Foto: Emil Jönsson
Efter en skogspromenad i högklackat och loafers slår vi fast att det bästa sättet att ta sig till Piren förmodligen är med båt. Restaurangen är nämligen precis vad den heter.
Tjusigt placerad på Kristinebergs Strand med en kvällssol som heter duga är det en restaurang som åtminstone vid första intrycket känns väldigt lätt att tycka om. I högtalarna spelas My Girl, Stand By Me och alla andra örhängen av den typ som radiokanalen Lugna Favoriter skulle sända under småtimmarna.
Även menyn består av ett potpurri av inslag som passar alla, vilket tyvärr också medför att ingenting heller sticker ut. Råbiffen som serveras med ostronskivling och chilimajonnäs är fin i konsistens och färg, men har tyvärr rullats en gång för mycket i det garnerande havssaltet vilket gör att det svider till i halsen efter varje tugga. Skagenröran är däremot helt klanderfri och serveras på en fullkomligt lysande kavring.
Maten går nästan misstänkt snabbt att få ut. Vi har knappt hunnit lägga ifrån oss besticken till förrätten innan den ersätts av huvudrätterna. Personalen är också väl tilltagen i antal. Dessutom väldigt trevlig om än en smula oerfaren, servitrisen vi har för kvällen jobbar enligt egen uppgift sin första kväll.
Moules Frites har få restauranger vi besökt misslyckats med, men nästan lika få kan förmå denna undfägnad att imponera. Samma scenario utspelas även här. Rätten är stabil men vi sneglar avundsjukt på bordsgrannarnas färgglada pastarätt. Roligare är då flanksteken som faktiskt är nästan så supernice som menyn utlovar.
Festliga och framför allt prisvärda är också efterrätterna. Åttiotalsdrömmen på lakritsglass med hallonsorbet slåss med en crème brulée smaksatt med thaivanlij och stjärnanis om förstaplatsen bland dessa. Den trevliga tillhörande passionssorbeten avgör slaget till den senares fördel.
Piren är kanske allra bäst lämpad för den romantiska dejten. Dels är strandpromenaden något i hästväg, dels bjuder restaurangen som sagt inte på några överraskningar och såvida du inte känner någon närboende riskerar du knappast att råka stöta på någon bekant. Det närmaste något sådant vi kommer är när Janne Schaffer skriver autografer vid bordet bredvid.
