En bit ut i Stockholms skärgård ligger blygsamma Stora Kalholmen. Namnet till trots är ön liten till storleken, och där finns heller inga bofasta. Vi skeppade iväg Alexandra Lundbladh och hon kom tillbaka som en ny människa.
Semester i Sverige. Post Greta och den torra sommaren 2018 har många börjat överväga alternativet, och jag som kan få dåligt samvete av att inte hålla dörren för någon som går 20 meter bakom mig har inte mage att vara sämre. Sverige har såklart många otroliga resmål, så någon stor uppoffring är det inte heller. Att jag fastnade för en pytteliten ö utan toalett var å andra sidan oväntat – och dessutom långt ifrån en mjukstart – men jag bestämde mig för att följa magkänslan. Jag bokade ett rum i öns enda hus och packade väskan för ett dygn en bra bit ifrån civilisationen.
Stora och Lilla Kalholmen ligger så gott som sammanvävda i Stockholms mellersta skärgård, 4,5 mil från huvudstaden och ungefär fem kilometer nordväst om Möja. Till ön tar man sig med egen båt eller med Waxholmsbolagets reguljärtrafik som utgår från Strömkajen. Jag har inte en egen båt, så jag och min vän Jennifer kliver ombord på dagens enda direkttur till Stora Kalholmen och påbörjar den tre timmar långa resan. Himlen är blå och solen skiner, så när vi passerar öar som Vaxholm, Svartsö, Ingmarsö och Finnhamn visar sig skärgården från sin ljuvaste sida.
Vi kliver i land tillsammans med Eva som är öchef på Stora Kalholmen och går längs en skogsstig, nedför en trappa och över några klippor för att komma fram till Svenska turistföreningens vandrarhem. Efter en informell incheckning väljer vi ett sovrum på övervåningen och lämnar kvar väskorna för att utforska ön. Att ”utforska ön” innebär i det här fallet främst att ducka för grenar och slå sig fram genom skog för att nå de bästa badklipporna och utsiktsplatserna, men låt inte det skrämma er. Klipporna, som Eva själv kallar för Meditationsklipporna, är släta och perfekta för både bad och sol. Där äter vi vår medhavda Picadelisallad till lunch och tar ett snabbt första dopp i havet. Intill oss på klipporna står en liten bastu i rödmålat trä med tillhörande badbrygga, så det finns ingen anledning att oroa sig över varken kyla eller svårighet att ta sig upp ur vattnet.
När vi tröttnat på att ligga still i solen promenerar vi vidare i skogen och det känns som att vi lajvar sommarlovsbarn på äventyr. Det finns inget särskilt syfte eller mål, vi bara går och låter naturen uppta tankarna. Äventyret blir emellertid kort och vi slutar upp vid Evas kiosk där Stora Kalholmens enda matförråd finns. På inrådan från Svenska turistföreningen har vi tagit med all mat vi kan tänkas behöva under dygnet från Stockholm, men det är helt klart betryggande att kunna köpa en extra chipspåse om man missbedömt sitt sug.
Vandrarhemmet erbjuder strax under 30 sovplatser, men under vårt besök är vi knappt tio personer på ön vilket ger oss möjligheten att prata ostört med Eva och få värdefulla tips. Hon har drivit verksamheten på Stora Kalholmen i fyra år och har full koll på smultronställena. Som om inte det vore nog visar sig Eva vara en otrolig historieberättare och hon har en sällsynt gör det själv-aura.
Det vore dumt att inte följa Evas tips, så vi lyssnar på henne och hyr en kanot för att se oss omkring ute till havs. Det visar sig vara resans bästa beslut. Vi ror ut från Stora Kalholmen i eftermiddagssolen och stannar då och då för att njuta av utsikten och det overkliga lugnet. ”Folk skulle vara så mycket snällare om de kom hit ibland”, sa Eva innan jag och Jennifer rodde ut och vi förstår vad hon menar. Kanoten och Östersjön skapar en leva i nuet-känsla som överväldigar oss båda.
