Foto: Pelle Tamleht, Daria Oudalova, Pauline Ljungberg och Andreas Lundberg
Två timmars flygresa öster om Stockholm ligger en av världens största städer. Men Moskva är samtidigt lite av en bortglömd pärla för västlänningar. Vi skickade dit Pelle Tamleht för att festa, leta utlandssvenskar och äta en jävla massa borsjtj.
En rysk version av Mora Träsk dundrar i bilstereon när vi bland leriga bilar – lador överrepresenterade – rullar in mot Moskva city. Jag bläddrar i mina högar av tips från invigda moskvaveteraner, men är redan nu stressad över att jag inte ska hinna med stadens enorma utbud av restauranger, krogar och klubbar. Jag har en gång tidigare varit i Moskva. Då på grund av en kraftigt försenad transfer på väg till Peking. Jag blev passlös inackorderad på ett hotell i förorten där en vigsel ägde rum samma kväll. Maten var därför slut och pulvermos fick hålla mig och de andra strandsatta passagerarna vid liv. Om man inte var vegetarian kunde man faktiskt få ett par prinskorvar också som smakade fårtarm.
Detta kulinariskt traumatiska första möte glöms dock fort i skybaren City Space på Swiss Hotel på vars barstolar vi parkerar våra reströtta svennerövar. Baren är formad som ett tefat med konvexa panoramafönster från golv till tak och har en hänförande utsikt. Vi beställer gin med tonic och en whiskey sour från den dyra men gedigna drinklistan. På bartenderns fråga om ginsort svarar jag Bombay. Det är tydligen ett bra val som besvaras med en förnöjd nick som får hans hakskägg att fladdra till.
Drygt 100 meter ner lockar liv och rörelse så när drinkarna har avnjutits tillsammans med ett par vodkashots befinner vi oss snart på trottoaren till den sjufiliga infartsleden. En svarttaxi kostar 200 rubel (strax över 50 kronor) och är det självklara alternativet nattetid. Den papperstunna golvplattan i ladan för tankarna till familjen Flintas fortskaffningsmedel och bilbälten är knappast att tänka på. Vår engelskspråkiga karta visar sig vara fullkomligt värdelös då ryssarna överlag varken kan engelska eller vill översätta sina vägskyltar från kyrilliska, men på något sätt lyckas vi förmedla var vi ska samt förstå att vår taxichaufför heter Sergej och tror på Gud. Jag makar undan Sergejs oljeluktande jacka och sätter mig tillrätta bakom förarsätet. Han pratar glatt på om ditten och datten på en dialekt som påminner om ryskans svar på skånska och andedräkten luktar tydligt av ammoniak. Väl framme dricksar jag tydligen på tok för mycket och Sergej räcker rört över sin jacka. Jag tackar inte nej.
På restaurang Mari Vanna ringer man på valfri ringklocka – alla i personalen inklusive husdjuren har egna – och dörren öppnas av en kefirgubbe i adidasoverall. Lokalen är möblerad som din rika gammelfarmors vardagsrum med en enorm detaljrikedom i prydnadssaker och porslin, och små hembiträden serverar husmanskost i limegröna klänningar med vita förkläden. På toaletten bor en grå katt. Jag skrockar hånfullt åt alla européer som har hittat hit och onödigt nog har med sig sina pass. Skrattet fastnar i halsen när skräckhistorier om folk som har blivit tagna utan sina ”dokumenti” berättas. Inte nog med att punga ut närmare tusen kronor för ett visum, du måste även bära med dig skiten hela tiden. Utan varken pass eller den lilla vita lappen med rosa stämpel som man fick på planet och som också visar sig vara livsnödvändig blir jag kallsvettig av nervositet och gör kväll i samma ögonblick som restaurangen stänger.
Röda torget är förmodligen det obligatoriska turiststråk du faktiskt måste åka till. I dessa kvarter hittar du Vasilij-katedralen med sina välkända lökkupoler, Kreml och Lenins mausoleum. Det sista är till vår besvikelse inte öppet. Inte för att bolsjeviken går någonstans, men tydligen börjar ryssarna få svårt att hålla den lille store mannens lekamen fräsch. Istället sätter vi oss på närliggande Mayak. Trots etnisk identitetskris – musiken är fransk, menyn halvitaliensk och stämningen rysk – är restaurangen en mycket bra sådan och levererar högkvalitativ husmanskost till bra priser. Då gör det desto mindre att en äldre man vid bordet bredvid har somnat med huvudet tätt intill sin halvätna portion. Framför allt går du dit för den pittoreska atmosfären i vilken poeter och kulturjournalister trängs runt träborden. Vi äter borsjtj.
