Man kan inte blogga hur länge som helst. Till slut blir det bara... dåligt. Själlöst. Dött. Jag vill brinna för allt jag gör. Och jag brinner inte för att blogga längre. Så nu slutar jag.

Ni är underbara. Och vi har haft mycket roligt ihop. Men var sak har sin tid. Och bloggen är död. Måste ta nästa steg. Måste börja välja med lite mer omsorg.

Startar ett veckobrev nu. Kanske inte kommer något varje vecka. Men då och då. Inte för ofta - det lovar jag. Inga tunga mejl. Och jag kommer inte släppa ifrån mig adresserna till någon.

Så om ni vill ha med mig att göra - skicka ett mejl till calle@hardhatmedia.se. Skriv "Veckobrev" i ämnesraden.

Tack för mig. Kram. Hej.

Blev plötsligt alldeles blå. Energilös. Apatisk. Kanske var det bankens fel. Den satans långsamma banken. Eller kanske alla surkartar som dissar bröllopet. Eller kanske min kamp om preventivrunkningen. Om det är så att jag vann så kommer jag inte klara en sån seger till. Kanske blev jag blå när jag kom tillbaka till det tysta kontoret. Ingen är här. Dasha har sagt upp sig. Johan ska jobba med finsport på TV4. Jeppe blir finfotograf.

Men nu har vi anställt! Två kanontjejer. Det är ju bra.

Men vad fan är det då som moler i mig? Är det för att jag inte träffat Anitha på så länge? Ja, kanske. Mitt liv blir lite meningslöst när jag är helt ensam. Eller. Något. Jag äter min mat och klipper med ögonen och tittar på Jersey Shore och somnar. Dag ut och dag in. För jag är så trött! Och jag har ju ingen att göra mig till för!

Om en timme åker jag och hämtar Rami och åker till Gotland. Ska få hälsa på hennes inspelning. Sen middag uppe hos Alex och Amanda imorgon. Sen hem och... äta och klippa med ögonen och titta på Jersey Shore.

Jag behöver godis. Herregud. Det är bara det. Twittrar jag: "Nu är det gött!" så var det bara sockerbalansen. Så gör vi! Hej Delicato-boll! Ned i min mage! Nu! Hej.

Idag har Anders Berglund svensexa. Blev just kidnappad. Han är direktör på Aftonbladet och tjänar många miljoner. Och är OERHÖRT noggrann med vad han har på sig.

Han är liksom ett psyko. Ett amerikanskt psyko med ansiktsmasker och peeling och fotvård tre gånger i veckan. Det sägs dessutom att han får pungen skrubbad med mozzarella en gång i halvåret, men det låter för otroligt för att vara sant. Även vad gäller Anders Berglund.

Nu ska gänget till Köpenhamn. Det märkligaste av allt är skorna. Det är lätt att tro att det är en del av svensexan. Men det är det inte. Han hade dem på sig när de tog honom.

Skit samma. Skor är skor. Grattis Anders! Hoppas du får en härlig dag.

Vaknade. Kände mig härligt aggressiv. Valde mellan mina vapen-tishor. Tog Glock 37:an idag. Stabil pjäs. Halvautomatisk. Perfekt för skjutningar där det finns utrymme.

Större och kraftigare än 25:an men ändå alright att bära med sig i det dagliga livet.

Behöver hjälp av er nu. För jag är misstänkliggjord. Hon påstår att det inte finns något som heter "preventivrunk". Ännu mindre att någon gör det. För det har hennes kille sagt. I beg to differ!

Men behöver er snubbar nu. Oavsett vad man kallar företeelsen - har ni någon gång onanerat för att inte komma för snabbt i händelse av sex senare på dagen? Svara nu ärligt.

Kan någon svara mig varför i helvete jag skulle vilja fråga Kayo något om bröllopet? Jag begriper det inte. Varför inte slänga in Ledin också. Eller Pugh. "Chatta med Pugh. Ställ dina frågor om bröllopet".

Sveriges bästa tidning för sköna tjejer har släppt ett nytt nummer. Och jag är med på sista sidan med en liten text.

Jag har varit ihop med min tjej i ett år nu. Vi flyttade ihop samma dag som vi träffades. Och det har liksom gjort att smekmånaden blev kortare. Ni vet ju hur det är annars. Man dejtar och träffas bara när man är mycket väl förberedd. Helst med många timmars förvarning. Man är parfymerad och välklädd. Tandborstad och rentvättad. Och preventivrunkad. (Det är en grej vi killar gör just innan dejter för att inte komma för snabbt om det finns en chans till sex senare på kvällen.) Det är sen gammalt. Jag har till och med preventivrunkat hemma hos en tjej jag dejtade. Av någon anledning hade jag glömt att göra det. Och just när det började hetta till och hånglet blev så där hett tog jag beslutet. Fattade att jag skulle komma omedelbart annars. Och det ville jag inte riskera, så jag ursäktade mig, gick in på hennes toalett och preventivrunkade. Nu vet ni vad det är vi gör där inne. Hur som helst! Tillbaka till mig och min tjej.

Eftersom vi flyttade ihop så snabbt släppte vi också garden snabbare än vad som är vanligt. Hon såg mig klia mig ganska så avancerat i skrevet efter bara någon vecka. Jag såg henne kissa med öppen dörr efter två. Hon såg mig göra en sån där skidåkar-snytning när man håller för en näsborre och frustar ut efter bara en månad. Och jag hörde henne fisa efter två månader. Varje kväll! Fina hon. Så fort hon somnar i soffan, vilket händer då och då, kommer små pruttar. Just såna pruttar som killar tror att tjejer fiser. Minimala små rackare. Tjejpruttar. Men ändå pruttar. Om man kunde skriva en prutt skulle hennes pruttar stavas “pfft”.

