans mellan att varken vara alltför luddig eller rita någon på näsan, så att säga.
Du har jobbat med alla från New Yorker och Wall Street Journal till Starbucks. Vilka är dina tips till aspirerande illustratörer?
– Det är svårt att ge konkreta tips eftersom alla har sina egna sätt att jobba och olika preferenser – alla kanske inte kan tänka sig att jobba kommersiellt, till exempel. Men ett tips jag kan ge är att se mer inåt än utåt, att försöka hitta en egen röst i det man gör och lyssna på vad man själv går igång på snarare än att titta och lyssna för mycket på andra. Ett annat tips är att inte vara lat. Både rent professionellt – jag hade exempelvis inget som helst kontaktnät när jag började utan fick ringa och maila som fan första tiden – men även när det kommer till själva jobbet. Om illustratören själv känner att ”något är fel” i bilden kommer förmodligen andra också att känna det.
Patriks illustration i Nöjesguiden #7.
Se mer av Patriks verk här. Vi har tidigare pratat med en annan av våra illustratörer, som går under namnet Ollanski när han trollar med papper.