Shopping är inte Moskvas starka sida, i alla fall inte om du är ute efter något i mellanprisklass. Så efter lunchen och efterföljande kaffe runt hörnet på den dolda pärlan Kvartira 44 fyller vi istället vårt kulturella behov på Art4.ru. Utställningen utgörs av en privat samlares utlandsinköp av moderna ryska konstnärer. Galleriet i sig är ett slående exempel på hur alla ställen är så överbemannade att det känns löjligt. Ofta befinner sig fler personer bakom disken än ute i övriga lokalen. Arbetsordningen är så att en person tar upp beställningen, lämnar denna på en liten lapp till person nummer två. Denna plockar ihop det som person nummer tre strax därefter bär ut, men inte förrän person nummer fyra har slagit in beställningen i kassan. Allt under övervakning av person nummer fem vars roll är något oklar. Ett effektivt sätt att hålla nere arbetslösheten, ett mindre effektivt sätt att bedriva en affärsverksamhet.
Efter ännu en borsjtj och fördrink på hotellet står Soho Rooms på kvällens schema. Klubben har rykte om sig att tillämpa benhård facecontrol och drar sig inte för att neka hela eller, ännu värre, delar av sällskap. Så när jag närmar mig pointern lackar svetten i pannan, trots att jag har lånat en ärtig svart tjejjacka som ser dyr ut. Att vi tack vare vårt sällskap faktiskt kommer in gör inte direkt att mina svettningar minskar. Precis som på alla klubbar och restauranger har Soho Rooms en innetemperatur på 37 grader. Detta toppas med en öppen spis i vilken en vedvakt - som ser ut som Rysslands svar på Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren – regelbundet hivar in fnöske. Vi ledsagas till vårt bord beläget vid restaurangdelens tempererade inomhuspool. Kvällens andra middag intas mycket på grund av att sannolikheten för att komma in var bra mycket större med bokade bordsplatser. Men den visar sig vara inte bara prisvärd utan riktigt välsmakande.
Festen börjar på riktigt då kvällens artist uppenbarar sig på scenen. Det var förvisso längesedan hon syntes på MTV, men det förvånar mig inte att hon fortfarande är stor i Ryssland. Tydligen har både E-Type och Rob’n’Raz spelat här alldeles nyligen. Strippor firas ner från taket, två halvnakna tvättbrädehunkar ålar över scengolvet och konfetti sprutas ut i lokalen till tonerna av paradnumret It’s Raining Men. Här inser jag att artisten i fråga faktiskt är Martha Wash från originaluppsättningen av Weather Girls. Det här är det nyrika Moskva i ett nötskal, och vi älskar det såklart. När Hoa-Hoa något senare petar in ännu en pinne i brasan vinkar vi in en lada utanför Soho Room, vilket förmodligen grusar den eventuella chansen att någonsin komma in igen.
Strax innan avfärd lurade min redaktör i mig att man i Moskva avskräcker plankare genom att fånga dem i de automatiska spärrarna som sedan spelar en förnedrande trudelutt. Allt för att locka dit hånfulla förbipasserande som kan skratta åt förbrytaren, som tunnebanespärrarnas motsvarighet till stupstocken. Dagen efter vår utgång ställer jag mig därför i en kö värdig sovjettiden och betalar snällt till den spöklika tanten i luckan som petar sig i näsan med ena handen och lämnar över biljetter med den andra. Sedan tar vi tunnelbanan till Kurskaya och gallerierna ute vid Vinzavod – Moskvas centrum för modern konst. I det gamla bryggerikomplexet samlas några av rysslands hetaste gallerier tillsammans med restauranger och butiker. Doften av den nya generationens förändringslust blandas med varma piroger och här finns faktiskt också ett par butiker med tilldragande utbud. När dagen övergår till tidig kväll inleder vi denna på klubben Propagandas bakficka Filial. En fenomenal thaiinspirerad budgetrestaurang med bra musik som inbjuder till långsittning. Maten kommer kanske i en lite märklig ordning och beställningar glöms bort. Men trots fyra personers middag med tillhörande vin, öl och snaps får vi lagom till förrätten, som serveras sist, in en nota på knappa tusenlappen.
Hur mycket något kostar är för övrigt omöjligt att säga. Man kan äta en prisvärd trerättersmiddag på restaurang ett, gå två kvarter och betala lika mycket eller mer för en drink på restaurang två. Ett fenomen som är både fascinerande och irriterande. En butik i närheten har samma kväll fest med skandinaviskt tema, vilket i praktiken innebär att utlandssvenskar dricker sig fulla på svindyr öl. Vi går dit. På väggen visar modemannen Robin Klang upp sina outfits medan en svensk dj står för musiken. Ett knappt dygn tog det alltså att hitta landsmännen, och alla ska vi vidare till Solyanka.
