Det fjärde Yakuza-spelet (femte om man räknar ett feodalt sidospår) gör sitt avstamp i en japansk poplåt på engelska befriad från konsonanter, och slutar sedan i en ballad med ungefär samma språkliga dignitet.
Det fjärde Yakuza-spelet (femte om man räknar ett feodalt sidospår) gör sitt avstamp i en japansk poplåt på engelska befriad från konsonanter, och slutar sedan i en ballad med ungefär samma språkliga dignitet.
