Årets bästa svenska skiva gjorde Abidaz med sin solodebut In & ut.
Grattis!
– Tack!
Hur känns det?
– Det känns bra, äntligen!
Men du, erkänn att du hade det på känn.
– Ja, jag med producenten Stress, Soblue Music och mitt crew visste, men jag jobbade länge med albumet, skivbolaget gav mig all tid jag behövde. Ärligheten var viktigt för mig och det tog tid men var värt all nerlagd tid.
Du har rappat i mer än 15 år men solodebuterar först nu. Är det ett bra råd till unga rappare att mogna först, att inte ha så bråttom?
– Det skulle vara bra om rappare tog sin tid lite mer, då kommer vi alla att få höra bättre musik tror jag, men det är min åsikt.
Måste vi vänta lika länge på nästa album?
– Nääästa album? Antingen är det här en kuggfråga eller så har ni missat det jag har sagt hela tiden, eller så undviker ni det jag säger, men en andra skiva kommer inte att komma, haha...
Vad har varit bäst för dig under 2013?
– Varje stund med min dotter är en välsignelse, att få genomföra det jag tog beslut på, mitt debutalbum In & Ut och, responsen från fans till all press betyder mycket för mig.
Vad ser du mest fram emot inför 2014?
– In & Ut Tour 2014, att få uppträda på festivaler med mitt material på mitt sätt med mitt crew. Tänk er.. Kvalitet & Kvantitet till Röd Blå Grön inför 10 000 människor.
1. Abidaz
In & ut
Soblue
Den solodebuterande veteranen mötte årets hype med årets mest självklara skiva. Abidaz blandade asfaltiga stridssånger från platserna där höghusen skymmer solen med tårframkallande kärleksförklaringar och spökliga ångestepisoder. In & ut bjöd på årets bästa flow, årets bästa texter och årets bästa beats. Självklart är det också årets bästa album.
2. Stor
Shere Khan XIII
Redline/Universal
Att han skapar relevanta och viktiga samtidsporträtt är ingen nyhet. Men att Shere Khan XIII både musikaliskt och poetiskt visade sig vara ett av de viktigaste svenska hiphopalbumen någonsin hade vi bara hoppats på. Att på köpet även bli introducerad för en både festligare och mer djupsinnig Stor samt den mäktigaste Linda Pira skadade icke.
3. Kaah
Matcha din look
Baba/Sony
Vi hade inte riktigt förstått hur mycket Sveriges innerligaste soulröst hade fattats oss när Kaah äntligen kom tillbaka till sin lika intuitiva som exakta funk. Värmen i hans ställningstagande för humanismen är lika starkt som hans hyllning till sin dotter, och du har fortfarande aldrig sett någon bättre. Vi måste dansa nu.
4. Jenny Wilson
Demand the Impossible!
Gold Medal/Sony
Jenny Wilson lyckas här med att vara politisk och personlig på samma gång. Med trots och musikalisk anarkism som arbetsmetod har Wilson åstadkommit sitt bästa album hittills.
5. Mack Beats
Centrum
Sony
Doldisen klev äntligen in i rampljuset och visade varför ungefär alla svenska rappare har anlitat honom i åratal. På Centrum rymdes hela landets hiphopelit och var det ultimata beviset på inte bara Mack Beats egen förträfflighet, utan även på hur historiskt bra rapåret 2013 faktiskt var.
6. Axel Boman
Family Vacation
Studio Barnhus
När Avicii anses vara den svenska housescenens fanbärare finns Axel Boman där som en nagel i ögat. Enligt Axel och den äldre skolans house bygger musik på värme, djup och monotonins progressiva kraft. Family Vacation är beviset på att svensk house-export kan vara något mer och viktigare än maximalt radioutrymme.
7. Rikard ”Skizz” Bizzi
Kärlek, funk & solidaritet
Baba/Sony
Från de yttre dimensionerna av funkens parallella universum slog Kärlek, funk & solidaritet ner som en samhällsglödande, ordgnistrande bumling. Du behöver inte ens befinna dig i Skizz omloppsbana för att känna hans sanningar som ett svart hål i magen.
8. Daniel Adams-Ray
Innan vi suddas ut
Universal
Det finns en kraftfull framåtrörelse i Daniel Adams-Rays musik, det vackra rasar och väller fram, samtidigt som han ofta snuddar vid ord som att fastna, famla, falla och vittra sönder. Kanske är detta den tydligaste skildringen av Sverige 2013, sannerligen en reservoar där tårar samlas.
9. Hästpojken
En magisk tanke
EMI
”Vi kommer att dö tillsammans”, konstaterade Martin Elisson och Adam Bolméus när Nöjesguiden träffade dem tidigare i år. Just så tight och akut desperat låter fortfarande deras strålande pop. Balansgången har blivit stadigare med åren, men eftersom den ogenerat går mellan The Libertines och Gyllene Tider är Hästpojkens musik lika trasig som omedelbar.
10. YAST
YAST
Adrian/Border
Yast tog sig från Sandviken till Malmö via lo-fi-land, kantat av rosa moln. Deras svävande debut fick oss att tänka på Girls evergreen Album och Ariel Pinks mer behagliga sidor.
11. Postiljonen
Skyer
Hybris
12. Christian Kjellvander
The Pitcher
Tapete/Border
13. The Knife
Shaking the Habitual
Rabid
14. Könsförrädare
Curse All Law
Teg/Playground
15. Håkan Hellström
Det kommer aldrig va över för mig
Universal
16. Museum of Bellas Artes
Pieces
Force Majeure/Playground
17. Sibille Attar
Sleepyhead
Stranded/Universal
18. Skriet
Shanana
Novoton/Border
19. Veronica Maggio
Handen i fickan fast jag bryr mig
Universal
20. Alice Boman
Skisser
Adrian
Och strax därunder kommer:
Ass, MF/MB, TM404, Junip, Lilla Namo, Ludwig Bell, Mariam The Believer, Nord & Syd, Oskar Linnros, Linda Pira, Skogen Brinner, Jonathan Johansson & Johan Eckeborn, A Beautiful Friend, Jonsson/Alter, Petter, Nimo, Oddjob, This Is Head, Ansiktet, Azure Blue, Carlito, Nordpolen, Ken Ring, Maria Eriksson, Erik De Vahl, Lune, Sagor & Swing, Shout Out Louds, Iamamiwhoami, Olle Ljungström, Daniel Gilbert, The Embassy, The Field, Little Jinder, Looptroop Rockers, Vit Päls, Cult Of Luna, Invader Ace, Miriam Bryant och Side Effects.
Listorna är framröstade av Nöjesguidens musikredaktion, som består av Sara-Märta Höglund, Maja Bredberg, Patrik Forshage, Love Lagerberg och Amat Levin. Skribenternas individuella listor hittar du här.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2013.
