Stockholmskvartetten Tussilago släpper snart sin debut-EP, men gör det utan att svepa in sig i en tydlig image. Inuti INGRIDS lokal vid Mariatorget möter Nöjesguiden upp dem och pratar om frustration och kamp inuti ett förhörsrum.
Nästan alla debutanter har fått slåss och sparkas för att nå fram. Slåss mot ett system, slåss mot bolag och PR, slåss med att föra fram idén om sin egen image. Det är en brottningsmatch att vara kreativ. Det krävs inte bara en massiv tur, det krävs en kamp för att få den massiva turen att mynna ut i något mer. Att vara knuten till ett skivbolag i dagens popklimat i Sverige är få förunnat, och för Tussilago återstår bara dagar till deras albumrelease. De släpper sin första EP, men har ägnat en stor del av det senaste halvåret åt en lång väntetid.
– Skivan har ju varit klar så väldigt länge, så rent mentalt har vi varit förberedda att släppa den här i ett halvår, säger Samuel Lundin, en av de fyra medlemmarna i den kvartett som utgör Tussilago.
Inne på Spegeln, artistkollektivet och skivbolagets INGRIDS lokaler alldeles vid Mariatorget, finns ett rum som både andas och ser ut som ett förhörsrbås inuti en Berlinsk bunker tidigt 40-tal. Lampan hänger lågt från taket, och ljuset kastar kroniskt obehagliga fläckar. Bandet som har beskrivits som progressiva drömpopare, skruvar på sig när de tvingas förklara vad de håller på med.
– Vi bryr oss inte så mycket om titlar.
Tussilago - Pierre Riddez, Richard Renström, Samuel Lundin och Zacharias Zachrisson - är en stockholmskvartett, och bildades 2011. Nu är de kopplade till Sveriges hetaste skivbolag och väntar ut dagarna som ligger mellan dem och det första skivsläppet.
Känns det frustrerande att vänta?
Pierre: Det har varit sjukt frustrerande i långa stunder. Det har varit jävigt många löften under vägen, och massa deadlines som har skjutits på. Det var väl ett år sen ungefär som man gick runt och tänkte "shit, snart kommer den".
Richard: Ja, vi spelade in den för ett år sedan va?
Samuel: Lite mer än ett år sedan, tror jag till och med. Juli 2012, och sen tänkte vi släppa den förra hösten.
Zacharias: Men då var vi ju så naiva och förstod inte alls hur det funkade att göra en skiva. Vi fattade inte branschen. Vi litade på så många, och sen upptäckte vi, allt eftersom, hur mycket byråkrati som är inblandat.
Pierre: Men nu händer det ju, på riktigt.
Samuel: Yeah, men nu känns det nästan lite…ovärt.
Zacharias: Men jag tror det är bra, allt som hänt. Jag tror det är bra att vi fått vänta, och nu har vi byggt upp en hype. Och nu kommer den kanske sälja bättre, eftersom folk faktiskt hunnit lära känna vilka vi är vid det här laget.
Varför har ni valt att släppa er musik via EP-formatet?
Pierre: Det var inte så mycket upp till oss…
Zacharias: Jo, det var det väl ändå.
Richard: Jag tror EP:n kommer sig av att det var de låtarna vi hade klara vid inspelningen.
Zacharias: Men sen är det väl naturligare att släppa en EP först, också. Många debutanter börjar nog så.
Samuel: Ja, för att fånga ett intresse brukar väl band släppa en EP, eller det kanske inte är så längre?
Men nu kanske ni inte blir recenserade.
Samuel: Det är sant, visserligen.
Vill ni ha respons från tyckare?
Samuel: Jättegärna. Jag älskar att läsa musikrecensioner.
Pierre: Det klart, det hade varit grymt. Och just för att man fått frågan "kan ni beskriva er musik?" så många gånger nu så hade det varit skönt att få en riktig kritikers input på det man gjort. Vi vet ju vad vi gillar, men det är ganska svårt att veta vad man låter som. Det hade varit kul att få höra hur folk faktiskt tycker det låter.
För att glida undan frågan vad ni haft för influenser - vad har ni velat få sagt på skivan, både i form av känslor ni utgått från och era texter?
Richard: Det är lite från låt till låt känns det som, men de flesta låtarna var instrumentala från början, och då är det inte så mycket ideologi eller filosofi över låtarna, utöver att försöka ge en skön känsla i dem. Lite element har vi väl jobbat med, och det kanske bara är jag som tänkt på, men på vissa låtar ligger det ganska monotona ljudmattor i botten. I mycket indisk musik, exempelvis, så har man något som ligger konstant i botten, och det har någon skön effekt, tycker jag.
Zacharias: Ja, det är lite meditativt. En grej jag skulle vilja säga med den här skivan, också, är ju att ingen av oss är skolade musiker, och vi är inte speciellt skillade alls, egentligen. Men vi har ändå gjort en EP, och det är väl den känslan vi fått ner på skivan, av hur allt är möjligt, tycker jag.
