Ner på stan igen då, eftersom arbetsdagarna nu för tiden i första hand går ut på att springa fram och tillbaks på den. Idag har varit så överfyllt proppad av glada besked och pepp! Som att Blur spelar på Way out West, en bokning så perfekt att ingen haft kapacitet att föreställa sig den ens! My youth, you're back! Sen bestämmer jag mig för en sak som tvingar mig att kolla lediga domän-namn och googla godis som ser ut som kvinnobröst men hamnar på penisar. Jaja. Elsa ringer och berättar hemligt-hemligt om hemligt-hemligt; förstår ni spännande!

    Och kanske bäst utav allt, eftersom det är så omedelbart och konkret, så ska jat ta på mig tuffsolbrillorna och ta mig till Grill nu för soundcheck med kvällens musikgäst Maria Andersson. Vi repade igår och allt sitter fantastiskt lagom löst och bra, mycket tack vare piano-Fredrik som alltid får en att sjunga bättre. Tiderna för set:en ikväll om ni skulle ha vägarna förbi ser ut som följande:

20.00 Jag (covers)

21.00 Jag (icke-covers)

22.00 Maria (just wait and see!)

Vi ses!

P

Säger bara Gud så fantastiskt jävla roligt!!!

P

Har skummat runt på nätet lite den här morgonen och fastnat för nya bandsläppen till den engelska festivalen Sonisphere. Bland de nya banden återfinns Queen, med nya sångaren Adam Lambert om plockats upp i en American Idol-uttagning (vem den nya basisten är nämner de inte, men "ha't så kul!" ska tydligen den gamla hälsat). Refused spelar också, i övrigt hittar jag bara ett band med en medlem av kvinnligt kön: Evanescence. Jag har nog aldrig kännt mig mer avtänd av att läsa en line:up än denna:

Kiss
Queen
Faith No More
Tim Minchin
Andrew WK
The Blackout
Cypress Hill
Evanescence
Fields Of The Nephilim
Flogging Molly
Ghost
Gojira
I Killed The Prom Queen
Incubus
Katatonia
Lacuna Coil
Marilyn Manson
Mastodon
Refused
Switchfoot
The Darkness
Within Temptation
Wolfmother

P

P

Mellan 17 - 19 jan pågår tillställningen MARKETpå Fredsgatan 12. Under den mäss-liknande festen samlas nordens bästa och mest framstående gallerier och konstnärer och visar upp sig för den konstintresserade allmänheten. Min vän Love Lundell var representerad med sitt galleri Anna Thulin, och svärmor Helenes tavla skymtar också förbi. Ett besök under helgpromenaden rekommenderas varmt, här kommer ett litet intryck! (Hinken som förekommer framåt slutet är bäst, folk ba: "Vad är det för något? Är det på riktigt? Vad händer om den svämmar över?" Hilarious.

Låten i filmen är The Ting Tings - "Hang it up".

P

Knappt har konserten från i onsdags med Armand Mirpour sjunkit in förrän det är dags att peppa inför nästa. Tack så hemskt mycket alla ni som kom till Grill och skapade en kanonkväll med oss. Nu på onsdag har ni all anledning att återvända, då kommer nämligen skönsjungande Maria Andersson och lirar med mig. Hur kul blir inte det! Jag håller som bäst på att lära mig låtarna och öva på poser. Närå, inte så mycket sånt.

Supporta hemskt gärna eventet här.

Vi ses!


Kommande gäster:

29/2 Magnus Carlson (Weeping Willows)
7/3 Johanna Berglund (Le Kid)
21/3 CUBA
28/3 Dungen
4/4 Viktor & Carl Norén

Tidigare: Melo, Birgit Bidder, Ludwig Bell, Armand Mirpour

För alla er som inte var uppe med tuppen i morse och kunde se mig prata Whitney, klädkoder för nyhetsankare mm. finns lyckligtvis internet, om ni skulle vilja se det nu eller 365 dagar framåt istället. Det kändes oerhört kul att vara där och snacka med intelligenta Anna Charlotta, Jens och Marianne. Börjar bli varm i kläderna helt enkelt!

P

Hej alla! Min nätkabel till datorn är i Amsterdam på ett jobb, så det blir lite dålig uppdatering på bloggen. Men jag gör spännande saker som jag lovar lägga upp sen. I morgon sitter jag i Nöjespanelen på Gomorron Sverige tex. 8.15 går det på, vi ska prata om Whitney Hourston bl.a. saker. Kolla gärna då!
   Och tack alla som kom till Grill och kollade på mig och Armand igår!

P

Här kommer lite pepp inför i kväll i form av Armands video till "I am a Volcano", ruggigt charmig! Eventet har du här om du inte vet vad jag pratar om. Vi ses!

P

Hej gåshud. Och en och annan tår.

