Den digitala dassväggen (1994)

Redaktion 14:16 19 Nov 2012

Av Torgrim Eggen, nummer 11, 1994

 

Internet är inte årets nyhet – för mer än 20 år sedan bråkade amerikanska forskare om Vietnam-kriget via datorskärmar – men av elitens grusväg har det blivit en allmän motorväg: Infobahn. Tillgänglig för alla som har en dator och ett modem. Och de blir fler och fler – dubbelt så många i år som förra året. Men vad är Internet, och varför pratar alla om det?

 

(Obs! Det förekommer djurporr i denna artikel)

 

Du står framför en dassvägg med en tuschpenna i handen. Du har en brinnande önskan att meddela dig - inte till någon bestämd, men till "mänskligheten", eller i varje fall till den lilla delen som up­pehåller sig på just denna toalett. I detta gömmer sig emellertid en betydande be­gränsning. I de allra flesta fall är det till ex­empel osannolikt att du ska nå någon av det motsatta könet (det är med andra ord ingen vits att söka en heterosexuell part­ner). Annars är det fritt fram for det mesta -diskutera politik, filosofi, kroppsfunktioner (det du egentligen skulle ha gjort där inne), proklamera ditt stöd för de rockgrup­per du föredrar et cetera. Ditt budskap kom­mer att läsas av dem som besöker just detta slutna rum, eller de flesta av dem, tills in­nehavaren bestämmer sig för att tvätta väggarna.

Tänk dig så Internet. En global dassvägg där hundratusentals människor tittar in dagligen. Du kan vara kort och koncis eller så mångordig du vill, för denna dassvägg är hur stor som helst. Du kan styra ditt samtal; om du har lust att prata filosofi eller politik finns det egna delar av väggen för detta. Önskar du (som väldigt många) snacka snusk är möjligheterna legio. Med båda kö­nen (okej, minst 85 procent är män).

Men detta som i ena ögonblicket framträ­der som en dassvägg, kan i nästa ögonblick vara ett bibliotek, med bibliotekets logiska ordning och grå, allvarliga stillhet. Det kan vara det största och mest detaljerade uppslagsverk du någonsin har hämtat ner från en hylla. Det kan vara ett flashigt, färgspra­kande magasin. Det kan vara ett interaktivt "hypermedium" av den typ som alla pratar om, men ingen har prövat. Det kan vara som ett dygnetruntöppet globalt kafé, där det är så mörkt att du inte ser vem du pratar med. Det kan vara det mest effektiva redskapet för att sända och motta information du har kommit i kontakt med i hela ditt liv.

I denna artikel kommer du, om du inte är bekant med Internet tidigare, att stöta på många nya och okända ord (därför bifogas lexikon). Ett av dem är så missbrukat och oprecist att jag bara ska använda det en gång: "Cyberspace". Nu är det gjort. Läs hell­re Neuromancer eller någon annan bok av William Gibson, som uppfann begreppet.

Detta fy-ord beskriver förvisso en sorts verklighet som angår väldigt mänga. En elektronisk, icke-fysisk verklighet där Singa­pore plötsligt kan framstå som geografiskt mer närliggande än Växjö. Eller där du hop­par mellan kontinenterna och inte riktigt vet var du är från det ena ögonblicket till det andra. Det finns människor som just nu lever stora delar av sina liv i denna verklig­het. Folk har haft vänner och kollegor i åra­tal som de aldrig har träffat i verkligheten eller "IRL" (In real life) som det heter på nätet. Det finns människor som har tagit de första stegen mot det som senare har blivit en IRL-vänskap eller varför inte äktenskap, eller de har blivit bittra fiender, allt i detta rum som man knappt kan säga existerar. Internet handlar om människor, inte om maski­ner. Datorerna är bara redskap. Jag är helt säker på att du inte hade orkat läsa en hel artikel om modemagasin, som handlar om offset-teknik, rotationspressar och papperskvaliteter. Eller en artikel om litteratur som tar upp olika sorters läsglasögon och länstolar. Därför ska denna artikel handla så lite som möjligt om teknologi.

 

 

Var, hur, varför?

Det är en viktig del av Internets speciella charm att man inte kan säga "var" det är eller hur stort det är. Här är det mycket "hype" ute och går. Någon påstår att antalet användare på Internet fördubblas varje år. Om man ska tro dem, och samtidigt godta att det i dag finns cirka 25 miljoner an­vändare (ett tal som ofta nämns), kommer man fram till att redan år 2002, om åtta år, kom­mer alla människor i världen (6,4 miljarder, överslagsvis) att vara uppkopplade på Inter­net. Din farmor också. Det tar jag med en nypa salt.

På grund av att Inter­net inte har någon cen­tral instans, och efter­som så många vägar le­der till Internet, är det omöjligt att fastslå hur många användare det har. Kanske en riktig infallsvinkel för att förklara Internet är att se på varför det inte har något centrum.

Liksom mycket av det bästa i världen – rock'n'roll, flygplan, Coca-cola, västernfil­mer och TV-reklam – kommer Internet från USA, och fortfarande är det lätt att få in­trycket att nätet är "amerikanskt". Ur­sprungligen härstammar det från en räcka datamaskiner i olika amerikanska städer som var sammankopplade i något man kal­lade ARPA-net (efter försvarsministeriets "Advanced Research Project Agency"). En av många idéer bakom detta projekt hängde samman med rädslan som härskade under det kalla kriget: ARPA-net hade inte något centrum just för att nätet skulle kunna fortsätta fungera även om en av knutpunk­terna blev förstörd, något man lätt kunde föreställa sig skulle hända om till exempel Washington utsattes för en kärnvapenat­tack. Det är lustigt att den­na struktur i dag är det som gör Internet så oregerligt och omöjligt att underkasta censur och kontroll.

