Bromance - har ni hört det uttrycket? Jag visste inte vad det var när Anitha började tala om mig och Cimon. Hon frågade om jag har en bromance med honom. Och då fick jag ett ord för det! Det som jag aldrig haft! Det som förut bara varit en diffus känsla. Har känt mig som en törstig laming som bara vill skrika "Ge mig vatten!" utan att kunna röra läpparna.

Har känt ett band med Cimon sen jag såg honom i Paradise Hotel för första gången. Tyckt att han varit en skön kille. Som man liksom vill markera ett slag på hakan på - så där som Balloo gör med Mowgli. Även om jag inte vem av oss som är Balloo. Han är längre, men jag är äldre.

Jag och Cimon ska äta middag snart. Visst ska våra bitches and hoes med. Och Alex och Amanda. Men skit i dem. Det är jag och Cimon som äntligen rivit stängslet mellan oss. För vi har en bromance.

Han som kommer vara min svärfar är en härlig typ. Han heter Håkan. Och är en sån person man liksom vill ha på sin sida. Ni kanske kan tänka er. Alltså - jag vill inte falla i onåd hos honom. Och ni kan tänka er hur nervös jag var när jag skulle fråga om honom om han var ok med att jag skulle fria till Anitha.

Redan när jag skulle fixa numret till hennes mamma Gunnel gick det knasigt. Jag var sent ute. Vi skulle flyga till Paris 06:40. Hann inte fixa det kvällen innan. När Anitha duschade där på morgonen var jag TVUNGEN att ordna fram numret. Jag tassade fram till Anithas mobil, men just när jag skulle bläddra fram det lät det som att Anitha var på väg ut från duschen. Helvete! Displayen får inte lysa! Då fattar hon! Så jag kastade telefonen i golvet så batteriet skulle lossna. Det gick. Och jag sa "Oj!". Puh. Klarade krisen. Men jag hade fortfarande inte numret!

Blev tvungen att enira henne. Men det finns ändå några Gunnel Sundqvist i det här landet. Så jag skickade ett mass-sms till allihop för att se vem som svarade. Kaninpuls. Anitha stod inne och sminkade sig. Klockan var före fem. Och jag fick svar! "Det är jag". 04:56 på morgonen. Undrar lite vad hon tänkte då. Skickade tillbaka: "Säg inte till Anitha att jag just textade dig". Och undrade ännu mer vad hon tänkte.

Vi hade just landat i Paris och jag och Anitha satt inte bredvid varandra. Jag satt längst bak. Och ringde. Nervös så in i helvete. Inte för att jag tror att han skulle säga nej. Men för vad han skulle ha för ton. Om han skulle låta dissig eller ledsen eller så. Jag frågade efter många harklanden. "Det går väl bra" sa han. Inte mer än så. "Det går bra?" frågade jag. "Ja, det går väl bra." svarade han. Väl? Äsch. Skitsamma. Han gav sitt medtycke!

Sen gick allt bra. Tills jag fick höra vad han har för smeknamn på mig. "Lill-runkarn". Det är sant! Tydligen kallar han mig för Lill-runkarn. Han såg nämligen ett av de där programmen av Sverige pussas och kramas. Där jag var Knullsmurfen. Och gjorde en egen variant av det.

Och jag blir så generad. Lill-runkarn. Kan han vara! Nej - han är Stor-runkarn i så fall.

Blir mer och mer irriterad på den här Lars Vilks. Vad sysslar han med egentligen?

Jag menar - hur svårt är det att provocera? Hur svårt är det att göra något provokativt? Han ritar en teckning som han efter mycket möda får in i en landsortstidning - skiten träffar fläkten. Och han har gjort sig ett namn. Av en enkel liten idiotprovokation. Illa genomförd dessutom.

Så lugnar allt ned sig, och Lars börjar väl få ont om jobb. Vad händer? Jackpot! Han blir mordhotad. För honom kunde det inte vara bättre. Samma sak med Expressens chefredaktör som gör stor sak av att han åter publicerar teckningen. Vad han vill - det är så genomskinligt - är att bli mordhotad han också. Det är hans enda mål med detta.

Samtidigt vandrar Lars Vilks ut i medierna och kåserar om hur hotad han är. Att det är vardagsmat för honom. I en intervju såg jag honom till och med posera med en yxa som han har bredvid sängen.

