Svällande, svajande och pompöst hjärtnupen, så skulle man kunna beskriva Jon Turteltaubs [I]Instinct[/I] som är löst baserad på Daniel Quinns roman [I]Ismael[/I]. Scenerierna är som tagna från [I]De dimhöljda bergens gorillor[/I] och [I]Gökboet[/I], men utan de nämnda filmernas varma humor och känsla för detaljer. Istället är det storvulenheten, generaliseringen och Danny Elfmans bombastiska musik
Maura Tierney
Liar LiarIngen är bättre än Hollywood på att slå in öppna dörrar, att med kompromisslös energi hamra in självklarheter såsom vore de nyupptäckta, angelägna sanningar. Gång på gång får vi reda på det sensationella faktum att det är insidan som räknas och inte det yttre Sanningen om katter och hundar från i fjol är ett exempel. På senare år har vi pappor upprepade gånger fått lära oss att tiden är kommen då |
