SÅ LÄNGE som jag velat besöka Day Spa! Mysigaste lilla spat, där de har alla möjliga behandlingar, allt från 10-90 min långa och bra jävla priser också. Anytreatingway, idag fick jag min chans! Vagabond bjöd in till pedikyr och det var inte bara ett perfekt och avslappnande avslut på min dag, jag fick även chansen att hänga ikapp med Carro och Sania <3

Sen när jag skulle stoppa tillbaka mina nyfixade fina fossingar i skurna fick jag istället ett par Vagabondsandaler att traska hem i! 2 in 1 score: bevarad peddy + sköna att ha i sommar. MEEEEEN vad såg jag i fönstret precis när vi skulle hemåt??? Jo men två världsgulliga hundar varav en såg ut som en gädda och jag blev BLIXTförälskad. Vi kastade oss till fönstret och hade en riktig gossession. Ville gärna få med mig både sandaler OCH hundy hem men det var tydligen för mycket begärt??? Jahahjajjajaja

Det här ger otroliga flashbacks från vilken collegefilm som helst, fast det är på rikt - en sorority girl skickar ut ett mail för att uppmana hennes "sisters" att inte va mesar under Greek Week(som tydligen är en stor grej, men en behöver inte veta sammanhanget). Kanske mest låter som en Regina George med laptop, men brevet är strösslat med fula ord och är bitvis rätt roligt formulerat. Det blev såklart en viral succe, vilket gjorde Funny or Die gjort sitt för att hjälpa till med (länk till filmen jag skärmdumpat ovan). Tjejen fick såklart sparken från sin sorority, men har nu blivit erbjuden nåt jobb som proffsbloggare. Såklart.

Podcasten har en paus! Och jag vet att det är socialt självmord att vidarebefordra beröm. Men vi har fått så många fina kommentarer och jag ska försöka förpacka detta så smidigt som möjligt i ett enda stort "humble brag"-paket.

Bellatrix Lestrange: "Saknar er! Skärp er förfaaaan! FATTAR att det är segt att låsa in sig i en garderob när solen lyser och man bara vill dricka öl men, för vår skull, kom igen?!"

E: "Alltså… First things first: ni är så fina. Är så glad att ni gör er pod, jag behöver en sån som den när jag tappar bort var jag kommer ifrån. Oftast får ni vara med när jag promenerar hem från jobbet här i utlandet och oftast kan jag inte hålla mig för skratt (så det är tur att man inte möter samma människor varje dag här, hehe). Hur som helst, ett av mina favoritavsnitt är det när ni pratar om att inte kunna vända rakt om när man är ute på stan. Ack. Jag med, jämt! Har dock bytt vanan av att gå in i närmaste jourbutik och köpa något jag absolut inte ville ha (blev dyrt i längden) mot att ta upp telefonen och kolla gatuskyltar. Tänk metamorfos från en mycket målinriktad affärskvinna PÅVÄG till en 'ojdå, jag är ju visst turist, måste kolla Google-maps'. Tänker tankar som att om någon kommer fram och frågar något då, ska jag bara svara på typ SIM-språket. Såatteee, nu vet vi att vi är flera med samma syndrom i alla fall. Tack."

MALLÅåå jag har ju glömt att lägga upp självaste färdiga videon för Rebecca & Fionas "Union"??? Se och begrunda dess fettma. Återigen: stående ovation till regissör Tommie X!!

Turnt är en av alla de låtar The-Dream själv släppte från sitt album IV Play - Where You Been med Kelly Rowland som spelades på Leno igår är ett av spåren -  med Beyoncé och clownen 2 Chainz som gästar. Lyssna på hela här!

"In the back of that limousine, Billy Bob and Angelina" , Beyoncé i början syftar på det här legendariska röda mattan-erkännandet. 

Fel program, fel sida, nästintill fel datum. Att chatta idag är ett äventyr.

Den tittar jag inte i så ofta. Men så gör jag det, och så förundras jag över att två av mina roligaste bilder har att göra med Leonardo DiCaprio-filmer.

Dels den här.

Kanske var den ännu roligare när man hade Inception mer top of mind, men ändå.

Och så har vi den här Titanicklassikern.

Perfekt att rota fram när dagen på Twitter (även känt som frilansarens bästa/sämsta arbetskompis) består av diskussioner om trötta diskussioner om diskussioner.

Jag vet inte hur jag föreställde mej en 37-åring när jag var nitton, men jag tänkte nog inte att hen spelade dataspel, älskade fantasy och gick omkring i keps och gårdagens smink. Hade så vansinnigt mycket fördomar om äldre människor. Å andra sidan, vad såg en omkring sej som nittonåring på mitten av nittiotalet i en småstad. Vi hade ju för farao bara tre tevekanaler och ett Stadshotell. Jag tror att jag tänkte mej att trettioplussare såg ut som hon med superkrulligt hår på ABC-nyheterna ungefär. Oh well.

Oklart vad jag ville säga. Drabbades bara av en PUFF av kärlek till livet jag lever, som förvisso innehåller tvätt disk dagis räkningar deadlines matrester dammsugning osv, precis så som jag tänkte mej, men inte enbart. Annat barnsligt tramsigt härligt får också plats, lever kvar. Hallå, jag blev inte magiskt en annan person efter 25, 30, 35 eller barnafödsel. Jag trodde alltså på riktigt att jag skulle bli det?! Över en natt ungefär. Det är faktiskt så himla knasigt att tänka så. Att en dag skulle jag vakna upp och ba: "åh synd, nu är klockan 35 år slagen, nu gillar inte jag att äta glass direkt ur paketet längre". Självklart har en förändrats, så att säga UTVECKLATS och lärt sej, men i grund och botten ändå: I'm still me. Och det är fint.

Allafall. Nu ska jag läsa lite i den hära. Kanske köpa lite ingredienser till nåt smarr. Det skadar ju inte att försöka. Synd bara att han har örti tusen olika kryddor i en maträtt. Ba EN KVIST timjan, korri, rosmarin och mynta. Jaha Jamie, det är FYRA minibuskar á 25 spänn på ICA det. Äeh. Det blir makaroner och falukorv idag igen. Det är en av tre grejer som jag vet att Hanna åtminstone äter upp. EN GÅNG TOG HON MER AV MAT JAG LAGAT! Vill rama in det minnet som en vacker tavla.

Jag var så jävla fast i Candy crush ett tag - i dubbel bemärkelse. Kom till bana 128 eller nånting - efter mängder av pengar som på nåt vis bara gick åt, tyckte inte jag köpte så himlans många liv, men ACK vad jag gjorde - sen körde jag fast totalt och peppen dog. Min ekonomi blev genast bättre. Levde någon vecka eller så som en helt vanlig människa. Sen ba: BOOM! Var det dags igen.

Jag är lite gjord så, addict personality kanske det heter. Jag fastnar lätt för saker jag gillar, alltså på ett sjukligt sätt. I tre månader åt jag en påse Marianne-godis om dagen?? Jag hade ett fryspizza-svep 2012 så det stod härliga till, åt på riktigt sju i veckan. Och det gäller inte bara mat, gäller det mesta. Hittar jag ett nytt ställe jag gillar? Nä men då vill jag bara gå dit. Nytt land? Enda resmål jag vill göra därefter. Lite Rainman-feel på mej.

I ett par veckor nu snittar jag fem timmar sömn per natt och ser ut som ett vrak fram tills långt in på förmiddagarna. Jag sover nmligen inte. Det går inte. Jag MÅSTE spela Fieldrunners 2. Ni vet när man har spelat Tetris eller Sim City för mycket, och man ser fallande bitar eller stadsstruktursrutor när man blandar? Jag ser små gubbar kuta förbi rayguns, pyrotowers och flame throwers. Spelet är hälften strategi, hälften pussel. Eller, mer strategi. Så kallad hjärngympa.

Jag har två tips till er.
1. Spela Fieldrunenrs 2, det är så jävla kul!
2. Gör det inte. Det är inte värt det. Du förlorar kontakten med livet.

Dags för full version av den Beyoncé singel som bara anades i bakgrunden av hennes Pepsireklam. Groooown Wooman!! Den verkar inte ligga uppe på hennes egen soundcloud ännu, men detta är def den version som hon kört live på de senaste konserterena iaf! Enjoy alla grown women!