Björn Runge

Mun mot mun

I Björn Runges förra film, Om jag vänder mig om, fanns det en antydan till svart humor. Karaktärerna var hårt stiliserade och delar av handlingen var lätt Milos Forman-absurd. I Mun mot mun är allt detta som bortblåst. Här är det helsvensk ångest i sin renaste form som översköljer oss från början och nästan hela vägen f

Om jag vänder mig om

Ibland funderar jag på vad framtidens historiker kommer att dra för slutsatser om det svenska samhället utifrån filmproduktionen år 2003. Att 90% av befolkningen bodde i småstäder i västra götaland? Att alla ständigt var glada, eftersom det enbart producerades komedier? Att Kjell Berqvist var sin tids mansideal? Om ma

Vulkanmannen

Efter ambitiöst skruvade Harry & Sonja samt denna nakna hyllningsdikt till Sveriges Bukowski, författaren Sture Dahlström, står åtminstone ett klart: Björn Runge är en mycket egen filmskapare. Sett mot den likformighetens fond som tornar upp sig över svensk film är detta naturligtvis en komplimang. Runge verkar veta vad han vill och gör film av det, korrigerad enbart av Runge själv. Men oavsett de

Raymond - sju resor värre

Raymond, spelad av Viktor Friberg, är en medelålders man som snurrar runt i ett grådaskigt Göteborg med en varmkorv i högsta hugg på jakt efter en mening i tillvaron. Vi befinner oss i likartade miljöer som i Runges underbara långfilmsdebut Harry och Sonja; inte något enkelspårigt välfärdssamhälles bakgård, utan snarare i ett helt okänt kvarter med surrealistiska och absurda undertoner där poliser

Raymond - sju resor värre

Raymond, spelad av Viktor Friberg, är en medelålders man som snurrar runt i ett grådaskigt Göteborg med en varmkorv i högsta hugg på jakt efter en mening i tillvaron. Vi befinner oss i likartade miljöer som i Runges underbara långfilmsdebut Harry och Sonja; inte något enkelspårigt välfärdssamhälles bakgård, utan snarare i ett helt okänt kvarter med surrealistiska och absurda undertoner där poliser