Efter en tids svacka upplever realitygenren en renässans. I samband med detta ser vi hur en ny trend blir allt vanligare, där en och samma person dyker upp i flera olika programformat. Börjar det ta slut på deltagare? Eller finns det en speciell personlighetstyp som söker sig till reality-tv? Vi tog reda på det.
På topplistan över de mest sedda programmen förra året dominerar tävlings-formaten. Vi vill se verklighet på tv, och kanske lite Kalle Anka. Detta har lett till ett nytt fenomen som innebär att det allt oftast dyker upp ansikten i rutan som vi redan har sett i något annat format. Man frågar sig om detta beror på personlighetstypen, alltså att en viss typ av människa söker sig till denna typ av exponering, eller att castingen tar den enkla vägen ut och frågar någon de känner till sedan tidigare. För ja, de allra flesta dokusåporna castas det till genom headhunting snarare än öppna ansökningar, även om en del av deltagarna kommer in den vägen också. Oavsett händelseförlopp i de enskilda fallen har fenomenet med reality cruisers vuxit sig allt större, och det verkar nästan vara en merit att ha varit med i ett program tidigare när urvalsprocessen inför ett nytt sätter igång. Trenden är dessutom växande i alla skikt då det inte bara verkar vara nya förmågor som ser reality som en genväg i karriären. Den första säsongen av Så mycket bättre må ha varit svårcastad men efter att skivbolagen och förlagen har insett pr-värdet (Lex Plura) står redan kända artister i kö för att få vara med. En medverkan i reality kan med andra ord i vissa fall ge din karriär en rejäl skjuts. Och om du ändå har synts i tv en gång, varför inte göra det igen?
Camilla Mårtensson Cunha jobbar sedan fyra år tillbaka med casting. I dagsläget är hon på Meter Film och Television som bland annat ligger bakom produktionerna Idol, Sveriges mästerkock och Project Runway. Ett av hennes projekt är den senaste säsongen av svenska Top Model.
Berätta hur castingprocessen går till.
– Det är naturligtvis olika för varje program, men vanligtvis försöker man först och främst nå ut med att man söker folk till programmet. Och vilka kanaler man använder beror lite på vilket format som är aktuellt. Just Top Model är ett väldigt specifikt program där man inte bara vill ha starka personligheter utan att de även ska ha potential att faktiskt jobba som modell på riktigt. Det kan vara lätt att tro att vi bara vill göra bra tv, men åtminstone när jag själv castar tänker jag väldigt mycket på potentialen då det betyder allt för programmets trovärdighet.
Hur många sökande träffar man?
– Jag tycker att det är jätteviktigt att faktiskt träffa så många som möjligt. Men det är väldigt många steg i en casting med ansökningar och head hunting, till telefonintervjuer och slutligen det fysiska mötet.
Hur skiljer sig casting för reality från andra produktioner?
– I grunden inte mycket alls. Man utgår alltid ifrån ansökan från en person, och det beror jättemycket på hur personen faktiskt är. Det som skiljer sig från till exempel en dokumentär i ett program är att realitydeltagaren verkligen måste vara beredd på vad det faktiskt innebär att vara med. Inte bara att man som tittare ska följa dem en hel säsong, utan också vad som händer före och efter själva programmet. Det måste vara en person som klarar av att tackla all den såväl positiva som negativa uppmärksamhet man kan få.
Det låter som en väldigt personlig process. Finns det någon särskild typ av person som söker sig till de här programmen?
– Det finns väldigt många typer. Dels finns det ju en typ som söker sig till väldigt mycket olika program, som man stöter på om och om igen. Som förmodligen framförallt vill vara i tv för att de tycker att det är roligt att synas.
Hur upptäcker och hanterar man det?
– När man castar mycket börjar man efter ett tag helt enkelt känna igen folk. Sedan kommer det med jobbet att bli en väldigt bra personkännare. Man har trots allt ett ansvar när man väljer ut de här personerna, och de personer som inte har någon legitim anledning till varför de vill vara med i just det här programmet – de personerna är troligtvis mer ute efter att bara synas. Det behöver inte vara något fel i sig men det beror på vilket program man jobbar med. De flesta reality-programmen har ju faktiskt en kontenta och då är det viktigt att folk vill vara med i just det.