Historien om hur ARPA-net, som pensionerades 1990, blev dagens Internet är så omfattande och ospän­nande att intresserade får lä­sa om den på annat håll. Men kort sagt handlar den om att olika forskarmiljöer anslöt sig, först amerikan­ska datorforskare, därefter diton från andra länder, sedan forskare med specialområden inom naturvetenska­pen, så hela universitetsmiljöer och till sist privata, både firmor och privatpersoner, allt i takt med att dator-revolutionen starta­de under 1980-talet. En dator, ett modem och en telefonlinje (och en tolvåring) är allt man behöver för att ansluta sig, men det visste du nog redan. 1974 var ett tjugotal da­torer anknutna till ARPA-net, 20 år senare räknar man med att runt 2,3 miljoner datorer kommunicerar via Internet. Forskarna som möjliggjorde detta firade redan i au­gusti 25-årsjubileum men den 21 november infaller det heliga datumet: Den dagen 1969 gjordes den första ihopkopplingen mellan två datorer på helt skilda platser i USA, en i Los Angeles och en i Stanford. Ing­en lade det första meddelandet på minnet och ingen tänkte på att man kanske skulle ta några bilder av händelsen, men det funkade. Så skapas historia.

 

Du har fått ”new mail”

Kommer du ihåg 1980-talet och "informa­tionsrevolutionen"? Faktiskt är det först nu som den verkliga informationsrevolutio­nen sker. På 1980-talet var fortfarande makt knutet till fast egendom, gärna i ordets mest handfasta bemärkelse: Kvadratmeter. Så är det inte längre.

En av världens mest framgångsrika af­färsmän i dag (och därmed en av världens mäktigaste, dessutom rikast i USA 1994 en­ligt Forbes Magazine) är Bill Gates som le­der det amerikanska företaget Microsoft. De tillverkar programvara för datorer. Stickordet är alltså information. Och som medium för att skaffa sig, sända och utväx­la information, överträffar Inter­net allt vi tidigare har sett.

Det enklaste sättet att utnyttja Internet på är att sända elektro­nisk post. När någon har en e-postadress (Nöjesguidens är red@nojesguiden.se) innebär det att de har en brevlåda som står öppen för alla som känner till denna adress. Skickar någon för mycket dumhe­ter kan man "filtrera" bort denna avsändare. I motsats till vanliga brev (ni skulle se den skit vi får men inte publicerar) är avsändaren emellertid ofta både intelligent och har något på hjärtat. I motsats till vanlig post (som man på Net­speak kallar "snail mail") tar över­föringen sekunder. I motsats till te­lefax, som också går fort, är överföringen digital. Det betyder att posten också kan lagras och behandlas digitalt. Ett exem­pel: Skickar du en artikel som e-post till mig, kan jag gå rakt in i ett ordbehandling­sprogram med denna och så småningom gö­ra ett uppslag i Nöjesguiden, förutsatt att jag tycker: att det du skriver förtjänar att tryckas. Hade du skickat den på fax hade nå­gon varit tvungen att skriva av den.

Vidare: All annan person-till-person-kommunikation (bortsett från den muntliga, och jag hatar telefoner) genererar papper. Papper tillverkas av träd, som det inte finns tillräckligt många av i världen. Papper är den största orsaken till att mitt skrivbord ser ut som en scen ur sista kapitlet av Umberto Ecos Rosens namn. Faxen (som alstrar mer papper än något annat medium jag känner till) är bara ett nytt sätt att flytta papper på: Gammal och korkad teknologi. E-post är något helt annat. E-post behöver inte ens vara skrift. Det kan vara ett dator­program, en bild, en teckning - allt i ett for­mat som kan lagras och behandlas elektro­niskt. Ska vi tro de vildaste av forskarna, kan e-post i framtiden vara till exempel en ry­kande varm ostburgare. Det kallar jag "new mail"! Det är detta som kallas teleportering (eller "beaming", för att tala Star Trek-språk), som David Cronenbergs Flugan bland annat handlar om. Men det är science fic-tion, och det ska inte den här artikeln hand­la om. Inte cyber-sex heller. Promise! :-)

 

Tillbaka till dassväggen

Du har säkert läst om det som den ameri­kanske vicepresidenten Al Gore (och många andra) kallar "the information superhigh-way". Andra pratar om "infobahn". 500 TV-kanaler, elektroniskt shoppande med fjärr­kontrollen, VOD ("video on demand") och så vidare. Är det någon som känner lukten av en begraven hund? Det gör jag. Du blir inte mer aktiv av att ha 500 TV-kanaler än du var då du bara hade en att titta på. Att vara "interaktiv" är inte detsamma som att trycka på tangenter istället för att gå till affären. "Infobahn", som vi får den beskriven, gör in­te något annat än vad de gamla, goda medierna redan gör– delar in folk i två klasser: De som producerar och de som konsumerar.

Internet representerar idag en helt an­nan filosofi. På Internet kan man i ena ögonblicket vara konsument, i nästa produ­cent. Varan är densamma: Information. Som vi redan har varit inne på: Information är den mest värdefulla av alla varor. Den är vad guld var på 1600-talet, eller vad olja har varit de senaste årtiondena. Bort­sett från något väldigt väsentligt; det fanns aldrig "värdelöst guld" el­ler "värdelös olja". Oanvändbar in­formation finns det emellertid mer än nog av.

Vår nästa anhalt på Internet blir därför något som kallas Usenet. Usenet (förkortning på "User's network", ofta kallat "news") uppstod 1979, då två amerikanska studenter bestämde sig för att utveckla mjukvara som skulle göra det möj­ligt för användare av Unix-datorer (en stör­re typ av dator som används speciellt i for­skarmiljöer och på universitet) att "prata" med varandra och skicka meddelan­den till varandra. I dag behöver man inte en Unix-dator för att komma i kontakt med Usenet. Jag kan göra det från min Macintosh. Resultatet är att Usenet nu omfattar hundratusentals datorer från alla möjliga tillverkare, som babblar på. Det kunde ha varit en obeskrivlig kakofoni (som några också på­står att det är) om det inte vore för att nå­gon kom på att dela in trafiken på Usenet i grupper. Senaste beräkningen visar att Use­net består av runt 5 000 så kallade "nyhetsgrupper", klonade från dialogen som upp­stod 1979. Kloningen pågår oavbrutet och på samma sätt: Säg att du är inne i en panel som diskuterar, tja, akvariefiskar (tro mig, det finns!). Det visar sig att hemskt många av samtalen där rör sig om siamesiska kampfiskar, så många att de med tiden dränker de andra diskussionerna, som om­fattar allt från utfodringstips till korsning av olika slags guppyer. Någon föreslår att det skapas en ny panel som bara ska prata om siamesiska kampfiskar. En omröstning hålles på nätet, och är det tillräckligt många som röstar för (också bland guppy- fanatikerna), så klonas det en ny nyhets­grupp från den förra.