Det bästa med att besöka en ny stad kan konstigt nog vara när man hittar ett ställe som påminner om hemma. Solyanka är Stockholms Spy Bar med en ovanligt hög andel ryssar. Expats och mediamänniskor blandas med hippa småglin. Som vanligt är tjejerna skitsnygga och killarna ser ut som en påse konståkningsskridskor. Detta i kombination med billig vodka och riktigt bra dj:s gör att man som salongsberusad svensk kille med fördelaktigt yttre gör trippla toeloops av lycka, och en i vårt sällskap får snabbt hugg hos en underskön ryska. Dimman av cigarettrök förvandlar dock framåt småtimmarna mina ögon till två uttorkade grodyngel. När även hungern börjar ta fart faller valet på Starlight, en närliggande diner som gör skäl för sitt namn och har öppet natten igenom. Detta är tur då det visar sig att ryskan vår hjälte tidigare raggade upp nu har barrikaderat sig utanför hans lägenhet och vägrar gå ogift hem. I takt med hennes idoga ringande kommer hamburgarna in i tretal och sväljs ner med milkshakes stora som stuprör. Hade Lenin haft tid för fyllekäk skulle han ha ätit här. Och han kunde säkert ha räddat oss från ryskan.
Det är först när vi, efter drygt 48 timmars rysskalas, ska ta oss till flygplatsen med kommunala färdmedel som det bristfälliga i att alla skyltar enbart är på kyrilliska plötsligt blir smärtsamt tydligt. En eller annan skylt med flygplan på, exempelvis pekande mot flygplatståget hade varit toppen. I ett bakfyllemoln kastas vi mellan vänliga men förvirrande tanter som fäktar med armarna åt vitt olika håll. Slutligen hittar vi biljettluckan och kan därifrån orientera oss drägligt. Tre uniformerade män i björnpuppa väntar ute på perrongen. En av dem gormar ”Njet, njet!” och flaxar med armarna. En annan håller leende upp några fingrar och mumlar ohörbart. Den tredje tänder en cigg. Vi väljer att lyssna på vakt nummer tvås kroppspråk och mycket riktigt rullar vagnarna in drygt fem minuter senare. Mätta och belåtna lämnar vi en stad jag inom en snar framtid kommer att vilja återse. Om inte annat så för borstjen.
Klubbar
Solyanka
Ulitsa Solyanka 11, tel +7 (495) 221 75 57, myspace.com/solyanka_club
Solyanka är en lekstuga för mediemänniskor, expaths och hippa kids. Precis som Spy Bar alltså.
Soho Rooms
Savvinskaya Naberezhnaya 12, tel +7 (495) 988 74 74, sohorooms.com
Om du tar en lada till glammiga Soho Rooms se för bövelen till att hoppa av något kvarter bort. Helst ska du anlända med helikopter eller liknande.
Propaganda
B.Zlatoustinsky 7, tel +7 (495) 624 57 32, propagandamoscow.com
Ungefär samma stuk som Solyanka.
Restauranger
Mari Vanna
Spiridonevsky Pereulok 10a, tel +7 (495) 650 65 00, marivanna.ru
Enormt trevligt inredd restaurang med typiskt rysk mat på menyn. En mycket lämplig första anhalt under din moskvavisit.
Filial
Krivokolennyi l 3, tel +7 (495) 621 21 43, filialmoscow.com
Propagandas filial har god mat till löjligt bra priser och är en utomordentlig inledning på en utekväll i Moskva.
Mayak
B. Nikitskaya 19, tel +7 (495) 291 97 46
Döpt efter Mayakovskyteatern i samma hus ligger Mayak. Trägolv, intellektuell stämning och väldigt prisvärd mat.
Nobu
Bolshaya Dmitrovka 20, +7 (495) 645 31 91, noburestaurants.ru
Den superkända restaurangkedjan finns faktiskt i Moskva också. Om du känner att du har för mycket rubel på fickan är Nobu ett solklart val.
Boende
Hotel Katerina City
Shluzovaya Naberezhnaya 6, tel +7 (495) 795 24 44, katerinahotels.com
Svenskvänligt mellanklasshotell av Scandicstandard. I periferin av stadskärnan men med bra priser.
Petrovka Loft
Petrovka Street, tel +7 (495) 626 22 10, petrovkaloft.com
Ett bra budgetalternativ för dig som vill bo centralt utan att bli ruinerad. Fräscha rum men delade toaletter.
Ritz Carlton
Tverskaya Street 3, tel + 7 (495) 225 88 88, ritzcarlton.com
Precis vid Röda torget har Ritz placerat ett fancy schmancy hotell. Lyxigt, fräscht och dyrt.
