Under sisådär 18 år har Söderkisen langat köttbitar och veckans öl som om det inte fanns någon morgondag. Och minst lika många gånger har vi låtit dessa mätta vardagshungern och släcka fredagstörsten på ett pålitligt sätt.
Men hur står sig krogen idag? På kvarterskrog ska man nio gånger av tio gå på husets rekommendation, en regel vi inte ser någon anledning att bryta mot heller denna gång. Därför hamnar fyllda lövbiffsrullader först på servitrisens block, där även gryta på finskuren oxfilé och husets toast plitas ner strax därefter. Men först efter att vi fått ta emot bannor för att vi var 15 minuter sena till vår bokning. När maten kommer in verkar dock detta misstag vara glömt och vi tycker oss nästan se antydan till ett leende. Kvällens rekommendation visar sig vara riktigt bra, och klart bättre än de övriga varmrätterna. Att potatistillbehören är av det halvfabricerade slaget gör vi vårt bästa för att inte låtsas om, och denna förnekelse brukar faktiskt kunna fungera ganska bra, bara man märker att viljan finns där. Men kanske var förväntningarna för högt ställda, och kanske hade vi byggt upp något som inte riktigt fanns där. Vi var nämligen av den klara övertygelsen att Söderkisen i sina bästa stunder hade kvalat in bland Södermalms charmigaste kvarterskrogar. Då krävs det ett större engagemang än dagens.
Söderkisen är sedan denna recension skrevs stängt och kommer inom kort att ersättas av Ramblas Tapas Bar.