Huvudregeln är att om två människor är intresserade av något, så finns det garante­rat några på Usenet som redan diskuterar det. Jag har gjort en egen, högst personlig, "greatest hits"-lista (se ruta) över nyhets­grupper som jag har varit inne på.

Det är nyhetsgrupperna som ger nätet dess identitet och dess säregna kultur. Här uppstod det speciella språk (med utgångs­punkt från engelskan) som för många kan upplevas som helt ogenomträngligt, och det är här man hittar den allmänna, både charmerande och irriterande, anarki som attra­herar alla möjliga subkulturella grupper i samhället, från nynazister till ufo-fantaster. Det finns åtskilligt med nötter på nätet.

En nyhetsgrupp är ungefär som en vägg­tidning (för att använda en något renligare bild än dassväggen). Någon skriver något och sätter upp det, och andra sätter upp si­na svar. Någon försöker riva ner. Ibland har svaren ingenting med frågorna eller inläg­gen att göra, som i verkligheten (IRL, remember?). Andra gånger är inläggen så korkade i mångas ögon att meningsutväxlingen urar­tar i massiv utskällning ("flaming" på Net­speak) och leder till kaos. Några är med ba­ra för att de gillar att skälla ut andra (och man kan bli utskälld för det mest ovänta­de). Det finns till och med egna nyhetsgrup­per för folk som önskar att gorma och skri­ka, uppkomna genom samma typ av kloning som ovannämnda ("kan inte ni gå nån annan stans och göra det där?").

Och så finns det nyttig, väsentlig och oumbärlig information. Det mest berömda uttalandet av den nu döde mediegurun Marshall McLuhan löd: "The medium is the message". Så är det på Internet också. Det är osedvanligt många på nätet som diskuterar... nätet. Och det är många som diskuterar tekniken, som, återigen, är vägen till nätet. Jag har postat frågor om datorprogram, och det roligaste är att man ofta direkt får svar från den naturliga auktorite­ten på området, nämligen den som själv har skapat program­met. Nätet är fruktansvärt demokratiskt, och handlar – i hög grad – om att hjälpa varan­dra. Ställer man en genom­tänkt fråga till en någorlunda seriös nyhetsgrupp, riskerar man att drunkna i välmenan­de svar. Filosofin är att nästa gång kan det vara din tur. Det finns nämligen någon där ute som behöver just det du har kläm på. Får vi väl hoppas.

Samma vecka som jag skrev detta förbe­redde jag en intervju med en känd filmska­pare. En oumbärlig del av förarbetet var att lägga tid på att läsa en mycket aktiv inter­nationell nyhetsgrupp (rec.arts.movies) som diskuterar film. Där kunde jag hämta trivia, information och synpunkter (många av dem högst originella) på filmskaparen och den aktuella filmen. Saker som inte var tillgängliga i "vanliga" nyhetsmedier, och definitivt inte i filmbolagets "officiella" pressmaterial.

 

De sista idealisterna

Ingen "styr" Internet. Så varför bryter inte alltihop samman? En väsentlig orsak till detta är hållningen hos de som bidrar till Internet. Väldigt många av dem är idealis­ter eller har idealistiska motiv för sin akti­vitet på nätet (medan de tjänar sina pengar på något helt annat). Jag stötte på en av dem, Björn Borud, i en så kallad IRC-grupp där han går under pseudonymen "Ozelof. Vi utväxlade några synpunkter, och Björn, som till vardags studerar data vid universi­tetet i Trondheim, inbjöd mig till att disku­tera vidare på annat håll (via e-post). Här är utdrag från vår "elektroniska intervju".

nöjesguiden: Eftersom nätet är snabbare än alla andra nyhetsmedier tillsammans, hur värjer man sig mot desinformation?

björn borud: Hittills har desinformation inte varit något problem. Den etiska stan­darden hos dem som var på nätet innan det öppnades för "Svensson" var generellt sett väldigt hög. Till exempel finns det skräm­mande många människor som sitter inne med nog kunskap för att kunna stänga sto­ra delar av nätet inom loppet av minuter (sekunder) - men det är ingen verklig fara att det ska hända eftersom folk sätter en ära i att saker fungerar. Samma sak med in­formationen. Folk sätter en ära i att lämna korrekt information.

Och folk sätter en ära i att förskona andra från skit. I våras blev en norrman världsbe­römd på Internet. Bakgrunden till detta var att ett mindre advokatkontor i USA försök­te använda nätet för reklam. De gick ut till samtliga 5 000 nyhetsgrupper med infor­mation om att de (mot honorar, givetvis) kunde skaffa "grönt kort" (arbets- och up­pehållstillstånd i USA). En av många oskriv­na lagar förbjuder reklam i nyhetsgrupper­na, och de som ändå försöker prångla in det drunknar i så kallad "flaming". Vad denna norrman gjorde var att skapa ett program som multiplicerade budskapen och sände tillbaka dem till advokatfirman, så att de­ras elektroniska brevlåda (och dessutom den lokala Internet-servern) bröt samman. Med varje meddelande följde en uppma­ning till firman att försöka stämma honom, eftersom han satt i Norge. Internet-samhället distribuerar nu t-tröjor till min­ne av detta.

Var går då gränsen mellan idealism och anarkism? Det kan vara svårt att sätta fing­ret på. Åter: Ingen bestämd instans styr nä­tet. Men de som kunde ha styrt, i egenskap av systemoperatörer ("Sysops", "system ope­rators") och andra med tillräcklig kunskap att stänga eller förstöra kanaler, har mer el­ler mindre bestämt att det ska vara högt i tak. Därför har nynazisternas perverterade synpunkter kunnat komma fram rätt så fritt (se till exempel under alt.skinheads där de emellertid i stort sett bara blir utskällda). Därför kunde jag nyligen i en ny­hetsgrupp läsa ett steg-för-steg-recept för tillverkning av LSD (tro mig: Det är inte gjort i en handvändning).