Så kokett. Så malligt. Så makalöst löjligt. Klart att man blir dödshotad när man sårar hela någons tro. Hela någons existens. Klart att det finns några personer där ute som blir helt vansinniga. Visst kanske de är läbbiga jävla galningar. Men de ÄR ju det!

Vi kommer inte ifrån det här problemet. De kan inte sluta vara galningar. Men vi kan sluta provocera i onödan. Hur mycket rätt till det vi än har.

Anitha ger mig skit på sin blogg. Ofattbart. Vad hon rasar mot? Jo! För att jag knorrar varje gång hon drar på sig en p-bot. Igår kom en rackare på 1100 spänn. Och jag blir sällan arg på saker. Men P-böter gör mig så satans irriterad. För det är så onödigt. Hur svårt kan det vara att parkera där man får parkera? Om det står "Parkeringsförbud" - varför ställer man sig där? Tror hon att Trafikstyrelsen bara vill jävlas? Att de gör det på pin kiv?

Sen säger hon att hon städar/plockar oftare än jag. Jaha! Där kom den ja! Lögn! Hon vet själv att hon knappt stoppat in ett glas i diskmaskinen i hela sitt liv. Häromdagen gjorde hon dock en poäng av det. Sa "Titta!" när hon satte in ett glas. På samma sätt som när barn ser flygplan. "Titta!" Därför faller hennes nästa poäng också - den om att män alltid vill ha glädjetjut när de städar nån enstaka gång. Det är ju kvinnor som vill ha bekräftelse!

Det finns så många myter om kvinnor och män och deras liv tillsammans. Men att kvinnor skulle städa mer än män är nog den största. Det är helt enkelt inte så längre.

Män städar badrummet! Män torkar av diskbänken! Män sopar golvet! Män frostar av frysen. (Nåja, kanske inte just jag). Och det är bara män som stryker kläder. Kvinnorna gör helt enkelt inte så många tum längre. Kanske är det en reaktion på tre hundra år av förtryck. Men sluta låtsas.

Ni kanske tjänar mindre än män för samma typ av arbete. Men ni gör fan inte mer hemma än vi längre.

Gör mig en tjänst! Gå in på hennes blogg och ge mig stöd i kommentarsfältet. Skriv "Du har fel och Calle har rätt. Som vanligt." HÄR.

Ett fasligt liv om Lars Vilks eller vad den där fjantiga konstnären heter. Ni vet han som är mordhotad för sitt hån mot muslimer. Han avbildade Muhammed som en hund, och det får man inte göra. För då blir många muslimer arga.

Det här var ju tre år sen. Men nu har den här Vilks blivit allvarligt hotad av en amerikansk ultra-mussla. Hon skulle mörda honom. Men blev gripen innan. Och nu är den igång! Debatten om yttrande- och pressfrihet. Here we go.

Expressen gör stor sak av att de återigen publicerar teckningen. Chefredaktör Thomas Mattson mallar sig och ger konstiga motiveringar. Om just "yttrandefrihet" som skäl att publicera bilden igen. Pratar om att man har rätt att häda.

Det var väl för jävla dumt. Varför jävlas i onödan? Varför vilja provocera ännu mer? För yttrandefrihet innebär inte att man MÅSTE yttra vilken idioti som helst. Håll käft litegrann ibland. Så kan alla vara vänner. Det har min uppväxt med två bröder lärt mig. Man måste inte säga allt hela tiden. Ens om man har rätt till det.

Anitha snuskade sig mot mig inatt. Tog mig på konstiga ställen. Sa att jag skulle slappna av. Och jag känner mig smutsig. Utnyttjad. Exposed. Den här morgonen kunde ha börjat bättre.

Jag sitter ensam kvar på jobbet och är trött hela vägen in i själen. Vidrig dag. Fullkomligt vidrig. Hyperstress och kaos och succé om vartannat. På måndag åker jag och Anitha till Israel på semester. Även om varje dag är fullbokad har jag aldrig sett fram mot en resa mer än nu.

Basattnivet: Jag håller på att svara på frågorna. Igår körde jag på bra. Men när jag spelat in tio minuter såg jag att bara 38 sekunder hade kommit med. Förstår ni vad jobbigt? Jag som hade visat hur det ser ut hemma och jävlats med katten och visat hur Anitha sover - ingenting fanns kvar. Efter det repade jag mig inte.