Men när vissa personer likväl dyker upp i flera olika programformat, beror det då på dålig casting?
– Det behöver absolut inte vara en dålig casting, men personligen tycker jag att det är kul att hitta nya personer varje gång man jobbar med ett program. Så att tittarna får lära känna nya människor. Sedan är det givetvis en annan sak om man gör spin-offer, då följer man en härlig person för att man gillar den. Jag tycker nog inte att det är lika härligt om man ser en och samma person hoppa runt mellan programmen om det inte finns någon rimlig anledning till att den är där.
Hur stor är castingbranschen, slåss ni om deltagarna?
– Det finns väldigt mycket folk som söker sig till tv, även om Sverige är ett litet land jämfört med till exempel USA. Det handlar om att vara påhittig och komma på nya vägar för att hitta människor.
Att det finns folk som söker sig till tv har Camilla uppenbarligen rätt i. Bara förmedlingssajten statist.se har mer än 170 000 registrerade medlemmar, och växer dagligen med flera hundra nya. Men varför har just reality-tv fått en sådan renässans?
– När den försvann bort ett tag trodde många att fenomenet var över och inte skulle komma tillbaka. Jag tycker snarare att den stora frågan är varför det ens försvann. Folk har alltid varit intresserade av igenkänning och att se människor de kan identifiera sig med. Det är också därför det är viktigt att ha en blandad rollfördelning.
Vilken casting är du mest nöjd med?
– Jag är väldigt nöjd med tjejerna i den här säsongens Top Model. Man finner ju alltid favoriter under åren som ger extra starka intryck men jag vill inte namnge någon specifik person.
Modellen och designern Victoria Eriksson var en av deltagarna i förra säsongen av Top Model, en tävling där hon slutade sexa. Strax därefter gjorde Victoria comeback i rutan som deltagare i Project Runway.
Hur kom det sig att du sökte dig till reality-tv?
– Jag hade precis blivit medlem på en statistsida där jag helt plötsligt såg två jobb som verkade roliga. Den ena var Top Model och det andra var som zombie-statist till Den sista dokusåpan. Från Top Model fick jag ett automatiskt mejl att de hade stängt ansökningarna, medan jag fick jobbet som zombiestatist. Men samma dag som vi spelade in avsnittet och jag satt där helt blodigt sminkad i ansiktet ringde de ändå från produktionsbolaget och ville ha med mig på casting. Så jag fick till slut båda jobben.
Hur har det påverkat din karriär?
– Folk har fått upp ögonen för mig på ett annat sätt, jag var helt okänd innan jag kom med i Top Model. Nu har jag fått visa vad jag går för och tagit emot konstruktiv kritik från professionella människor.
På tal om kritik, vad har du fått för reaktioner?
– För det mesta positivt. Nästan bara positivt faktiskt.
Hur kom det sig att du var med i både Top Model och sedan Project Runway?
– När jag sökte till Top Model hade jag precis startat mitt eget klädmärke, och det var faktiskt bilderna som jag hade tagit på mig själv i mina egna kläder som jag skickade in med min ansökan. Vi var på sluttampen av Top Model och jag bloggade på TV3.se när jag råkade se annonsen för Project Runway på deras hemsida och kände att jag bara måste söka. Top Model var en ren slump att jag sökte till, men att jag sedan sökte till Project Runway var på grund av utmaningen. Jag älskade den amerikanska versionen och förstod liksom inte hur de kunde få ihop allt så fort. Det var den där omöjligheten som lockade även om jag aldrig trodde att jag skulle bli en finalist.
Skulle du med facit i hand göra om det?
– Top Model var en fantastisk upplevelse, att få åka till Los Angeles och modella. Det skulle jag kanske göra om, men Project Runway var extremt krävande. Jag är världens tidsoptimist och tyckte att det var jättejobbigt med alla deadlines.
Ser du dig framför allt som modell eller designer?
– Både och, jag kan inte välja något. Många frågar vad som är roligast men jag måste få jobba med båda två. Jag gillar att ha mycket att göra så länge det är kul.
En annan person vars ansikte har blivit bekant i mer än ett programformat är Mauritz Saengsri. Han sökte in till Idol 2008 men fick ingen guldbiljett av juryn. Redan då hade han emellertid ytterligare en ambition – att bli kock. Och fem år senare lagade han mat inför sin egen idol Per Morberg i Sveriges mästerkock.
