Äta sova dö är konsekvenserna av vad som hände 2006. Något har avtäckts. En aha-upplevelse i filmform. Det är klart att filmen görs nu. Ruben Östlunds Play och filmen om Palme hamnar med ens i en kontext: något är jävligt skruvat i nutiden. I flera år nu har borgarna pratat om det nya arbetarpartiet och arbetslinjen framför en kuliss av en ny fattigdom som är svårt att föreställa sig ansiktet på. Den är som ett blurrigt landskap längre bort. Äta sova dö är den platsen. I Stockholms innerstad, där besluten tas, syns den inte.