Och nu är det finska nyheter på P4. Blir varm i hjärtat av hur de kraxar och spektaklar sig i det där märkliga språket. Men plötsligt! "Estaleeryä kaxe vanataalo teeno river rafting helo eystä tollinen".

Låneord! Älskar låneord!

Jaha. Nu ska man kanske gå hem. Åka kommunalt. Trängas och svettas. Svor att jag aldrig skulle åka kommunalt igen när jag tog mitt körkort. Men så träffade jag Anitha...

Äh. Jag ska gå. Promenera. Titta i triumf på all smältande snö. Känna doften av jord. Eller? Kan man ens gå från Globen? Ska pröva. Det kan ta ett tag.

Sitter och ordnar med gäster till säsongens sista Schulman Show som vi spelar in i veckan. Och får såna JÄVLA hjärnsläpp ibland. Läser kvällisarna och fastnar vid namn som jag överväger.

Nyss fastnade jag vid Tom Cruise. "Det skulle väl funka bra" tänker jag. Och jag tänker det PÅ RIKTIGT! Förstår ni? Som att det finns en enda chans i helvetet att han skulle komma. Jag har hybris. "Undrar om vi hinner flyga in honom" tänker jag. Som att det är det enda problemet.

Jag är som Hitler de sista dagarna i bunkern som började fantisera om arméer som inte fanns. "Låt den åtttonde armén klippa ryssarna från flanken!"

"Vi tar in Leo DiCaprio som andragäst efter Maud! Det blir en jävla fin mix!"

Det är ganska så trasigt, det. Behöver en liten paus nu.

Fick just höra att Laila Bagge fick sin ring gratis av en sajt som heter bröllopschansen.se. Bra deal! Jag surfade runt lite där på sajten. Läste på lite inför mitt eget bröllop jag ska ha i vinter.

Och herregud! Jag har ju alldeles glömt bort mårgongåvan! Vad ska jag ge till Anitha i mårgongåva?

Ska strax sätta mig med videokameran och svara på frågor. Kul! Men innan det måste jag publicera den här bilden jag hittade. Den säger något om hur killars val av flickvän går till. Gillar skiten. Nej - jag säger som Jennie Hammar. Jag ÄLSKAR skiten!

Själv uppfyller jag ju inte en enda av egenskaperna. Men så är ju Anitha fullständigt omdömeslös också...

Internationella kvinnodagen idag. Och fan vad det känns hopplöst ändå. Hela den där grejen är alldeles ljummen. Och jag undrar hur det kommer sig. För det ÄR ju värsta brännande ämnet. Egentligen. Men jämställdhets-debatten har blivit som hockey-vm. Ingen bryr sig längre.

När man lät Linda Skugge bli affischnamn för den svenska feministrörelsen var precis samma sak som när TV3 tog över hockey-VM. Allt rann ut. Ämnet blev ointressant. Och det är ju för jävligt.

Numera mumlas det mest om jämställdhet. Ingen gör något. Och det har till och med blivit fult att kalla sig feminist. Vad fan beror det på? Varför händer det inget? Varför gör inte någon något spektakulärt? Greenpeace!

Det enda jag vill läsa just nu är en rapport av Marcus Dunberg om hans samlade intryck av Laila Bagges bröllop i helgen.

Vad tycker han om arrangemanget?

Vad tror han om att familjen inte var där?

Vad anser han om Lailas klänning?

Hur tänker han runt Lailas val av efternamn?

Att bröllopet såldes ut till både Aftonbladet och Expressen - vad känner Marcus om det?

Marcus! Snälla. Yttra dig. Reagera. Säg något!

Frågestund! Jag svarar på video! 30 frågor!

Jag är ju en extrem auktoritet på det här med mode. Det märker ni kanske? Närå. Jag har en ganska sund inställning. Tycker inte att killar ska göra en grej av det. Tycker att killar ska göra allt de kan för att visa så lite som möjligt av sitt modeintresse. Därför är det EXTRA roligt att vara med i Sveriges bästa tidning för män -  KING varje vecka och prata mode.

Här går jag hårt.

Måste förtydliga mig lite angående senaste inlägget. Det är skillnad mellan att sno en ask Zig Zag på ICA och att baxa hem ett vinställ från Teatergrillen. Att sno ett vinställ är mer feelgod. Och kan ju knappast betecknas som snatteri. Snarare grov stöld.

Så där ja. Nu blir det brunch och viskningar om gårdagens tokigheter.