Foto: Kjell B Persson
Med sitt förflutna som festprisse kliver Johannes Brost in i klubblivet igen i rollen som nattklubbschefen Janne i Axel Peterséns debutfilm Avalon. Döskalle & Mästerligt slog sig ner i biosalongen för att ta reda på om Joker lever vidare och om vänskapen med Mick Jagger kvarstår.
Ett tema i Avalon verkar vara en rädsla för att åldras. Hur känner du själv inför ditt åldrande?
– De flyr inte från sitt åldrande utan från sin ångest och sina skuldkänslor. Jag har ingen som helst rädsla för att åldras och tänker varken på det eller på hur gamla eller unga folk är. Jag fungerar inte så. Det viktiga är att människor är trevliga och intelligenta.
Hur mycket relaterar du till din karaktär Janne?
– Janne startar en nattklubb vilket jag inte har någon dröm om, men på sextiotalet fanns det en nattklubb i Malmö som hette West End Club som startade en till klubb som blev West End 2 som jag och en kompis fick ta hand om. Vi köpte en massa möbler från sådana där fina loppisar och det kom fantastiskt mycket folk, även en massa artister som The Rolling Stones.
Ryktet säger att du är polare med Mick Jagger.
– Vi träffades ju i Stockholm och känner varandra. Han har bjudit med mig till olika ställen, men det var ett tag sedan nu, så jag hoppas att han kommer tillbaka snart igen så att man får träffa honom en gång till. Vi har samma syn på livet och har bra samtalsämnen. När vi träffades pratade vi om rock ’n’ roll och brudar eftersom vi båda levde det livet, men nu har vi vuxit och klarat oss från det och utvecklats inom våra yrken så att man är tillfreds. Vi har väldigt trevligt och pratar mycket om litteratur, filmer, tv, böcker och så vidare. Men vi pratar aldrig om deras musik för det har de så fullt upp med själva.
Hur trött var du på Joker efter Rederiet?
– Tänk själv, efter tio år, 318 avsnitt… Men jag är inte trött på honom på det sättet, utan snarare på att folk alltid ska förknippa honom med mig. Det finns fortfarande folk som kommer fram till mig idag och säger ”Tjena Jokern”. Det är nästan så att man vill ge dem en dansk skalle. 
Har du någonsin råkat presentera dig själv som Joker?
– Svar nej.
Lina Thomsgård twittrade: ”Det finns inget bättre sätt att starta dagen på än med telefonsamtal ifrån Johannes Brost. Lovar. Önskar att det kunde hända er alla.” Vad är det för framgångsrikt telefonknep du kör?
– För drygt två veckor sedan köpte jag min första laptop… Ja, alla reagerar likadant som du gör nu! Så jag har använt telefonen istället. Visst är det så mycket trevligare att höra någons röst?
Du är med i långfilmen Sean Banan – inuti Seanfrika med Sean Banan, Kikki Danielsson och Dr. Alban…
– Jag blev tillfrågad och läste manuset som var en helt crazy historia, och jag har aldrig varit i Afrika så det var ju en fantastisk möjlighet. Både äventyr i filmen och att få vara nästan en hel månad i Moçambique.
Vem skulle du helst vilja tillbringa en sommar i Båstad med – Kikki Danielsson, Dr. Alban eller Sean Banan?
– Dr. Alban, eftersom jag känner honom bättre och sedan en längre tid tillbaka. Sean Banan och jag har inte samma intressen… Men jag och Doktorn skulle ha roligt, äta gott och gå omkring och fälla spydiga kommentarer.
Jag tittade på Hjälp, jag är med i en japansk tv-show! och tyckte inte att det var roligt.
– Jag frågade innan och var jävligt noga med att jag inte ville vara med i någon förnedringsshow och de försäkrade mig om att det inte var det. Men det var väl just vad det var? Men sedan tänkte jag – en hel månad gratis boende på lyxhotell i Tokyo? Det passade mig perfekt. Lite egoistiskt så där.
De andra deltagarna tyckte att du var otrevlig och arrogant.
– Man får nog ta och titta på vilka människor det var som tyckte detta. Jag har aldrig träffat så självfixerade människor och det är det värsta jag vet. De får köra sitt eget race.
Har du varit lite av en värsting?
– Jag har festat lite, men det är ju inte att vara värsting… Paulo Roberto är en värsting, King of Kungsan! Jag har levt runt lite och haft mycket skoj. Lite för skoj kanske. Jag misskötte mig under sjuttio- och åttiotalet eftersom jag jobbade och festade för mycket och det slet på kroppen. Men det är ju en sådan sjukdom man får när man blir rikskändis och alla plötsligt kommer och sliter i en och tv, teatrar och filmer bara ramlar på en. När man går från något normalt till max blir man störd. Det kan man se även på de människor som kommer fram idag.
Vad är ditt bästa argument för att avstå droger?
– Att stanna kvar. Droger innebär ju faktiskt att man fjärmar sig från någonting, man vill ha ännu roligare än vad man kan ha. Och sedan visar det ju sig att det inte blir roligare. Skit i det bara, låt livet bli en drog istället. Nu tycker jag att jag har lyckats med det själv.
Vad är du rädd för?
– Jag vettefan… Det som hände för ett år sedan, när det smällde en bomb där på Bryggargatan av en frireligiös fanatisk själ, det är ju en fruktansvärd händelse som drabbar ett samhälle och oerhört många oskyldiga om det hade gått så illa som det hade kunnat. Jag har lite ångest när jag går bland folkmassor och på gator som Drottninggatan. Det är så obehagligt med alla som springer och allt folk överallt, usch. Det gillar jag inte. Jag är kanske inte direkt rädd, men jag undviker det.
Vad vill du att Gud ska säga till dig när du står vid pärleporten?
– ”Tjena, dig har man ju väntat på! Vilken lång tid du tog på dig att komma hit. Kom här ska du få se, här har vi dukat upp ett festligt bord till dig och ett glas vin, kan det passa?”. Ungefär så.
Avalon har biopremiär den 10 februari.
