Titelspåret är inte en ny Travelling light, som vi ju alltid hoppas på från Tindersticks.Titelspåret är inte en ny Travelling light, som vi ju alltid hoppas på från Tindersticks, men den är tillräckligt nära för att allvarligt ska överväga att skita i hela konceptet med vårsol i år och bara dra ner persiennerna. Den melankoli som varit bandets signum ända sedan Den Stora Depressionen har slipats till en svårmodigare glans än någonsin, och då gör det inget att utvecklingsstegen är små.

Försiktigt och motvilligt drar hon upp den sammetsinklädda dörren. Först är den trög, men snart glider den vant och lätt emot henne. Innanför bryts mörkret av dammiga solstrålar som tagit sig in genom springor och hål i taket och nu värmer upp enskilda fläckar av det svarta golvet och av de tunga, mönstrade tapeterna. P

Tindersticks gör inte glad musik, det kommer de aldrig göra, men på [I]Simple Pleasure[/I] gör de några låtar som åtminstone måste kallas upplyftande. De har skalat bort mycket av det smutsiga och det råa och det där lite mörka och disharmoniska. Det är inte längre några arga moogar eller svidande gitarrmattor, som

Ibland vill man ju bara inte gå in, fastän regnet öser ner. Justden där känslan av att gå omkring på natten, ensam, och känna hur vemodetbörjar bli riktigt behagligt, har brittiska Tindersticks gjort till sinegen. På Nenette et Boni, som är ett soundtrack till en kommande film avfransyskan Claire Denis, har Tindersticks