Idag släpps eventet inför årets examensutställning på HDK, Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. I år har man valt att göra utställningen till ett antirastisitkst statement genom sin marknadsföring. Vi tog ett snack med Anna Olsson som går tredje året på HDK:s kandidatprogram i design om varför det är viktigt att jobba antirasistiskt med konst.
Hej Anna! Hur kom ni fram till att ni ville göra ett antirastiskt statement av er utställning?
– Det har varit mycket diskussioner under hela utbildningen om att det är så himla dåligt uppdelat. Alla som går design kommer uteslutande från medelklassen och är vita. Vi har såklart märkt det och tycker det är väldigt tråkigt. Många har börjat reflektera över varför det är på det här sättet. Skulle skolan kunna kommunicera annorlunda? Hur går intervjuerna till? Vad gör skolan själv för att marknadsföra sig bättre? Det är mest kvinnor som går utbildningen också men det ser vi inte som ett lika stort problem då män generellt har en bättre position i samhället och speciellt inom konstvärlden.
– Vårt mål med utställningen är att nå ut utanför centrumområdet och tala till de som kanske inte självmant vänder sig till HDK. Detta syns inte jättemycket nu, för trycksaker & annonser är inte ute ännu. Men nytt för i år är att vi kommunicerar på arabiska, engelska och svenska på till exempel spårvagnar och affischer. Vi bjuder också in en hel del gymnasieskolor som inte har bild & form-inriktning för att få en guidad tur av utställningen.
Varför har ni valt att använda just de språken?
– Tanken var från början att at in flera olika översättare men ekonomin höll tyvärr inte för det. Så vi tittade på vilka som var det största minoritetsspråken i Göteborg och valde utefter det. Arabiska är ett av det största så det är lika viktigt att ha med det som det är att ha med engelska.
Varför tror du konstvärlden är så homogen?
– Jag kan bara se till mig själv, jag passar jättebra in i mallen som vit och medelklass och jag vet att branchen är osäker ekonomiskt. Det satsas alldeles för lite på kultur och på att göra kulturarbete säkert ekonomiskt. Om det fanns en större säkerhet att frilansa, jobba konstnärligt, få bidrag och stipendier då vet jag att det är lättare att ta ett beslut att arbeta med detta. Jag har inte haft det dåligt ekonomiskt i min uppväxt så jag tycker inte det är lika problematiskt att satsa på ett yrke för att det är kul. Om jag hade vuxit upp med andra förutsättningar så hade jag definitivt velat ha ett arbete där jag får en inkomst och kan försörja mig själv och en eventuell familj.
Vad gör det med konsten och utbildningen att de flesta av er har samma bakgrund?
– Det är väl ganska mycket som precis allt annat i samhället, allt som produceras utåt måste vara av en grupp i mångfald för att det ska vara jämställt. Det måste komma från massa olika håll. Jag kan inte vända mig till alla på grund av min bakgrund, det kommer jag inte ifrån. Det pratas väldigt mycket om att folk vill att alla ska vara representerade, men det görs ingenting för att få mångfald i den här utbildningen och många andra.
Vad hoppas ni förändra?
– Att vi lyckas med att få hit folk från olika klasser, grupper, platser inifrån och utanför Göteborg. En riktigt blandad grupp som kommer till utställningen. Vi har gjort tydliga formval för att nå så många som möjligt och försöker maxa affischeringen utanför centrum.
Examensutställningen för HDK äger rum den 6 juni och utställningen håller sedan på till 15 juni i skolans egna lokaler.
