Illustration: Carsten Oliver Bieräugel
Kristoffer Viita har läst pick-up-manifesten och berättar för er läsare vad problemet verkligen handlar om.
Neil Strauss The Game och uppföljaren Rules of the Game var böcker som, genom stilistiskt och underhållande berättande, presenterade en ligg-guide för noll noll-talets män. Delvis var de byggda på sunt förnuft i kejsarens nya kläder, delvis på ren pseudovetenskap. Allt glaserat med balsam för ett kollektivt manligt underdogkomplex.
Konceptet blev aktuellt igen när den ”psykologiske trollkarlen” Henrik Fexeus släppte boken Alla får ligga. Fexeus tog parningsspelet till svensk pk-mark och riktade sig till båda könen.
Både Strauss och Fexeus lyckades säkert skaka liv i ett par nya UNA-bombare bortom social räddning. Det förändrar inte den biologistiska idé om kuk och fitta (”därför tittar män på porr mer än kvinnor”) som hela självhjälp-till-att-knulla-vågen lutar sig mot.
Ett rätt sätt att reagera på hela rörelsen är med en vägg av hat. Men jag tycker vi nu kan lyfta blicken från frågan ”Vad fan?” till den om ”Varför?”. Speglar inte The Game-idéerna ett produktbehov av individualism (”Jag fick inte ligga i helgen – jag kräver en vetenskaplig förklaring!”) i länder med ovanligt många singelhushåll? Pick-up-manifesten predikar, förutom det nyliberala ”självkänsla nu!”-tramset, förskönande argument för individens kompromisslösa egenhet. Vilka ord och symbolhandlingar som leder till att våra tänkta byten för kvällen känner sig speciella nog att klä av sig för sex klockan fyra på morgonen.
Pitchmetoden liknar den man lär sig för att sälja värdelösa produkter via telemaketing. Duden som lutar sig med ryggen mot baren är lyhörd för dudetten enligt samma regler som en säljare känner av ”vad kunden behöver”. Det som provocerar är inte bara sexismen, utan att metoden påstås funka på alla, att du inte är unik som du alltid fått lära dig. Men vems fel är det? Människor är inte produkter men verkar ändå bli extremt kåta på känslan av utvaldhet.
Anledningen till att det mest är män som behöver lära sig enkla regler för att läsa av kroppsspråk, och det har jag varit övertygad om länge, är för att reparera skadan som otaktiska rövhål har fuckat upp hårt med gammal god sexual harassment. Ett patriarkalt problem som drabbar båda könens chans att få orgasm. Till och med seriebelägraren Neil Strauss skrev att empati är det starkaste förförelsetricket. Tanken att se attraktion som flytande, påverkbar, är vacker. Men snälla, sluta mät den med företagsstrategiska diagram, då kommer ingen att få ligga. Åtminstone inte hett.
Två helt ovetenskapliga tips:
1. Ta inte ytliga möten för personligt. 2. Lyssna mer på R Kelly.
Kristoffer Viita