Så länge detta inte är huvuddelen av bud­skapen är det i sin ordning för mig. Det är bra att det finns där. Jag gillar inte nynazis­ter, men de får gärna vara där så länge de bara snackar (jag gillar inte Livets ord hel­ler, men skulle inte drömma om att kräva att deras nyhetsgrupp stängs). De kommer alltid att hitta ett sätt att prata på. Så tycker emellertid inte alla. Den pågående debat­ten om Internet och BBS:er berör frågan om yttrandefrihet, och en av orsakerna till att det är speciellt intressant den här gången är att frågan har blivit global.

 

Victoria och Svarten

Ett exempel: Man pratar alldeles för mycket om detta med porr i databaser. Diskussionen är misstänkt lik den om video i början av 1980-talet. Då skaffade man sig video för att titta på Cannibal holocaust. I dag har själ­ve Alf Svensson videospelare (räknar jag med), så själva mediet låter sig inte längre misstänkliggöras. Oavsett om Alf Svensson i detta ögonblick satt och tittade på barn­porr på kds-kansliet.

I dag resonerar media så här: Låter man en tolvåring sitta ensam länge nog med en da­tor, kommer han förr eller senare att leta re­da på ett manipulerat foto av prinsessan Victoria som har sexuellt umgänge med en häst. Eller åtminstone ett bomb-recept. Det har nyligen föreslagits att det bör vara redak­törsansvar på databaser, alltså att den som är systemoperatör är juridiskt ansvarig för allt det som vid vilken tid som helst befinner sig i hans databas. En "sysop" kan med viss rätt invända att vem som helst kan lägga in nå­got på databasen, och att han/hon omöjligt kan kontrollera innehållet från den ena stunden till den andra. Men okej – låt oss in­föra redaktörsansvar, och kasta sysop:erna i fängelse om vi hittar skit. Vad händer? Kän­ner man till nätets resurser, kan man bara ringa upp en databas i Danmark, eller något annat omoraliskt land, och där hämta bil­den på Victoria och Svarten. Eller: Jag kan knappa in de "värsta" passagerna ur Satansverserna och lägga dem på nätet, så att män­niskor i muslimska länder, där boken är totalförbjuden, kan läsa det. Så hallå – låt oss förbjuda datorer istället!

Internet är globalt. Alltså förutsätter kon­troll av nätet en samordnad lagstiftning som inte existerar på detta stadium av mänsklighetens historia. Ingen tror heller att det kommer att bli möjligt inom närmaste tiden. Därmed nöjer sig mer realistiska regeringar med att försöka att övervaka. I USA (särskilt) har det nyligen varit en häftig diskussion om något man har döpt till "The Clipper Chip", ett datachip som skulle petas in i alla nya datorer, och som skulle ge "myndigheterna" möjlighet att spåra och dechiffrera all datorkommunikation, även den som av olika anledningar är kodad. Det har gjorts försök att förbjuda ett nytt kryp­teringssystem för datafiler som heter PGP ("Pretty good privacy") därför att FBI, CIA DEA med flera inte klarar att knäcka koden. Allt detta självklart för att motverka krimi­nalitet av diverse slag. Har du hört det för­ut? Debatten om huruvida man ska kunna avlyssna telefoner i narkotikaundersökningar, och huruvida detta kan missbrukas? Var går gränsen? Det är där debatten har fastnat, och den är inte enkel. Men den blir – paradoxalt nog – inte enklare av grova förenklingar. Björn Borud kommenterar: I dag slåss tabloidpressen och TV om att servera de värsta vedervärdigheterna om Internet. Allt de bryr sig om är våld, porr och "hacking". Att Internet till 99 procent används för forskning, kommunikation mellan män­niskor, utväxling av information mellan in­stitutioner och så vidare, har gått dem helt förbi. Det är bara skandalerna som säljer – bara skiten. Och det är tråkigt därför att vi behöver rikta sökljuset mot en del problem som uppstår när man använder nät - det är bara det att ingen är intresserad av dessa problem därför att porr säljer fler tidning­ar än till exempel kampen mot intrång i privatlivet. En annan sak är att de som till sist skapar reglerna inte vet vad de skapar regler för. De har aldrig använt Internet i jobbsammanhang - de har aldrig lärt kän­na människor på andra sidan jordklotet via nätet, de har aldrig pratat med människor i USA, Australien, Japan och Brasilien samti­digt. Allt de ser är det kvällspressen ser, och tro mig, de ser ingenting.

 

Internetberoende

Jag har som sagt inte träffat Björn Borud, men av hans aktiviteter på nätet att döma har jag en föreställning om hur han ser ut -gråblek, tunn, kanske med tjocka glasögon. Blek därför att man som Internet-missbrukare sällan ser dagsljuset, tunn för att man glömmer att äta. Jag kan ha fel. Men Inter­net är som en drog. En del vaknar dagen ef­ter med en enorm huvudvärk och säger "Al­drig mer!" Andra blir fast. Personligen är j ag en "newbie", som är Net-speak för "nybörjare", jag har bara varit på nätet i några veckor. Men om någon tog ifrån mig anknytningen i morgon – vilket lätt kan in­träffa, speciellt när telefon­räkningen kommer – skulle jag skrika som när någon tar flas­kan från en alkis. Vissa har, som det heter, en missbrukarpersonlighet. Man måste ha upplevt någon av si­tuationerna för att förstå vad jag menar, men det är lätt att dra en pa­rallell mellan känslan man fär när modemet ger ifrån sig blippljuden som berättar att man är on-line, och det som knarkaren upplever när han efter några frustrerade felstick får "blodsvar" från en ven. William Gibson har skrivit om det där.

