Foto: Niclas Brunzell
Hon har varit stor utomlands i åratal, men något av en doldis i Sverige. En medverkan i TV4:s Så mycket bättre var dock allt som behövdes för att göra henne folkkär. Döskalle & Mästerligt fångade upp September för ett snack om kredd kontra hits, Christer Sandelins närmanden och hur gammal hon egentligen är.
Vilken låt var din favorit att tolka under Så mycket bättre?
– Oj, vad svårt. Det var nog Eldkvarns Kärlekens tunga som var en av mina favoriter. Sedan Di Levas Vem ska jag tro på, för den var annorlunda mot det jag brukar göra.
Hur pass stora obehagskänslor fick du inför Christer Sandelins närmanden?
– Asså, i och med att jag har pojkvän... Christer är jättefin, men det kändes… Haha, han gillar ju brudar liksom. Fast det var lite läskigt. Det var lite oväntat.
Vem tolkade din låt bäst?
– Lill-Babs låt (Looking for Love, reds.anm.) var verkligen coolast.
Är det sant att du ska fira jul med henne?
– Klart vi ska, jag vill åka till Järvsö. Jag var mycket i Järvsö när jag var yngre... Men nej, vi ska inte fira jul ihop. Även om jag skulle vilja äta hennes hemlagade korvar.
Handen på hjärtat – uppstod ingen romans under inspelningsveckan på Gotland?
–Petter och Lill-Babs hade ju en fling, men det var all romans.
Du har blivit coolare på sistone. Hänger det på håret?
– Jag har alltid varit cool. Nej, men cool-heten har alltid varit där. Jag har varit korthårig längre än vad många tror. Jag har varit utomlands ganska länge och då hade jag långt hår, men jag kände mig som en barbie. Jag kände mig inte som mig själv, eftersom jag inte är tjejig på det sättet. Därför klippte jag av barbiehåret, så nu är jag mer äkta.
Vilka artister eller skivor har inspirerat dig mest under 2010?
– Swedish House Mafia-killarna och Janelle Monáe – hon är en blandning av Prince och James Brown, fast hon är en tjej. Ascool tjej. Sedan har även Petter fått mig att rappa och det är inte många som har fått mig till det.
Är det påfrestande att sälja bra men aldrig få vara kreddig? Typ, skulle du hellre vara Lykke Li?
– Nej, jag vill inte vara Lykke Li. Jag är ingen, jag tycker det är jobbigt när det blir alldeles för svårt. Det är inte min grej. Jag är alldeles för mesig för det. Helt ärligt är jag ganska bestämd och jag älskar hits och jag står för det. Hits är, i Sverige, inte riktigt rumsrent. Fast de diggade Mikrofonkåt och det är ju en låt som är väldig kaxigt och direkt. Det brukar alltid vara på gränsen, men den låten får kredd hos kritikerna den också.
Hur känns det att alltid stå i skuggan av Robyn?
– Oj, oj, oj. Jag vet inte. Det har jag aldrig tänkt på. Vi står på våra egna håll. Jag har aldrig jämfört mig med Robyn – vi är väldigt olika. Robyn är Södermalm och jag är Vasastan.
Namnet på ditt första album är Teen Queen. Hur tänkte du?
– Meningen var att jag skulle bli stor i Japan, men jag tänkte inte så mycket när jag var tolv utan mer att jag ville spela in i studio och bli superstjärna. Jag tyckte om att sjunga, men det var ju fruktansvärt dåliga låtar.
Har du lyssnat nåt på Berdie Num Num på sistone?
–Åhh, herregud! Nej, det har jag inte. Jag gjorde ju massor av dåliga låtar från att jag var tolv år, tills jag var 16. Massor. De ligger på hög hemma.
Nästan alla dina gamla låtar går i moll. Bär du på ett stort vemod?
– Jag vet inte. Men det är sant, de ligger ju i moll. Det spelar ingen roll om den ligger i dur för när jag sjunger går den i moll. Det är något med mig som gör det, det är nog min mörka röst.
Du har en schysst stil. Vart hämtar du din inspiration ifrån?
– Jag följer inga modebloggar, utan jag kör på. Tar på mig det jag tycker är snyggt. Jag har ingen stil, utan jag blandar vad som helst. Jag bryr mig inte så mycket.
Du verkar ha ett fläckfritt register. Berätta om det värsta du har gjort.
– Jag kör bil, ringer, mejlar och sminkar mig samtidigt. Jag är nog en trafikfara.
Vi ogillar att du är så snäll. Svar på det?
– Men jag är nog inte så snäll, de som känner mig tycker att jag är kaos. Det är så svårt, men det har nog med personligheten att göra. Jag vet inte vad jag gör för knasig-heter – fast jag gör det hela, hela tiden. Men jag kommer inte på något nu.
Det finns ingen dirt på dig på nätet. Har du lojala vänner eller är du bara präktig?
– Jag är jättepräktig. Jag är ganska privat. Men vet du vad, min nya låt är ganska opräktig. Jag var riktigt bakis, vilket inte heller är så jäkla präktigt. Allt som jag säger kommer att låta så lame. Jag är lite i min egen värld. Petter och jag har skrivit en låt ihop och den heter Baksmälla. Där kommer min opräktiga sida fram.
Du är född 1984, men ser ut som 35. Har du levt ett hårt liv?
– Alla har alltid trott att jag är mycket äldre. När jag var elva kom 30-åriga snubbar fram och raggade. Jag blev livrädd. Jag har alltid sett mycket äldre ut och det är inte så kul. Det beror nog på mina rynkor. Haha, nej jag vet inte. När jag var liten berodde det på att jag var tidig, jag hade stora bröst och då tänkte folk att ”en elvaåring kan ju inte ha sådana bröst”.
Vem var recensenten som hade sågat dig utan att ha lyssnat, som du berättade om i Så mycket bättre?
– Jag minns faktiskt inte. Jag är skitarg, så jag hade gärna sagt det rätt ut.
Musiken från Så mycket bättre finns ute nu. Septembers nya album, Love CPR, släpps den 14 februari.