Vad tycker ni om begreppet drömpop, apropå att ni snart ska bli kategoriserade?
Pierre: Alla skulle nog säga att vi gjort en drömpopskiva, medan jag tycker det är drömrock.
Richard: Jag tycker väl att det är drömpoprock, typ. Ish.
Samuel: Men jag tycker ändå att vår beskrivning av skivan, som betydligt mer progressiv rock, stämmer ganska bra. Det är inte många låtar på den här skivan som har en klassisk pop-struktur. De byggs upp ganska långsamt och slutar i ett crescendo, istället.
Zacharias: Oftast i två olika halvor, dessutom. Vi har ganska många låtar där andra halvan är något helt annat än den första.
Pierre: Kan vi inte bara säga dynamisk proggpop?
Är det viktigt med titlar?
Samuel: Nej nej, verkligen inte.
Pierre: Men det är väldigt ofta viktigt för de som läser. Vi får jävligt ofta frågor om det, trots allt.
Richard: Om man säger progressiv drömpoprock, så är det ganska många bokstäver, men då har man ändå blivit av med vissa associationer som känns fel.
Efter att ha hört Lovesong #1 och #2, så tycker jag de två är mer poppiga i sitt sound. De känns som ganska klassiska popsånger.
Richard: De två texterna har jag och Zacke skrivit, och för mig är de ganska spirituella. Jag avskyr att jag använder det ordet, men så är det. Jag ville förmedla någon slags känsla av delaktighet. Hur alla trots allt är eniga med livet de liver.
Varför heter ni Tussilago?
Zacharias: Jag har svarat på den frågan så många gånger, men här är berättelsen igen: Jag, Samuel och Pierre var i Portugal, där jag har ett hus. Jag är uppväxt där och mina föräldrar bor där fortfarande. Min mamma hittade en kattunge en dag, i en papperskorg. De gör så där borta. Det finns så mycket katter, och folk slänger dem flesta, eller dränker dem, och behåller kanske en, två stycken. Så den låg i den liten påse och lät. Den var väl ungefär två dagar gammal, kanske, och hade inte ens öppnat ögonen. Så min mamma kom och visade upp den för oss, och vi blev ganska kära i den. Och den där katten följde med oss överallt. Rickard gick runt och kallade den för "lilla Tussilago" hela tiden, och vi tyckte det var ett najs kattnamn. Sen när vi kom hem till Sverige så drog vi igång det här bandet, och vi hade så många sjukt konstiga namnförslag. Helt idiotiska. Men så körde vi på Tussilago. Ingen tyckte det var ett bra bandnamn, egentligen, men så blev det. Och nu är det så.
Vilka är fördelarna med att vara kopplade till INGRID?
Zacharias: Alltså, det har ju stora fördelar. Det är ju ett fett namn att vara kopplad till. Man har ju lärt känna de flesta, och i fråga om framtida möjligheter tror jag det finns hur många som helst, här.
Samuel: Att få visa sin musik för de här människorna är ju bara det en enorm grej i sig. De flesta här är ju superproffs.
Zacharias: Bara att spela in i den här studion innebär att man får hänga med rätt stora namn. De är ju så grymt duktiga, och det är inspirerande att få del av människor som jobbar så kreativt. Och jag menar, vi har fått spela på Way Out West redan. Det hade nog inte hänt utan INGRID.
Hur fick ni egentligen chansen att spela på Way Out West? Det lät nedlåtande, men jag undrar intresserat.
Zacharias: Det var väl Lykke som fixade, eller?
Richard: Var det inte vi som tjatade in oss?
Zacharias: Vi tjatade väl som satan efter att någon på bolaget hade nämnt det litegrann, att det kanske fanns en chans för oss att följa med och spela lite på Way Out West. Efter det ringde jag väl varje dag tills det var all Sset.
Samuel: Vi fick ju spela på den officiella avslutningsfesten med INGRID, så det blev ju rätt grymt.
Som debutant förstår jag om det känns rimligt att tänka på idenitet, image, och på bilden av sig själv. Har ni tänkt mycket på er paketering?
Pierre: Det kommer ganska naturligt hittills, i och med att alla som hjälpt oss med pressbilder och omslag och PR är vänner. Det är personer som varit med oss länge.
Så ni har inte behövt kompromissa?
Samuel: Det har varit rätt bra samarbeten, och vi har fått säga vår grej och så har människor som kan sånt bättre fått genomföra våra idéer.
Zacharias: Ja, det har inte varit någon som sagt till oss vad vi ska göra.
Richard: Jag är ju väldigt emot image, överlag. Jag har inget emot att ta på mig vissa kläder eller spela teater, men jag är inte så mycket för att ha en image man ska hålla sig fast vid. Jag vill bara vara som jag är, och det är vi ganska bra på.
Pierre: Vi är ju fyra vänner, som arbetar med andra vänner. Och då blir ju allt en avbildning av vad vi gör och är, och då behövs inte så mycket mer.
Tussilagos debut-EP släpps fysiskt den 23 oktober på INGRID.