En av de mer kuriösa Usenet-grupperna heter alt.ircrecovery. Det är inte så stor aktivitet där (sist jag titta­de fanns det ett enda inlägg), men fenome­net är intressant. Ett av inläggen i nyhets­gruppen nyligen innehöll ett tolvpunktsprogram efter Anonyma alkoholister-modell för avvänjning från "IRC".

IRC betyder "Internet relay chat". Det bety­der att man pratar med varandra över nätet. Vem som helst kan öppna en IRC-linje, och vem som helst var som helst i världen kan ha­ka på. Så "snackar" man med hjälp av tan­gentbordet. Temat kan vara allt från strunt­prat och snuskprat till politik och (självklart) hård- och mjukvara. Bruksanvisningen till IRC upplyser alltid om att detta är "starkt va­nebildande". Det är lätt att förstå - det ger en otrolig kick att ropa ut i kosmos och få svar från de märkligaste ställen, frän Australien eller Bosnien, från Sjöbo eller Teheran. Inte nödvändigtvis bara dösnack heller.

Björn Borud: Vid flera tillfällen har Inter­net tjänat som nyhetsförmedlare vid större händelser. Speciellt IRC har fungerat som en slags löpande nyhetskanal vid händelser som Gulf-kriget (till exempel studenter som satt i krigszonen och knappade in det som skedde runt omkring dem) och vid kuppen i det tidigare Sovjetunionen. Det är möjligt att få tag i "loggböcker" av det som sas på särskil­da nyhetskanaler på IRC under Gulf-kriget.

Bruce Sterling (amerikansk "cyberpunk"-författare-journalist som skrev boken The hacker crackdown – den kan man hämta gra­tis på nätet) har påpekat att gårdagens fruktade "hackers" i dag återfinns på IRC. De klassiska häckarna tjänade aldrig pengar på sin verksamhet. Det var tanken på att gö­ra något olagligt i sig som lockade dem, kicken av att utforska något olagligt och samtidigt kommunicera. Till exempel skapa ett virus så finurligt att det skulle gå till da­torhistorien. I sitt nya efterord till Hacker crackdown (januari 1994) säger Sterling att under de tre senaste åren har datorkrimi­nalitet fullständigt bytt ansikte. Nu hittar man på den ena sidan manschettförbrytar­na, på den andra sidan förbrytare på "gatu­nivå" som utnyttjar sin dator-knowhow till skumma företag, till exempel att fixa tele­fonlinjer till illegala invandrare mot rejäl betalning. Gamla dagars hackare var långt ifrån det plågoris som nyhetsmedierna vill ha dem till.

 

De kommersiella krafterna och nätet

Besöker du Internet i dag, kommer du att upptäcka att allt som har med kronor och ören att göra generellt uppfattas som "bad taste". Men i utkanten av de öppna grupperna sker helt andra saker. Kommersiella bo­lag som Compuserve och America Online (som är det största) erbjuder mer "användarvänliga" lösningar som också ger Internet-anslutning. Min personliga Internet-"langare" är en förening som ska tjäna pengar på sin verksamhet, även om den har sitt ur­sprung i universitetsmiljö och använder ut­rustning som tillhör universitetet. Internet-veteraner världen över kan höras klaga, medan trängseln på nätet blir större. Som när ens ostörda favoritplats vid Medelhavet plötsligt blir ett stort turistmål, hotellen skjuter i höjden och älsklingsrestaurangen sätter sauerkraut och köttbullar på menyn.

Fler och fler av de tjänster man kan kom­ma i kontakt med via nätet kostar pengar. Samtidigt har näringslivet plötsligt fått total Internet-panik. Det cirkulerar skrämselpro­paganda typ "Är du inte med i Internet i går, så är din firma ett ämne för arkeologerna 1996!". Nu erbjuds Internet-lösningar för nä­ringslivet som är så kostsamma att för de summor som de lägre direktörerna kommer att lägga ner på porrbilder via nätet kunde de lika gärna ha köpt pålitliga aktieposter i L Ha­gen Import. Men "användarvänliga" är de.

Lustigt nog är det inte bara de kommersi­ellt sinnade som erbjuder "användarvänli­ga" lösningar (med användarvänlig menas att man inte måste lära sig komplicerat da­taspråk å la Unix för att utnyttja möjlighe­terna). Mest spännande är World-Wide Web, WWW eller W3 bland vännerna, som startade som ett akademiskt projekt hos CERN, ett forskningsinstitut i Schweiz. WWW är ett förbluffande modernt sätt att knyta samman datornätverk och informa­tion. Det väsentligaste greppet är konceptet med "hypertext", som är något helt annat än vanlig text. Låt mig ge ett exempel.

Som alla kvasihippa individer år 1994 lä­ser jag den amerikanska dator- och informationsteknologitidningen Wired. Det första jag provade när jag kom över en dator med WWW-mjukvara (det vanligaste program­met är Mosaic och det kan hämtas gratis på nätet) var därför deras online-tjänster. Man får upp en hipp grafisk förstasida, med en meny som talar om vad som är tillgängligt. Bland annat fanns en intervju med David Byrne från senaste utgåvan, som jag redan hade läst. Jag gillar David Byrne. För att få upp denna intervju var jag tvungen att klicka med musen på hypertexten "David Byrne" (hypertext är understruken eller i en speciell färg). Så kom en ny sida med själva intervjun. I intervjun hänvisade journalis­ten till Byrnes texter (som jag personligen tycker är det mest spännande med honom). Ordet "texter" (lyrics) stod i hypertext. När jag klickade där hände något märkligt: Da­torn (servern) jag hade ringt upp via WWW kopplade vidare till en an­nan dator, Gud vet var, och plötsligt började Da­vid Byrnes samlade verk att spruta över skärmen. Var­je ord!

Sedan dess har jag lekt mycket med W3/Mosaic, och det är ett märkvärdigt redskap. "Hypertex­ten" kan dölja bilder, videosnuttar eller musik, och kan koppla dig vidare till en server var som helst i världen. Allt du behöver är (ston) större datorminne, snabbare processor och ett snabbare mo­dem. WWW påminner mer om hippa "mul­timedia" än om Usenet och dess anarki av enkla, textbaserade dialoger. Men aktörer­na är i hög grad de samma.

