I hörnet Skånegatan och Östgötagatan har det hänt saker de senaste månaderna. Baren WC har ersatts av Bahnhof. Och i systerlokalen har den italienska restaurangen med orden Nova Vista skrivet i Times New Roman på fönstret blivit Oxelblom.
När vi för första gången träder in i den senare är det fullkomligt omöjligt att föreställa sig hur det såg ut under den tidigare regimen. Ett tiotal omaka taklampor lyser mjukt upp den inredning som till synes har designats av någons precis lika mjukt inställda mormor. Menyn är inspirerad av Sveriges landskap och har namn därefter, sånär som på den helt vegetariska. Vi bestämmer oss efter ett visst övervägande att lockas av Jämtlands vilda smaker och detta visar sig vara en god idé när de kommer in efter vad känns som en evighets väntan. Trots att rätterna är små, faktiskt rejält små, är de desto bättre i smak och utformning. Faktum är att hjortfilén är så pass nära perfektion att vi häpnar. Vinmässigt är utbudet ganska smalt, om än differentierat, vilket vägs upp av att servisen tålmodigt låter oss prova ett flertal innan vi bestämmer oss för vilken flaska som ska få äran att göra oss sällskap.
Varje landskapsmeny består av två förrätter, två varmrätter och en dessert och en normalvuxen person med normal aptit behöver högst sannolikt en hel sådan för att äta sig mätt. Detta gör naturligtvis också att prislappen ser ut därefter och priserna på menyerna ligger närmare 500 kronor. Med vin och andra oumbärliga drycker landar därför notan utan problem runt 800 per person, vilket placerar restaurangen flera pinnhål högre än den kvarterskrog du gärna besöker på veckobasis och Oxelblom fajtas därmed i en helt annan viktklass.
Det är välförtjänt fullsatt på Oxelblom, och det är roligt att krogen på kort tid har byggt upp ett stadigt klientel. Den har dock lagt sig på en nästan kaxigt hög ambition och det gäller att leverera på samtliga plan en ganska lång tid framöver om man ska bygga upp ett rykte så pass bra att gäster tar sig även från andra delar av staden och trenden håller i sig.