Hur kom det sig att du sökte dig till reality-tv?
– För det första är mina stora intressen förutom fotbollen just musik och mat-lagning. Annars var det nog mest för skojs skull. Mästerkocken sökte jag till efter att jag hade börjat plugga till kock.
Tror du att din medverkan kommer att hjälpa dig i den karriären?
– Jag går ut kockutbildningen nu till sommaren, så vi får väl se om det underlättar att få jobb på något bra ställe.
Hur kom det sig att du var med i båda formaten?
– De hade egentligen ingenting med varandra att göra, mer än att jag gillar utmaningar och att bli bedömd av proffs. Jag tror inte att mitt medverkande i Idol gjorde det enklare för mig att komma med i Mästerkocken.
Om det skulle komma ett liknande program fast för fotbollsspelare, skulle du söka in till det?
– Det skulle jag nog. Jag kan lätt tänka mig att vara med i program som Robinson, Wipeout eller Pengarna på bordet också. Det här med tävlingsprogram känns som min grej.
Karriärexperter pratar idag om hur cv:t har tappat mark gentemot det personliga varumärket när man söker arbete. Men hur påverkas egentligen detta av en medverkan i reality? Medie-rådgivaren och debattören Paul Ronge menar att det är viktigt att bygga sitt varumärke kring något man kan, något man är bra på, eller något man har gjort, till skillnad från att bara bygga det runt sin egen person.
– Om man tittar på just reality-tv jobbar deltagarna ofta väldigt hårt för att sticka ut. Man kan inte göra det med hjälp av något man har gjort på samma sätt. Det finns en fara i detta, och risken finns att du så att säga sätter en tatuering i ansiktet som kanske inte är lika rolig att ha där om 15 år.
Är kunskapstävlingar som Sveriges Mästerkock och Top Model bättre ur ett sådant perspektiv?
– Det är en smart tanke. När du tävlar i kunskapstävlingar handlar det lite mer om vad du kan än bara om vem du är eller vad du framställs som. Men om man ska vara tuff bör alla förstå att man som deltagare är råvaran i ett medialt maskineri, lite som stockarna som kommer in i ett pappersbruk. Det är en del av den deal som du sällan går vinnande ur. Problemet är att de som allra mest skulle behöva råd om hur man förhåller sig till medier ofta har minst tillgång till sådana. Där ligger ansvaret hos kanalen att ge deltagarna en rigorös medieträning.
Borde man göra ett reality-program om medieträning?
– Kanske, men här handlar det mer om att rikta det mot unga människor som hamnar rakt i ett medialt sammanhang utan att riktigt vara förberedda på det.
Om man ångrar sig, hur reparerar man den eventuella skadan?
– Alla som har gjort en taskig tatuering vet hur svårt det är att bränna bort den med laser. Det tar lång tid och det är svårt att hitta exempel såsom Carolina Gynning, och även för sådana som henne kan det räcka med en Stureplansskandal för att det ska vara kört igen.
Några reality cruisers vi minns
Victoria Eriksson
Efter att ha gått till final i svenska Top Model fortsatte Victoria sin reality-karriär med ett besök i Project Runway. Hennes tid i den senare blev emellertid kort då juryn röstade ut henne efter ett haveri i form av en klänning gjord av cd-skivor.
Mauritz Saengsri
När Mauritz inte lyckades i Idol tipsade Laila Bagge honom att söka till Sveriges Mästerkock istället. Den sjungande kocken kom dock inte längre än till kvalet, men han fick lite mer tid i rutan i alla fall.
Marie Picasso
En av de få som verkligen lyckats med att hoppa från ett reality-program till ett annat. Fem år efter sitt deltagande i Big Brother gick hon vidare och vann Idol 2007, där hon mötte Amanda Jenssen i finalen.
Sophie Angner
Först sökte Sophie modellkontrakt i andra säsongen av svenska Top Model och strax därefter kärleken i Date med mig.
Marcus Öhrn
Marcus Öhrn var inte bara med i såväl Villa Medusa som Fame Factory utan spelade också in en duett med dåvarande flickvännen tillika den eviga Baren-drottningen Meral Tasbas, som utöver Baren bland annat var med i Club Goa.
