Halvdemonen Dante i röd läderrock är tillbaka. Tillsammans med Nalle Knutsson och Elisabet Tarras-Wahlberg visar Dante att det är silvergrått hår som är det nya svarta. Devil May Cry 3 äger rum innan handlingen i det första spelet, det vill säga ännu en "prequel". Storyn kretsar kring Dantes dysfunktionella familj och hans bror Virgil är märkbart rasande. Brorsan gömmer sig i ett stort torn fyllt av demoner och ondska som har rest upp från marken mitt i Dantes hemstad. Givetvis är det upp till vår protagonist att gå till botten (eller snarare till toppen av tornet) med detta.
Den unga Dante är mer skruvad och kaxig. Han retar en gigantisk hund med tre huvuden som har två meter långa tänder, som om det vore en liten bjäbbig tax. Dante käkar pizza samtidigt som han förpassar demoner till sin eviga sömn på ett sätt som är så coolt att det gravt passerar gränsen till töntnivå när han ylar "this party is getting crazy".
Till en början avverkas allt i ett rasande in-your-face tempo till tysk gothrock och finsk dödsmetall. De första banorna är korta och actionfyllda samt märkbart svårare än de två tidigare spelen. Efter ett tag återkommer det lite lugnare och mystiska tempot där mer tid ges till att utforska sin omgivning och leta nycklar eller andra magiska ting som behövs för att avancera.
Med tanke på att spel som Ninja Gaiden och Prince of Persia släppts och höjt ribban känns det som om Devil May Cry-serien inte utvecklats i önskvärd takt. Kanske det är dags för Dante att likt Danzig fråga sig själv Am I demon, need to know.
Plattform:
Stad:
