Carey Kemper och Kelly Bell gör det mesta rätt. Hans bullrade baryton mot hennes hesa Linda Thompson-liknande stämma. Sånger som viskar i moll till klagande cellokomp mot halvakustisk upppåtpop, där en bångstyrig tenorsax lyfter humöret vid precis rätt tillfälle. De har tyngd och finess, värme och ödslighet och en lo-fi-karaktär som ger det hela ett ovanligtmänskligt ansikte. Sympatiskt band, symp