I början sa jag inget om det där. För jag ville inte genera henne. Jag menar LITE klass man väl. Men så en gång tryckte hon på lite extra. Det blev en killprutt. Och den var så hög att den väckte henne. Hon väckte sig själv! Som en automat! Försök föreställa er hennes förvånade blick när det hände. Hur hon med uppspärrade och nyvakna ögon undrade: “Vad fan var det?”. Jag skrattade. Och hon fattade vad som just hade inträffat. Blev alldeles förstörd. Hon grät nästan. Och jag gjorde mitt bästa för att släta över saken. Men kunde inte sluta fnissa. Klart jag inte kunde. Tänk er själva att se någon väcka sig själv med en prutt.

Just nu när jag sitter och skriver de här raderna ligger Anitha bredvid mig i soffan. Hennes nya rutin är att lägga en kudde mot rumpan när det finns risk att hon somnar. Jag vet inte om det är för att dämpa ljudet eller för att dämpa lukten. Bara att vi tar bort den där kudden varje gång vi får gäster.

Men det är ju ändå så. Visst ska man anstränga sig så mycket man kan för att vara fina för varandra. Det är viktigt. Och vi har slutat kissa med öppen dörr och jag har slutat med den där vidriga snorgrejen. Man ska anstränga sig. Men någonstans är vi bara människor. Någonstans är vi bara djur. Och jag ser hellre lite för mycket av den jag lever med än lite för lite. <!--EndFragment-->

Ok. Nu ska ni lyssna på mig. För det här erbjudandet kommer bara once in a lifetime.

Jag jobbar med ett nytt program. Och är på jakt efter sköna människor som vill uppleva sitt livs sommar. Människor som lever för att festa ganska så hårt, som gillar att dricka gratis champagne och som har ledigt hela juli.

Jag är ute efter människor från hela Sverige som liksom ÄGER stället de kommer in på. Som har roligast. Som är skönast. Som skrattar högst och hittar på roligast grejer på natten.

Mejla nu mig. Nu. Berätta varför ni skulle passa bäst. Och bifoga lite bra bilder som visar att ni är kanon. För som sagt - vi kör i juli. Och jag lovar att ni inte vill missa det här.

calle@hardhatmedia.se

Stora problem nu. Min telefon... Ska åka till Halmstad idag. Men alla flyg är inställda. Anitha ringde i natt och sa något, men jag minns inte riktigt vad. Det var något med tåg istället. Och det var något med 06:00. Men jag minns fan inte vad. Hur ska jag göra här? Ska jag åka till Centralen?

Fan.

Jag behöver ett par såna här. Vill hyra dem hela juli för en rolig grej jag jobbar med. Vet nån var man kan hyra trampbåt long term? 

Idag hände något märkligt.Jag bytte snusmärke. Från General White till Rapé. Från lakrits-nyanser till enbär. Vet inte om det innebär något särskilt. Det gör det nog inte.

Vad jag OCKSÅ har gjort är att byta skjortmärke. Nu kör jag Boomerang igen. Som när jag var femton. Boomerang. Bra skit. Rätt töntigt. Men ok.

Jaha. Här sitter jag och bloggar om absolut ingenting. Kanske lika bra att ta Dunberg vid orden. Om man inte har något att säga behöver man faktiskt inte säga det. Kan ju alltid fråga er vad ni gör? Jobbar? Var nånstans?

Vi behöver en rivstart idag. Så är det bara. Komma igång. Get the shit kicked out of us. Lyssna på denna, så kör vi sen.

Konferangs-döden. Är på en konferangs-gård som heter Brevik på Lidingö med alla chefer på Schibsteds alla bolag. Hard Hat ägs till en del av Schibsted. Jag sitter och fuljobbar med allt jag borde göra på jobbet.

Och nu blir det brännboll. Och sen middag. Och imorgon har jag så mycket vanligt jobb att göra så det är inte klokt. Antar att det är det bästa sätet att vara ensam hemma. Att begrava sig i jobb.

Har dessutom lyckats bränna bort ett par kilo ryggfett de senaste två veckorna. Av ren stress. Och det är ju bra.

Vet att jag inte bloggat så bra sista tiden. Men det är det snart ändring på. Har en rolig plan, nämligen. Gött. Gillar att ha planer. Det ger mig samma känsla som att vara inne när det regnar mot fönsterblecket, på något sätt.

Lätt panik. Ingen fungerande telefon. Känner mig naken. Kan inte ringa Anitha.

Tänk ändå att mobiltelefonen har förändrat så fruktansvärt mycket i hur vi lever. Jag fick min första telefon 1996. Philips. Såg inte anledningen med mobiltelefon. Ringde mest 020-nummer för att testa allt. Skickade sms, men såg inte anledningen med det heller.

Och nu. Hela livet är gjort för att vara anträffbar. Och jag VILL vara anträffbar. Alltid. Fånigt att säga annat.

Nu lever jag i ett fruktansvärt mellanrum. Man kan ringa mig, men jag ser inte vem det är. Jag kan inte ringa någon för jag ser inte vad jag trycker. Jag är beroende av er nu. Att ni ska ringa mig. Och så vill jag höra Anithas röst innan konferensen. Fan. Anitha! Ring mig!

För alla mina vänners och arbetskamraters information - min telefon är trasig. Jag kan svara, men inte ringa. Displayen är blank. Skicka alltså inte sms. Ring mig. Eller mejla.

Gött.