Med cirkus två månader kvar till det första av två val i vårt väldiga kungadöme har jag i sedvanlig ordning börjat snegla på den kulturpolitiska agendan. Självfallet hamnar kultur-politiken alltid i skymundan för mer slagkraftiga frågor, som utbildning och jobb. Det är inte direkt en het potatis, en haltande kreativ rymd till trots. Det finns förvisso en chans att någon politiker väljer att föra in någon slags moralisk värdering i frågan för att därmed vinna några fåtal lättlurade röster, men förmodligen lär det scenariot utebli.
Men var hamnar vi då rent ideologiskt när det kommer till kultur? Jo, för tillfället ser dagsläget för kulturutövare i Sverige ut typ såhär: du ska sälja din själ tills döden frigör dig. I dagens Sverige ska du som konstnär inte bara vara oerhört talangfull i ett extraordinärt svårnavigerat fält, du ska dessutom vara en makalös entreprenör. Med händerna fulla av bokföring ska kreativiteten flöda ut ur den målande lilltån, och ej att förglömma är att den konst som flödar så vackert både är politiskt styrd och reglerad. På regeringen.se kan man läsa hur de styrande vill att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Bullshit, säger jag. Som en person verkande i det kulturella fältet måste du agera politiskt korrekt, verka till förmån för samhället (det vill säga anpassa dig efter de mål som regeringen sätter upp) samt inneha samma säljkunskaper som en bilförsäljare. Annars kan du glömma de där bidragen. Alltmer börjar vi närma oss en kultur-politik lik den på andra sidan Atlanten, där privata finansiärer styr den konstnärliga marknaden, vilket naturligtvis skapar en segregerad och selektiv bransch där få ges en uppriktig chans.
Bäst just nu
1. Ett sätt att leva – svenskt fotografi från Christer Strömholm till idag
Moderna Museet i Malmö, till och med den 18 maj
Moderna har i utställningen Ett sätt att leva tagit avstamp i ett citat av Christer Strömholm, där han beskriver sitt yrke som fotograf som ett sätt att leva, och sammanför en grupp svenska fotografer vars dokumentära fotografi inte drar sig för att närma sig den personliga sfären och mer konstnärliga projekt. Resultatet blir oerhört intimt och skärande nära. En av de bästa utställningarna på Moderna på länge.
2. Gerry Johansson
Malmö Konsthall, den 5 april–15 juni
Gerry Johanssons fotografi formar omvärlden till en stilistiskt monokrom upplevelse, med en eftersmak av obehag. Vackert. Och när ni ändå är i farten på konsthallen, kolla även in Nietzsche Was A Man, bestående av videoverk av 19 iranska kvinnor som undersöker universella frågeställningar som jämställdhet och identitet.
3. Johanna Friedman
Galleri 21 i Malmö, den 5–27 april
Galleri 21 har alltid haft en förmåga att ta fram intressanta och innovativa, nykläckta konstnärer. Nu står super-talangfulla Johanna Friedman på tur. Med fotografi och diverse textila tekniker väver hon, med ett öga för den mänskliga absurditeten och en självklar självklarhet, samman populärkultur, politik och jämställdhet.
4. Anja Hilling: Mitt unga idiotiska hjärta
Malmö Stadsteater, till och med den 9 april
Anja Hillings Mitt unga idiotiska hjärta behandlar självmord, vardagstragik, ironi och livets alltjämna oregerlighet. Pjäsen har rosats av samtliga dagstidningar och tar snart sina sista skälvande steg på Malmö Stadsteaters scen. Skippa lökiga Rebecca med Nanne Grönvall i spetsen och gå istället och se lite kvalitativ samtidsdramatik runt hörnet.
5. Milan Markovic och Maja Pelevic: They Live
Inkonst i Malmö, den 29 april
They Live är en performanceföreställning av och om Milan Markovic och Maja Pelevics korta politiska barriärer i Serbien, och vad som hände därefter. År 2012 gick de båda, i forskande syfte, med i nio av de ledande partierna i Serbien, och med hjälp av Joseph Goebbels kända tal Kunskap och propaganda från 1928 som redskap lyckades de till slut nästla sig in i den innersta kretsen. Hur spännande? Så spännande. Kom så går vi tillsammans!
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2014.
