Det har på förhand talats om hur Square Enix med Final Fantasy XIII bär den krisdrabbade japanska rollspelsgenrens öde på sina axlar. Så här med facit i hand kan vi konstatera att det inte stämmer – och för alla inblandades bästa måste det finnas en annan väg än den här.
Ändå beundrar jag den japanska drömfabriken för dess envetenhet. Det har gått nästan tio år sedan floppen med den animerade filmen The Spirits Within. Trots det vägrar man att släppa Hollywood-ambitionerna. Formatet är nu förvisso ett annat, men det bestående intrycket av Final Fantasy XIII är att Square Enix har skapat sig en film med tillhörande stridssystem. Förvisso ett av seriens bästa stridssystem, men när lejonparten består av spikraka korridorer och onlineshopping, istället för att botanisera i diverse städer, kvävs upptäckarglädjen. Det blir också läge att vända bort blicken när de dubbade karaktärerna börjar föra sig med typiskt japanskdramaturgisk manér, som att stöna lite lojt i var och varannan bisats.
Precis som Avatar är det lätt att bländas av skamligt höga produktionsvärden. Samtidigt intalar jag mig att rollspelen alltid har strävat efter att vara mer än simpel popcornunderhållning. Som det ser ut nu är Final Fantasy XIII inte det.