 

Gutenberg och grabben

Låt mig till slut ta upp ett medium som jag personligen anser slår ner både Internet, TV4 och CD-Rom i skoskaften. Nämligen böcker. Det som de flesta i förlagsbranschen i dag diskuterar är "den elektroniska bo­ken". När kommer den?

Den är redan här, och den finns på Inter­net (den finns också i form av CD-rom - i år kommer det att tillverkas 200 miljoner "el-böcker" på CD-rom). Jag nämnde tidigare att det var möjligt att hämta Bruce Sterlings The hacker crackdown, och när man tar de första famlande stegen i Internet, blir man snart erbjuden en rädda online-böcker i ämnet. En har den för mig förföriska ti­teln Zen and the art of Internet, men av en el­ler annan anledning har jag inte lyckats få in den i min dator.

På ett ställe läste jag om något som kallas "Project Gutenberg", och detta var så spän­nande att jag var tvungen att leta upp det på en gång. Det visade sig att Project Gutenberg startade 1971, och är ett ideellt projekt för att digitalisera och tillgängliggöra litteratur. Project Gutenberg har som målsättning att ha distribuerat en billion böcker (1 000 000 000 000) innan den siste december år 2001. Inte antal titlar alltså, utan antal överföring ar (exemplar) – de räknar emellertid med att nå 10 000 titlar innan dess.

Projektet började med his­toriska dokument som den amerikanska oavhängighets­förklaringen, rörde sig vida­re mot Bibeln och Shakespeares samlade verk, och hade i somras kommit fram till bland annat Sun Tzus klassis­ka The art ofwar (Gordon Gekkos favoritbok, i filmen Wall street), som jag inte har läst, och försökte hämta då mitt modem som vanligt lade av.

Project Gutenberg drivs inte av "anarko-hackers". och är därför bundet av copyright-bestämmelser, som kan vara komplicerade rent juridiskt. Till exempel är Pe­ter Pan av J M Barrie copyright-mässigt fri i USA, men inte i England. 75 år efter författarens död (lite bero­ende på vad arvingar, förlag och andra snyltare har pap­per på) är emellertid det mesta fritt för publicering. Så Project Gutenberg kom­mer att växa.

En enkel hypertext-manöver avslöjade att Universitet i Linköping har ett motsva­rande projekt för skandi­navisk litteratur, Projekt Ru­neberg. Projekt Runeberg kommer också att erbjuda sällsynta skandi­naviska delikatesser som bokstäverna å, ae, ä, ø och ö. På nätet är dessa tecken i bästa fall icke-existerande, i värsta fall orsak till systemkrasch – "Doem daaren till haengning", som det heter när man skickar e-post. Någon översikt från Projekt Runeberg lät sig vid tillfället inte hämtas.

Då är frågan: Kommer förlagen att nappa på det här? Inte för ögonblicket. Orsaken är enkel: Få orkar läsa en hel bok på skärm. Ännu färre har tid eller råd att printa ut en bok på 500-600 sidor; det är billigare och en­klare att köpa pocketutgåvan i butiken. Ef­fekten kan faktiskt vara den motsatta. Ett exempel är författaren Winn Schartau och hans datorterror-thriller Terminal compro­mise (1991), som publicerades via Internet 1993. Vad hände? På 30 dagar ökade försälj­ningen av hans bok med 100 procent. Vida­re blev Terminal compromise i kölvattnet av detta översatt till franska, ryska och braille (!) – och medtaget i Project Gutenberg.

 

Netikett

Några grundregler för hur du ska förhålla dig och upp­föra dig som nykomling på nätet (och förhoppningsvis även i fortsättningen), speci­ellt på Usenet-grupperna.

1. Lyssna innan du pratar. Läs en nyhetsgrupp ett tag innan du själv postar inlägg. Läs FAQ-listan.

2. Försök att så långt det går hålla dig till saken (alla gör det inte, men det finns oskriv­na regler för detta också).

3. Prata inte med stora bok­stäver (DET ÄR SOM ATT SKRIKA!!!), vissa på Usenet använder inte stora bokstä­ver över huvud taget.

4. Undvik "flaming". För det första genom att tänka över vad du skickar, för det andra genom att svälja stolt­heten eller låta bli att ge dig in när det uppstår "f lame wars". Om du måste leva ut dina hatkänslor, så finns både alt.flame och no.alt.flame.

5. Var försiktig med sarkasmer och ironi, särskilt i upp­hetsade diskussioner. Kom ihåg att nätet också besöks av bland annat östasiater, som har en helt annan syn på vad som är roligt än vad du har. Använd :-) ("smiley") i tveksamma fall.

6. Skriv så tydligt och kon­cist du kan. Kom ihåg att du har tid, även om nätet är ett snabbt medium. Gäller själv­klart inte IRC, där det bara är att bita sig fast och knappa tills fingrarna blöder.

7. Allt passar inte på Use­net. Intimiteter, personliga meddelanden, svar på frågor, et cetera bör sändas direkt som e-post, inte postas till nyhetsgrupper.

8. Posta inte datafiler eller bilder, om än aldrig så spän­nande. Det är slöseri med bandbredden. Upplys hellre om var man kan få tag på dem.

9. Tro inte att Usenet är en möjlighet för dig att tjäna pengar. Det finns egna grup­per om du har något att sälja. Använd dem - annars kan du få det väldigt obehagligt.

10. Du kommer säkert al­drig att träffa någon av de medverkande IRL, så ge fan i allt det ovanstående. :-)

 

Infobahn – Från A till Ö

Nya ord och begrepp i denna artikel (och inte minst på Internet) på det inter­nationella språket "Netspeak".

 

AOL America Online, kommersiell leverantör av informations- och nät­verkstjänster med ett s k grafiskt använ-dargränssnitt.

ARPA-Siet (ARPA står för Advanced Research Project Agency) Föregångaren till Internet, som föddes ur de väldiga amerikanska försvarsbudgetarna. Första ihopkopplingen skedde den 21 novem­ber 1969 - dags för 25-årsjubileum!

