Alex Ebert och döden

 

Alter egot Edward Sharpe kom till efter en tyngre period i Alex liv. Hans tidigare band Ima Robot hade blivit signat till ett storbolag och skulle ge ut skivan delvis med support av den nära vännen Heath Ledger. Alex tog vännens plötsliga död hårt och fastnade under en tid i ett heroinmissbruk. Döden och relationen till hans brokiga förflutna är också återkommande ämnen i hans texter.

- Jag är väldigt medveten om min egen död. Många av mina texter är självbiografiska, mer eller mindre alla. Den enda skillnaden mellan låtarna jag skriver för Edward och Alexander är egentligen att de sistnämnda är mer avskalade.

 

Är du rädd för att dö?

- Egentligen inte, men jag blir jätterädd för att dö om jag påbörjar något jag vill avsluta. När jag jobbade med mitt soloalbum skickade jag ofärdiga inspelningar till mina vänner innan jag satte mig på ett flyg, ifall något skulle hända. Men så snart jag är klar blir jag mindre neurotisk.

 

Alla dessa låtar som kretsar om döden och ditt förflutna, samtidigt som du nyligen har fyllt 30. Det luktar ålderskris? 

- Jag hade min kris redan när jag vid fem års ålder blev medveten om min egen dödlighet, och den pågick under en mycket lång tid.

 

Typ 27 år?

- Haha, precis. Och jag började inte bearbeta den på riktigt förrän jag var i tjugofemårsåldern. Jag tvingade mig själv acceptera att döden är slutet och inget händer sedan. När jag sedan började skriva låtar till Edward Sharpe förstod jag återigen skälet till att göra musik. Samma magiska känsla som jag kände när jag var ung började flöda igenom mig igen, som när man hör en viskning och vet att det är änglar. Det var då jag insåg vilken musik jag verkligen vill göra, vilket är ”communal music”. När jag kom dit började också min barndomstro återvända. Så när jag blev påmind om döden av Heaths bortgång totalvände jag och nu tror jag motsatsen. Att livet fortsätter i någon form.

Tror du på gud?

- Många frågar om vi är gudstroende då våra konserter förmedlar samma känsla som en gudstjänst. Jag personligen vet inte exakt vad jag tror på längre. En filosof jag känner sa att man ska tro på det som är roligast att tro på. Jag tycker det är en fin filosofi.

 

Ångrar du något du har gjort?

- Jag har för mig att det är något jag ångrar men kan inte komma ihåg vad. Man föddes inte perfekt och jag har gjort mycket dumma misstag, varit nere i droger. Men jag tror att vi kom till jorden för att växa och lära oss av dessa misstag. Jag håller inte på med droger idag, åtminstone inga tyngre. Och jag vill inte förstöra mig själv längre, snarare bygga upp.

 

Alex startade bandet tillsammans med vännen Jade och deras närmaste vänner. Det liknar idag mest ett kompisgäng som råkar befinna sig på samma scen, med en rockabillysnubbe på bas, en NOFX-gitarrist och så Edward som en pingstpastor med hippiekomplex. En av de första låtarna de skrev var jättehiten Home som är en duett mellan honom och Jude.

- När vi skrev Home var vi bästa vänner men med tiden utvecklades vår relation till ett förhållande. Detta tog slut efter en tid men låten har fortsatt betyda väldigt mycket för oss. Ofta stannar vi upp när vi spelar den och bara tittar på varandra med en ”What the fuck”-blick.

 

Bandet konserter genomsyras av en stark närvaro, både mot varandra och mot publiken. Och mitt under konserten på Way Out West bestämmer sig Alex för att bege sig ut i publikhavet och genomföra en del av den sittandes i gräset omringad av tusentals fans.

- Det är inget jag normalt gör, jag går ofta ut i publiken men har aldrig suttit mitt i ett folkhav tidigare. Det viktigaste för mig är kontakten med publiken och jag tror nyckeln är att bara släppa allt och ha kul. Folk blir mer avslappnade om de ser att jag är avslappnad nog att bete mig som en dåre. Jag tror också att det är en styrka att vara en så stor grupp som vi är, även om vi kan bli osams.

 

Och du är medlaren antar jag?

- Ofta är det jag som medlar men ibland sväller mitt ego upp till vansinniga proportioner och jag blir rosenrasande. Då är det jag som behöver medling.

Vad är då största skillnaden mellan Edward Sharpe och ditt soloprojekt?

- Jag turnerar inte med soloskivan av den enkla anledningen att jag inte skrev den för att göra det. Ibland spelar vi några av låtarna live. De få tillfällen jag uppträder själv känner jag mig mycket mer utlämnad. Det är en utmaning. Men även om det låter som motsatsen tar jag Alexander mindre seriöst. Det är mer som att ”här är lite låtar som jag gillar, ska vi festa?”.

 

Men ändå självbiografiskt?

- Truth är textmässigt det viktigaste jag någonsin skrivit. Det är ett sätt för mig att berätta att jag trots att jag blivit kändis med ett käckt hippieband fortfarande har tyngre saker att brottas med. På det sättet är det mer avskalat.