Eye Toy: Kinetic

11:12 23 Sep 2005
I träningssammanhang är kinesis en ganska tjejig idé om fria rörelser som i praktiken är en vägg med handtag som kan användas efter eget huvud. Populärt på innerstadsgym där övningarna går hand i hand med pilates och core-klasser. I spelsammanhang däremot, är [I]Kinetic[/I] det senaste användningsområdet för Sonys kamera. Med spelet följer en vidvinkellins som visar spelaren från huvud till fötter. Jag matar in min längd, vikt, träningserfarenhet och dagens datum. I lobbyn möts jag av två personliga tränare, en manlig och en kvinnlig. Den kortklippta unge mannen är den mer pådrivande av de två, så jag väljer att spendera sex veckor med honom. I en oändlig ström av olika menyer utformar vi vårt träningsprogram och jag får rådet att börja på den allra svåraste nivån. Det måste man ta som en komplimang, tänker jag och accepterar. Tio minuter senare står jag bredbent och svettas framför skärmen samtidigt som tränaren i rött linne hejar, tillrättavisar och tystnar när jag till slut täcker över kameran med handen. Så fort han återfår sitt medvetande i menyn lägger han pannan i djupa veck och förklarar vikten av regelbunden fysisk påfrestning. Under ytan av kaloriräknare och stretch till musik väntar det kanske bästa Eye Toy-spelet hittills för en fullvuxen publik. De vrålande aporna med färgglada pyjamasar från tidigare spel har bytts ut mot enkla klot och sobra färgkombinationer som inte bara är snyggare utan betydligt lättare att urskilja. [I]Eye Toy: Kinetic[/I] är, oavsett vad Sony påstår, inget seriöst alternativ till en timme på gymmet eller på fotbollsplanen. I själva verket är det en leksak snarare än ett träningsredskap. Men med det sagt har jag heller aldrig svettats mer över ett spel, vilket för en gångs skull inte är ett mått på min frustration utan en motivering till ett högre betyg än jag kunde föreställa mig att ett PlayStation-brandat gympass någonsin kunde vara värt. [I]Thomas Wiborgh[/I]
Plattform: 
Stad: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler spelrecensioner