Bandbredd Betecknar den än så länge begränsade mängd information som kan strömma igenom en viss punkt vid en given tidpunkt. Underförstått: Säg inte något - och definitivt inte mycket -om det inte är nödvändigt. Löser sig ef­terhand genom att gamla kablar ersätts med nya fiberoptiska där man kan skicka bilder, video, ljud och liknande utan att bekymra sig över storleken.

BBS Bulletin Board System. Ett data­system eller en databas som erbjuder användarna material, "filer" som de kan "lagra ned" (det vill säga föra in i den egna datorn) eller ett forum för diskus­sioner. Inte nödvändigtvis en "elektro­nisk porrbutik".

BTW Netspeak-förkortning för "by the way".

CERN Forskningsinstitut för fysik och energi i Geneve i Schweiz. World Wide Web uppstod vid CERN.

Compuserve Världens antagli­gen största leverantör av kommersiella nätverkstjänster. Förkortas CIS, eller Cl$, beroende på vem som pratar.

Dawn Patrol Vardagsterm vid arbetsplatser med stort datorbestånd. Det gäng som sitter naglade vid skär­marna när alla andra går hem på kvällen -och sitter kvar nästa morgon. Ingen vet egentligen när de sover.

E-post Kallas fortfarande oftast "E-mail". Meddelanden som överförs elektroniskt över Internet - elektronisk, papperslös post. Här finns stora pengar att spara för den som kommunicerar med folk på andra sidan planeten.

FAQ-list Förkortning för "frequently asked questions". Varje nyhetsgrupp med självrespekt har en FAQ som aktualiseras med jämna mellanrum, där "newbies" får veta vad som diskuteras så att de kan hamna på en hög kunskapsnivå innan de ger sig in i debatten - och alltså slipper göra bort sig och trötta ut dem som redan är inne i leken med dumma frågor.

Fiaming Kollektiv utskällning av enskild fårskalle i nyhetsgrupper eller per e-post. Försök att låta bli - slösa inte på bandbredden.

Freeware Datorprogram (förvå­nansvärt många) som är tillgängliga gratis via Internet.

FYI Netspeak-förkortning för "for your information".

GIF Graphic Interchange Format. Det vanligaste formatet för att transportera och lagra grafisk information (bilder) på Internet. Ser man till exempel en fil som heter "horse.fucking.princess.gif", vet man att någon snart kommer att vara i svårigheter/på TV.

Hypertext Ett stort antal ord i en text fungerar också som automatiska fotnoter på ett extremt pedagogiskt och användarvänligt sätt: Peka till exempel på Brett Anderson i en lista över popkulturpersonligheter, så kommer hans bakgrundsdata upp på skärmen. Peka sedan på ordet "låtskriva­re" så kommer hans låttitlar upp. Peka sedan på enskild låttitel så kommer text och noter upp - eller peka på "influen­ser" så kommer lan Anderson upp på skärmen och spelar flöjt och dansar en dans iklädd brandgula trikåerl

IMHO Netspeak-förkortning för "in my humble opinion".

Internet Samlingsbeteckning för alla datornätverk i världen som är sam­mankopplade och kan nås från varandra. "Nätet" bland vänner.

IRC "Internet Relay Chat". Program som används av människor som "pratar" i realtid, direktöverföring, med varandra via tangentbordet. Svårt vanebildande.

IRL Netspeak-förkortning för "in real life" - alltså det där som försiggår vid sidan om tangentbordet.

Lurkers Netspeak för människor som smygläser nyhetsgrupper utan att själva deltaga. OBS: Det är klokt att "lurka" en bra stund innan man börjar skicka bidrag.

Modem En burk som gör det möjligt att koppla ihop datorn med en eller flera andra datorer via telefonledningen (och för tolv-åringar att hämta bilder av Victo­ria och Svarten (se GIF).

Mosaic Nätverk som när som helst antas springa förbi Compuserve.

Newbie Nybörjare på nätet. Utmär­ker sig genom enkla och dumma frågor. Populärt mobbingoffer.

News Vardagsterm för Usenet.

Server En dator som gör tjänster och filer tillgängliga för användare på Internet.

Shareware Datorprogram som är tillgängliga på nätet, och som man pro­var innan man betalar (gärna direkt till upphovsmannen).

Signatur (eller .sig.) Besked man sätter nederst på sina e-brev eller nyhets­meddelanden, för att säga något om vem man är. Gärna ett citat eller ordspråk som speglar ens personlighet. Ofta en högt driven konst, ännu oftare inte.

Smiley Symbol som ska berätta för den korkade personen i andra änden att du bara skojade – kallas också "emoticon".

Snail Mail Netspeak för vanlig post, som ju kan ta allt från 24 timmar till tre generationer.

Spamming Konsten att sända ett stort antal ovidkommande meddelanden till nyhetsgrupper eller elektroniska mailing-listor. Tänk inte ens tanken.

Tråd Diskussion på Internet med ut­gångspunkt i samma fråga eller påståen­de. Den längsta vi har sett var på över 120 inlägg.

Unix Operativsystem som har särskilt högt anseende hos programmerare (läs: Nördar). Internet-servers är ofta Unix-datorer.

Usenet Nyhetsgrupp-tjänsten på Internet. Ett måste!

Worid Wide Web (förkortas WWW eller W3) Den nyaste och mest ambitiösa tjänsten på Internet, som kom­binerar grafik, bilder och hypertext.

 

Netread

Läser du datortidningar? Det är den mest osexiga läsning som går att hitta i kiosken. Ram, rom, megabyte, foton på desktoppar och powerböcker i datormanipulerad solnedgång – det står "nord" skrivet i pannan på en när man lämnar butiken med något sådant.

Den nya generationen datortidningar är annorlunda. På annan plats kan du läsa om svenska Ha/få och Z.mag@zine (den senare har just kommit ut med Nyckeln till Internet, en mycket behändig pedagogisk bok för 295 kr in­klusive programvara och tio gratistimmar på nätet). Deras förebild är amerikanska Wired, ett livsstilsmagasin om nätsurfande och datorkultur som är 1990-talets motsvarighet till 1980-talets The Face.

