Är en annan värld möjlig?

För tio år sedan började den digitaliserade revolutionen. I år får vi se om en annan värld är möjlig.

Det är lätt att dra stora växlar på den utveckling spelbranschen har genomgått de senaste tio åren. Den digitala distributionen slog igenom på bred front 2004. Kanske verkar det som en liten sak, att köpa och ladda ner spelet istället för att gå till butik och få en fysisk skiva. Men i själva verket är det ett enormt steg mot en decentraliserad marknad. Det viktiga andrasteget stavas ”crowdfunding”, det vill säga när skapare söker ekonomiskt stöd direkt från konsumenten oftast innan produkten är färdig. 

2014 är det upp till bevis för crowdfunding-konceptet. Det är i år som många av Kickstarter-idéns slagskepp äntligen når publiken. Äventyrsspelet Broken Age (se recension här intill) och Virtual Reality-hjälmen Oculus Rift, till exempel. Arbetet med Broken Age drog ut på tiden och blev tvunget att delas i två. Oculus Rift fortsätter att peppa tusentals nya nördar varje dag – men många tycker att den är något av en lågupplöst, halvbuggig besvikelse.

Många frågar sig nu om crowdfunding som koncept verkligen fungerar. Om det är rimligt att förhandssälja på förväntningar och nostalgi – utan att egentligen behöva ta ansvar för slutprodukten.   Internet låter med andra ord precis som det brukar. Gnälligt.

För i själva verket kräver den här förändringen inte bara något från utvecklarna. Det kräver minst lika mycket av oss – spelarna, projektbackarna, konsumenterna. Att gnälla över missade lanseringsdatum. Det är förlagsvärlden som sätter deadlines som är omöjliga att möta, som tvingar utvecklarna att släppa spel innan de är helt färdiga. Precis det vi vill ifrån, alltså.

I den bästa av världar innebär den här utvecklingen en demokratisering av ett helt uttryck. Vem som helst kan sprida sina verk till andra – utan att förläggarnas fokusgrupper och stereotypa föreställningar försöker slipa bort alla unika egenheter. Helt förlagslös kommer spelbranschen nog aldrig att bli, men maktskiftet från de stora bjässarna till utvecklarna – och i viss mån spelarna – skulle gynna oss alla.

Vi måste komma ihåg att vi inte köper ett spel, vi stödjer en utvecklare att faktiskt få göra det de själva vill.