Berättandet är den nya berättelsen

Det sägs att Steven Spielbergs Hajen dödade ”Det nya Hollywood”. När rovfisken gjorde tapasmeny av badstranden förvandlades filmmediet till en studioprodukt från att ha varit ett auteurverk. Högkoncept och hisspitcher styckmördade Gudfadern-mediet och stuvade ner likdelarna i Happy Meal-lådor. Det blev förstås bara värre när Alien gjorde Hajen igen – fast i rymden!

Den gyllene tv-åldern som vi tv-kritiker gillar att tala om (där prestigeserier banade väg för ett tillåtande klimat där det gick att sälja in tv med Seinfeld-pitchen ”den handlar om ingenting”) håller sakta på att tyna bort. I takt med att serier om surmulna män som Breaking Bad, Mad Men och Sons of Anarchy går i mål blir de nya serierna tydligare i sin programförklaring. Forever handlar om en rättsläkare, som är odödlig. Outlander om en fräck sjuksköterska, som reser i tiden. Selfie om tjejen som lever livet, i sociala medier. Från Mad Men till Selfie. Hur hamnade vi ens här?

Efter att ha tittat mig igenom den första säsongen av Outlander slås jag av den märkliga insikten: det kanske inte handlar om berättelsen, utan om hur det berättas. Kanske finns det element i den nyklassiska gyllene era-formeln som förtjänar att begravas i samma kista som Walter White. Ta det här med ”sexposition” som exempel. Exposition är när en tv-serie bränner igenom stora sjok av bakgrundshistoria genom att helt enkelt berätta dem. ”Sexposition” är den ädla konsten att förena dåligt berättande med ett sämre omdöme. Det är anledningen till att alla HBO-gangstrar har årskonferens på strippklubben och varför Game of Thrones-gubbarna förklarar sina politiska rävspel på den lokala bordellen. För att inte vi ska tappa intresset kikar ett par tuttar fram i hörnet.

Prestige-tv går på knäna när de inte går vilse i sina egna koncept. Den nya vågen av genre-tv är däremot så koncisa i sina högkoncept att de får plats på en cocktailservett. Det är en utveckling som både kan vara renande och fördummande, och påminner en del om filmens Hajen och Alien-episod. Efter åtta avsnitt av genreserien Outlander är jag fullkomligt ointresserad av berättelsen. Men trollbunden av berättandet.

Bäst just nu