Wired är prisbelönt för form och jour­nalistik, intervjuar nyckelpersoner och täcker politiska, sociala och kulturella aspekter av online-verkligheten - angelä­get för nutidsintresserade människor, vare sig de är anslutna eller ej.

I oktobernumret finns den artikel som på ett hysteriskt roligt sätt bäst speglar den respektfulla laglöshet som råder på nätet just nu: Eftersom namn på e-postadresser inte går att patentera kan skri­benten Joshua Quittner skildra hur han mitt för näsan på McDonalds registrerar sig som "ronald@mcdonalds.com".

Oumbärligt!

 

Usenet i urval

Några av artikelförfattarens personliga favoritgrupper

 

alt.alien.visitors Var det någon som sa "nötter på nätet"? Detta forum är vigt åt bevisföring och argumentation runt "be­sök från universum", och här är graden av saklig­het ofta så hög att Lill-Babs framstår som en kylig analytiker. Temperaturen också – när de som anser sig ha varit kidnappade av UFO:s ryker ihop med sarkastiska tviv­lare bjuds det stor underhållning.

rec.arts.movies Ett mycket aktivt forum om film och filmfolk där det bland alla synpunkter också finns mycket kompe­tens. När det är något man undrar, går man hit. Och ofta återvänder man till verkligheten med väsentlig information.

rec.food.cooking Vad sägs om en inter­nationell och interaktiv kokbok som är tillgänglig gratis med några tangent­tryckningar? Här diskuteras matrecept och råvaror, hit skickar folk sina tips och här debatteras med uppriktig glöd så­dant som hur en spaghetti carbonara ska tillagas. Det enda som fattas är bilder.

alt.pave.the.earth Fler nötter på nätet. Men nötter med vi­sioner, "pave.the.earth" är ursprungli­gen ett protestforum skapat av folk som hade tröttnat på "alt.save.the.earth", och forumet är i sin helhet vigt åt frågor och tekniska fabule­ringar runt problem och fördelar med att asfaltera hela planeten. Just do it!

alt.showbiz.oossip Vem kan motstå kändisskvaller? Och på ett häftigare plan än du är van vid. Här diskuterades nyligen huruvida Jamie Lee Curtis föd­des som hermafrodit, och här cirkulerade nyheten om bröllopet mellan Michael Jackson och Lisa Marie Presley långt före den nådde de "riktiga" medierna.

soc.religion.islam Muslim­ska fundamentalister med flera på Internet. Mest för "särskilt intresserade". Is­lam är världens mest kverulanta religion, och här är insändarna både långa och omständliga (en del har en tråkig vana att citera långa passager ur Koranen på arabiska). Kan emellertid va­ra väldigt intressant.

rec.org.mensa "Mensa" är föreningen för de mest intelligenta av oss, med IQ en bit över 150. Men detta forum är öp­pet, och det man hittar där är oftast poli­tiska och sociala diskussioner på ett hö­gre plan än annars på nätet, jämte några av de mest arroganta deltagarna. Upp­friskande är ordet.

alt.psychoactives

Mycket liberalt men sakligt forum som dis­kuterar narkotika, speciellt hallucinogena ämnen (som LSD, psilocybin, etcetera). I den svenska offentligheten existerar inte bullshit- och moralbefriade narkotikade­batter. Här finns de i form av vetenskapli­ga fakta och erfarenheter från människor världen över så det räcker (även kökstips för psykonauter).

alt.beer Apropå psykoaktiva - detta är favoritgruppen på Usenet för en av redaktörkollegorna, "alt.beer" handlar om öl, tips och vinkar, information om nya eller okända ölsorter och diskussioner av typen "Vilken öl smakar mest som batterisyra?".

alt.humor-best-of-usenet En fri dialog öppnar för mycket humor, både av med­vetet och ofrivilligt slag. Detta är en "re­digerad" grupp där någon nätbrukare plockar ut höjdpunkterna ur det andra har tyckt är festligt nog att skicka in. Man får också en slags överblick över vad som diskuteras i enstaka grupper man inte tänker läsa

 

Musik i internet

Internet är fyllt med information av olika slag. För den mu­sikintresserade är Internet en riktig guldgruva, bara man vet var man skall leta och var man får tag på viss informa­tion. Begrepp som E-post (elektronisk post, kallas oftast "e-mail"), Gopher, Mosaic och FTP (Filé Transfer Protocol) påträffas i dag även utanför datornördarnas begrepps­värld. Få vet vad de betyder och ännu färre har provat.

Billy Idol (har provat men inte för­stått) lyckades dock att med sin skiva Cyberpunk sprida ut cyberkulturen. Hans egen e-postadress blev dock över­belastad av hatbrev eftersom många in-

ternetsurfare ansåg att hans skiva var en grov misstolkning av cyberkulturen. Visa av Billy Idols misstag fortsätter dock oli­ka musikstjärnor att använda Internet i sitt musikaliska skapande, fast då under pseudonymer. Tänk dig själv den mängd elektroniska brev Michael Jackson skulle få av alla tårdrypande tonårsflickor.

Technokulturen använder Internet på ett seriösare sätt. Ambientgruppen Future Sound of London hade en upp­skattad livespelning (!) på Internet. Och på större rave finns datorer uppkoppla­de mot en videoskärmvägg med surrea­listisk grafik som grafiker runt hela värl­den har skapat och skickat direkt till ravet via Internet.

Man kan prenumurera på information om en viss grupp, genre eller teknik (t ex ambient, Pink Floyd, jazz, klassiskt, trummaskiner, Roland-syntar) via sin elektroniska postlåda. Informationen kan bestå av bilder, diskografier, recensioner, bootlegs, tips, roliga effekter på en synt, hur man spelar REM:s nya låtar och så vidare. Med Gopher, Mosaic och FTP kan man koppla sig till databaser och plocka hem program där det går att köpa ski­vor, lära sig spela gitarr eller lära sig allt om en viss grupp. Och saknar man någon information är det bara att fråga an­vändarna på Internet i till exempel Usenet.

Så är du musikintres­serad, varför vänta? Get connected!

Henrik Strömberg

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!