En störig sak med viss Hollywoodfilm är att alla har så konsekvent beteende. Alla har till exempel stolthet, vilket är en dålig skildring av livet.

Det här med att inte svara på tilltal när någon kliver in i ens hus/affär/annat undermåligt belyst utrymme och ropar "Hallåj?" kan ju bara ha en enda rimlig förklaring: Man vill jävlas lite, sprida lite guldkant på sin annars så torftiga vardag. Och så när besökaren klivit omkring en stund på de knarrande golvplankorna,

Det är inte bara det att Kate Hudson har en förfärlig peruk. Även om det i sig ger en märkligt plump signal i en film som från ruta ett slår på "smakfullhets"-trumman med extravagant gest, detta är en Merchant/Ivory-produktion för guds skull! (Historiebriefing: Teamet har tidigare frambringat sekelskiftesromantik som [I]Ett rum med utsikt[/I] och homoklassikern [I]Maurice[/I]). Med meritlistan som

Inledningsscenen är förstås lång, utan klipp, magnifik, rörig och skrikig. Kring disken i väntrummet hos gynekologen Dr T väntar kvinnor från Dallas överklass på sin tur. Det är kindpussar, iskalla leenden och hormonsvängningar vart man än tittar. Och bara några enstaka ord går att urskilja från kacklet. Kacklet som ligger som en röd tråd i den här filmen, kacklet som hörs så fort mer än tre kvinn