Hoppsan, vad händer här? På vägen till våra platser hinner vi se spelmaskiner, horder av folk välla in och ut ur restaurangen och framför allt det annorlunda konceptet med att rulla ut mat på ett band till gästerna. Allt till den simpla summan av 148 kronor.
Fredagskvällen till ära är klientelet väldigt blandat med en överhängande del utbytesstudenter från alla delar av världen. Några gäster äter helt annan mat än svullarbuffén vi tänkte ge oss in på. Längst bak i menyn gömmer sig hemliga listor på de mest häpnadsväckande rätter: bräserade grisfötter, grishuvud, fisk i kål, grisöron och mycket mer.
Vi slår bort de kulinariska drömmarna. Ikväll är det rullbandsupplevelsen, restaurangens raison d’être, som ska testas, inte några oupptäckta juveler. Sagt och gjort – vi kastar oss över det. Tar för oss av godsakerna som rullar förbi, samtidigt som vi beställer in varmrätter som levereras på minitallrikar. Den ångade pilgrimsmusslan (som serveras en åt gången) sticker ut, så även fläskrevbenet med sesamfrö. Att det inte kommer så mycket på fatet gör inget eftersom vi får beställa obegränsat.
Då vi sitter i bredd framför rullbandet är det passande att vi bara är två, rent konversationsmässigt. Men det är så mycket intryck som ska behandlas och så många rätter som ska diskuteras, så vi hamnar ändå i samtal med våra grannar. Trevligt!
När det gäller maten är ingenting egentligen supergott, här handlar det mer om helhetskänslan. Då vi försöker hitta toaletten är det en närmast psykedelisk upplevelse att ta sig förbi det gigantiska rullbandet eftersom vi är på ”fel” sida av lokalen.
Mätta, hyfsat belåtna men i tankar kring den mystiska insidermenyn lämnar vi rullbandet för den här gången. Fortsättning följer.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2014.