P

Vi behöver hitta ett nytt alternativ till döden, hörni. Inte för sättet den tar bort organismer på jorden så att de kan lämna plats för nya - på det planet är döden fortfarande praktisk. Det vi behöver är att komma på ett sätt att uppskatta konstnärer för när de var som bäst när de fortfarande lever.
    Nu vet vi alla vad som kommer hända; Whitney Houstons karriär kommer paketeras ihop till ett drama i tre akter - Uppväxten, megasuperstar-karriären, sammanbrottet. Mellanakten är den som kommer säljas till oss med oerhörd kraft, eftersom den ”verkliga” Whitney inte står i vägen och skymmer den längre. Vi som gillar hennes musik kan reclaima den av samma anledning, och fylls av sympatier för den eftersom musiken nu står i ett nytt sammanhang.     Alltför ofta föregås de här trasiga artisternas slutgiltiga sammanbrott med att de buas bort från scenen, under flera år. Amy Winehouse ligger färskt i minnet, Michael Jackson - tom. Kurt Cobain (trots att minnet av att han blev det är lite borttynat). Det är i det läget, när man inte längre har kvar sin forna förmåga - som det gäller att lägga ned, byta spår, säga att ”Nu är sagan färdigberättad, nu kliver jag åt sidan så att jag inte längre står i vägen för hur vacker den var”, och sedan se på hur ens legend växer vidare av sig själv. Stämma in i hyllningskören för ens verk och känna sig stolt över sig själv. (Det funkar i våra små liv också, man måste inte vara megasuperstar.)
    Men vissa hinner inte, eller törs inte, eller sörjer själva sin forna kapacitet eller har skulder att betala. Eller typ knarka inte, då får man frihet att välja själv.

Allt det här är ju självklart så jävla synd.


P  
   

På onsdag är det åter dags för mig att köra musik med livegäst på Grill. Förra gången hade jag ingen röst pga. min förkylning, och fick sjunga lite som Markus Krunegård ungefär. Det ska det bli revanch på på onsdag, då dessutom  populärmelodi-favoriten Armand Mirpour kommer och gästar. Armand skämde bort oss med sina två EP:s "Curly Boys Law" och "I am a Volcano" sent 2010, och har sedan dess bara ökat vårt begär efter hans debutskiva med singlarna "Lucky Lady Hotshot" och "Easy Me Down". Jag är mycket glada över att han vill gästa Grill och spela med mig!
   Gå gärna in på eventet här och visa din support!

På scen:

ca. 21.30 Pontus de Wolfe
ca. 22.00 Armand Mirpour

Kolla in mer om Armands musik här:

www.facebook.com/armandmirpour
open.spotify.com/artist/2uRKYrm94GTtQ3GtbFPV5U

Med på scenhar vi även även min pianist Fredrik Hermansson. I baren serverar Nanushka Yeaman det bästa ur sin skivsamling, denna varma kalla februari-onsdag.

Välkommen!


Kommande gäster:

22/2 Maria Andersson (Sahara Hotnighs),
29/2 Magnus Carlson (Weeping Willows)
7/3 Johanna Berglund (Le Kid)
21/3 CUBA
28/3 Dungen
4/4 Viktor & Carl Norén

Tidigare: Melo, Birgit Bidder, Ludwig Bell

P

Kliar mig i huvet. Vad menar de nu egentligen? Det är något förslag på agendan om att jobba tills man är 75. Och så en massa som är arga på det, eller på han som har föreslagit det snarare (och kanske i sin tur ännu argare på en blond tjej som har hållt med honom!). Jobbar inte alla tills de är 88? tänker jag. Det kanske är alla konstnärerna i min släkts fel. Alternativet är att folk pratar om hur de saknar sitt jobb som de hade förr. Det verkar osunt att jobba tills man är 65 och sedan försöka förtränga allt man har varit bra på.
    Vi kanske är tvungna att definiera om vår uppfattning av ålder då och då allt eftersom samhället förändras. (Alltså, kan nån skjuta den där Kontoret-reklamen som gå på TV, sänd aldrig! Dubbad STAR WARS går i alla fall att tacka nej till genom att inte gå på bio.)
    Anyway, om man anpassar ålder till ens state of mind istället för tvärt om kanske man kan hitta ett mer balanserat och individ-anpassat system. Steg nummer 1 är att uppmuntra folk om att ljuga mer om sin ålder, så att man kan styra andras förväntningar på ens kapacitet bättre. Man ska kunna hämta ut en legitimation med såna där nummerbrickor som finns på portföljer med kodlås, så att man kan ändra födelsenummer efter behov och dagsform.
    I söndags tex - då jag fyllde 31 - var jag i själva verket 75 år gammal. Jag åt brunch, hyrde film och drack en kopp kaffe. Slut på dagen. Igår jobbade jag från 9 på morgonen till 01 på natten, minut för minut, minutiös planering. Då var jag två personer, en på 22 med energi och en på 39 med den rätta erfarenheten och ansvarstagandet. Det krävdes för att få ihop allt och fortfarande njuta av kvällen, vilket lämnar mig med ett trotsigt mellanting till ålder som använt förmiddan till att svara på mail och sånt. Bollarna susar omkring i en bingotrumma och kommer småningom visa åldern för eftermiddag. Jag hoppas den kommer landa på en 51 så att jag kan läsa bok med en filt i soffan. I kväll ska jag ändå spela på ett fullsmockat event igen, då måste jag snurra fram siffrorna till att vara 25 igen.
    Till lunch ska jag äta blodpudding, för att få göra det måste man vara minst 65.


P

Här kommer en liten hälsning från Bell himself, vi ses ikväll!

P

Den här tycker jag ni ska lyssna på till elva-kaffet; Jack verkar ha kul igen!

P