Mitt älskade Kungsholmen, frukost från Petite France och strålande sol. Dagen kunde inte börja bättre och just nu känns det helt underbart att vara hemma. Vänner, som jag saknat er!        

Ikväll sätter jag mig på ett plan till Stockholm och ingen vet riktigt när jag kommer tillbaka, om jag kommer tillbaka. Men det ser ljust ut. Mest kommer jag sakna de här två tjejerna, underbara Nathalie och Freja som jag bor med här på West 4th. Inte bara vrålsnygga utan också roliga, talangfulla och det bästa sällskapet man kan tänka sig.    

Räckte det inte med att klänningarna var fruktansvärt fula igår? Var det verkligen nödvändigt att ge Sandra Bullock en Oscar? Tycker det är kul att Nina från A Camp, på en sketen bar på nedre Manhattan, lyckas se tjusigare ut än majoriteten av filmstjärnorna. Och jag vet, min film är katastrof. 

Hade velat ha nummer 47 eller 62 på mig idag men det här var vad som fanns hemma, nummer 20 som är mer turkos än blå. Och inte alls glansigt som på bilden, helt matt faktiskt.    

Idag gick jag ned på Bleecker street, som ligger runt hörnet från där jag bor, för att dricka kaffe i solen och köpa cashmere tröjor till en kompis. Jag stannade vid basketplanen, satte mig i parken, klämde lite på Alexa och såg till min stora besvikelse att bokaffären mittemot Magnolia Bakery har flyttat till annan adress. Efter 25 år i West village finaste lokal.       

Ska jag klippa lugg och färga håret svart? Alber Elbaz lyckas i alla fall få mig att börja fundera. Och precis den känslan har Jonny på Acne lyckats skapa kring sig och sitt modehus. Allt de gör vill vi ha. En saga alla vill vara en del av, en egen värld som bara är lite lite bättre än den man själv befinner sig i. En fantasivärld där alla är välkomna. Skapad helt utan annonser eller produktplaceringar i klass med de vi kommer att få se imorgon kväll.

Bilder från style.com                

Marcus Werner Hed har hunnit med mer än de flesta inom sitt område och blev tidigt uppmärksammad av SHOWstudio där du fortfarande kan se delar av hans arbete. Ikväll är han i New York, för att på ett konstgalleri i Meat Packing, visa en av hans filmer. 

Bilden är från Marcus hemsida, pundersonsgardens.com, där du kan läsa mer om vad han gör när han inte gör film.  

De här bilderna har legat i en mapp på mitt skrivbord i över ett års tid och idag var det dags att dela med sig. Älskar Devon Aoki, ljuset, färgerna och materialen. Nästan magiskt.            

Hittade de här bilderna hos Nathalie, som just nu är där jag var för bara några veckor sedan, i underbara Costa Rica. Passande nog visar de precis hur brun jag blir på sommaren och hur rouget jag skrev om nedan, faktiskt ser ut på.            

Ok, en sak till nu när jag ändå har öppnat dörren till mina sminkrutiner. Jag är kritvit, blir inte brun och gillar inte att sola. Eller jag gillar inte värmen rättare sagt. Men jag gillar smink. Och det här är mitt rouge. Det heter Universal och är ett av få som inte har något gult i sig. Mer blått.     

Tidningen Konstnären har bytt form och logotyp men finast av allt är att du nu kan bläddra i den här. Vet inte om det är Nille Svensson som står bakom formen på hemsidan (förmodligen) men jag älskar den för att den saknar all form av överflödig information. Gå in får ni se.  

Det kanske bara är jag men ser det inte ut som om hon håller en swiss army knife i fickan? Redo att döda. Jag är smått besatt av hela hennes (vad heter hon nu igen?) uppenbarelse på just den här bilden. Tycker hon ser helt fantastisk ut och jag skulle göra vad som helst för ett par liknande byxor. Som jag förmodligen skulle hitta om jag bara tog mig till Broadway någon gång.     

Johanna, som ligger bakom märket J Dauphin, är just nu i New York för att marknadsföra sin nya kollektion (som jag var på filmvisning för tidigare i veckan).

Jag träffar henne i min kompis studio/lägenhet där en fotografering är i full gång. Modellen har sotiga ögon, kort blont hår och ett av Johannas signaturplagg på sig. På golvet står en svart resväska, tung som bly men fylld med silver och guld. Ett smyckeskrin i jumboformat, som jag fick friheten att gå loss i. Jag förälskade mig i armbanden och jag vet att min syster skulle dö för en av de oemotståndliga behållarna, att stoppa sin tändare i.    

Den här second hand butiken sprang jag och Nathalie förbi här om dagen och har man tid kan man fynda, även om det mesta var svindyrt och ganska så trist. Prada skidorna i fönstret var däremot riktigt fina och jag vet precis vem som skulle få dem i julklapp, OM jag nu hade köpt dem.       

Det är speciellt dagar som dessa, då snöflingorna aldrig verkar ta slut, som jag inte kan låta bli att gå in på nittygritty.com minst en gång i timmen för att se om kanske kanske Cecilia börjat blogga igen. Utan "Fashion Affair" är det liksom inte lika snyggt, roligt och inspirerande här ute på internet.