Vi kommer tillbaka till ön vid middagstid och tillagar våra medhavda pasta pesto-ingredienser i vandrarhemmets gemensamma kök. Köket duger som det bör till just matlagning men är inte vidare kul att umgås i, så vi äter utomhus på samma klippor där vi tidigare ätit lunch. Efteråt hänger vi i varsin hängmatta och ser solen gå ner bakom träden på Lilla Kalholmen. När det blir sent äter vi chips och choklad och tittar på nedladdad Netflixfilm i sovrummet.
Dagen därpå vaknar vi klockan åtta, ser att det är molnigt ute och beslutar oss för att stanna kvar i sängen till elva. Vi är nöjda med det som klarats av under gårdagen och bestämmer oss för att tacka Kalholmen och Eva för denna gången och ta Waxholmsbåten till den närliggande ön Finnhamn. På Finnhamn finns nämligen en restaurang, vilket vi hunnit börja längta efter under dygnet i vildmarken. Båtfärden tar tio minuter brygga till brygga och Finnhamns Krog ligger lägligt nog bara ett stenkast därifrån. Lunchmenyn erbjuder tre rätter; ett alternativ med kött, ett med fisk och ett vegetariskt. Till vår besvikelse tilltalas vi inte av någon rätt, så vi ber i stället att få beställa pannkakor från barnmenyn. Det får vi, och till det dricker vi varsitt glas cava. Bubblet smakar bra, pannkakorna är okej – trots att Jennifer ”har ätit bättre mikropannkakor” – och vi har tillgång till en riktig toalett för första gången sedan resans början. Jag älskar riktiga toaletter.
På grund av den sparsamma båttrafiken har vi inget annat val än att stanna på Finnhamn i ytterligare tre timmar. De tjocka molnen färgar ön grå och får oss att avstå från aktiviteter som SUP och balansgång på hög höjd. I stället fördriver vi tiden med promenader, ett besök i öns lanthandel och vila på klipporna. Nog för att det också är trevligt, men jag är övertygad om att Finnhamn gör sig bättre i solsken. Medan vi väntar på båten som ska ta oss tillbaka till Stockholm börjar det regna, och fastän det är en slump väljer vi att se det som ett tecken.
ATT ÄTA OCH DRICKA
Matsäck
Det säkraste kortet är att ta med sig allt man har för avsikt att förtära från fastlandet. I vandrarhemmets kök finns kylskåp och skafferi att tillgå.
Kiosken
I den lilla matboden finns en begränsad upplaga av torrvaror, snacks, glass och kyld dryck. Om man bara stannar på ön en natt eller två finns det troligtvis tillräckligt med varierad mat att köpa, men utbudet kan variera.
Från naturen
Allemansrätten! Så bra. Det är fritt fram att plocka bär och annat ätbart som man hittar på Stora Kalholmen. Jag vågar dock inte garantera lycka, så jag föreslår att man främst håller sig till de två ovanstående alternativen.
ATT GÖRA
Paddla kanot
Otroligt mysigt och ett perfekt sätt att se ön utifrån. Det finns kanot, flytväst och åror att hyra och man väljer mellan en provtur (150 kronor), en halvdag (200 kronor) eller en heldag (300 kronor).
Öluffa
Waxholmsbolaget säljer båtluffarbiljetter som låter en åka fritt i fem dagar vilket innebär att man får möjlighet att se många öar till ett väldigt snällt pris. Jag skulle älska att varva enkelheten på Stora Kalholmen med ett dygn på Sandhamn och Möja.
Vandra
Det finns vandringsleder på flera av öarna i Stockholms skärgård. Stora Kalholmens öchef Eva visade mig dessutom en egenkomponerad vandring som sträcker sig över tre-fyra öar för att man ska få se så mycket som möjligt.
Spela spel
På Stora Kalholmen finns bland annat kubb och krocket att låna, utöver traditionella sällskapsspel.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2019.
