H: 2012 bästa sång jag missade?

Vad blir det för rap 22:35 30 Sep 2014

 

Det senaste vi har hört från Mouse On Tha Track har inte varit lika världsbäst som det han brukar släppa. Underligt pga han är ju så orimligt talangfull, han har hittat på några av världens bästa musikstycken t ex. Men men som med typ all Lousiana-musik så visar de sig att det alltid finns nåt mer där ute, några sånger som aldrig når ut som de borde.

G Step av Point Blank med Mouse på beatet och rappen på tredje versen är en sån sång. Den har sedan 2012 inte samlat på sig 100.000 youtube-views ens. Vad i helv. 

För mig är det typ perfekt ljud när Mouse rappar på denna sång. Så enkelt och vanligt Mouse-beat och äntligen låter han enbart 100% Mouse och 100% Baton Rouge. Medan videon visasr massa dansande ungdomar. Mouse har t o m dreadsen kvar. Hur har han valt att vara så här bra på den här extremt okända sången?? Hur har jag kunnat missa denna!

 

skarmavbild_2014-09-30_kl._22.34.47.png


/hugo

Varde mässingsljus

Kristin Zetterlund 20:46 30 Sep 2014

Efter ca ett år av icke-användade har min kära Tom Dixon-lampa äntligen fått liv i sig igen!! Minns ni vad som hände den?? Inte? I dooo

Satte upp den i gamla lägenheten efter många om och mÄn (hiyooo) (nä tyvärr ska vi inte ha så kul). Den fick vara uppe i ganska exakt ungefär typ 6 dagar innan Världens Största Person aka killy skulle typ gäspsträcka sig en morgon och hade TJONG ner den i marken så alla bitar lossnade från varandra................... Han vill dock bestämt hävda att han helt sonika gick in i den med huvudet pga "jag hängt den för lågt!!!!" eeeeh = han är för lång för vårt moderna samhälle?? AMIRITE LADIES

Iaf så kände han sig dum och har lovat att laga denna i typ ett år nu. Jag får absolut inte röra! Han ska fixa!!! Men tydligen var det askrångligt eller nåt. Så häromdagen ba *fick jag nog*, grävde fram den och LAGADE DEN MED MINA BARA HÄNDER PÅ EN KVART. Aldrig känt mig så mäktig typ?? Som jag kunde bestigit Mount Everest right then n there. Så tydligen har den varit skitenkel att laga och bara legat i en låda i typ ett år. Killy va, tur att han är så gullig!!! <3

Nu lyser det opp lite discoaktigt här hemma så härligt och just i grevinnans tid också för nu är d fan mörkt om morarna tillomed!! Och snart har vi gardiner och en karmstol här också. Snart snart snaaaart. Håller er uppdaterade!

Jag eftersöker: HYFS!

HanaPee 20:02 30 Sep 2014

68s6smj.png

Jo såhär va: jag ser ju mig själv som en rätt avslappnad person. Inte särskilt pedant, rätt relaxad med mycket och med ganska dålig personlig hygien. Men. Det finns vissa punkter där jag är lika konservativ som typ Alf Svensson... Jag pratar om HYFS i vardagen. Det finns nämligen få saker som får mig att brinna av som när människor i min vardag, ofta ute i "offentliga utrymmen" inte kan det här med vanligt hyfs. Låt mig få lista dessa grejer (så att ni kanske kan lära folk, eller rannsaka er själva).

 

1. Att inte resa sig upp för penisonärer/skadade/gravida på bussen. Detta var det som fick mig att ens skriva det här blogginlägget. Stod på bussen hem från jobbet och en jävla UNGDOMSJÄVEL satt med sina air max uppe vid fönstret(?) och en skrupplig gammal pensionär försökte förvirrat leta plats. Ungdomen såg, men gjorde ingenting. Ingen annan runt omkring. Jag försökte titta argt och hosta till åt de sittande medpensionärer. Till slut KLÄMDE sig den stackars gubben ner på platsen bredvid ungdomen (där hen hade halva sin halvliggandes kropp). GUD. OHYFSAT!

2. Att inte hålla upp dörrar. Det här händer mig allt för ofta på jobbet, att folk bara "släpper" dörrar när jag går ca 50 cm bakom dem? VAD? HALLÅ??? HJÄLP ÄR JAG OSYNLIG????  Så jävla otrevligt att få en dörr rakt i ansiktet. OHYFSAT!

3. Att inte tacka när någon håller upp en dörr. Ja, det är som sagt inte jobbigt att hålla upp en dörr, men det är ett hyggligt beteende som en kan TACKA för. Inte bara gå rakt igenom utan att ens möta mitt snälla lill-öga. GAAAH. OHYFSAT!

4. Att inte säga det som gör någon glad. Det här gör mig kanske mest arg av allt? Eftersom jag tycker det här är en vidrig jävla härskarteknik från samma personer som ofta försvarar dåligt beteende med "jag är bara ärlig". Låt säga att jag är hemma hos någon för första gången är det väl helt jävla självklart att jag säger något i stil med "åh va fint!" eller "va mysigt ni har det!" eller liknande OAVSETT vad jag tycker. Samma sak gäller saker/kläder etc. Om någon kommer med en ny tröja bah "jag har en ny tröja" då säger en självklart "fin!" eller "den passar dig jättebra!" för det är så man är SNÄLL och har HYFS! Man kan inte bara vara tyst och svara "ok" det är direkt elakt och ....OHYFSAT!

Minnen från en svunnen tid

HanaPee 18:37 30 Sep 2014

bild_2014-09-30_kl._18.19.jpg
bild_2014-09-30_kl._18.18.jpg

 

Mmmmm. Att komma hem, det är tomt hemma, sätta sig i soffan, känna den kurrande magen, veta att jag inte ska på middag förrän 20.30 med Yrsa, och inse att: JAG HAR FALUKORV I KYLEN.

Jag skär upp tre skivor, tar fram ett iskallt glas mjölk, placerar skivorna på ett varsamt hopvikt hushållspapper och sen bah: RAKT IN I MUNHÅLAN.

Det där är barndom för mig. Just kombon hushållspapper och falukorv. Farmor gav oss alltid en skiva i väntan på matan, då också inlindad i hushållspapper. Mmmm. 

Ett annat barndomsminne är SUR disktrasa mot munnen. Mamma (och alla mammas systrar tror jag?) torkade ju sina barn med disktrasan runt munnen......... mums. Alltså, det blir bara sjukare och sjukare ju mer jag tänker på det....? En halvblöt DISKTRASA liksom?! Men å andra sidan, de bakterierna gjorde mig ju till den ulitmata person jag är idag ;-))))

Nä, nu ska jag se Million Dollar Listing New York. Mitt nya favvoprogram! TJOhoooOOo.

Comme des Garçons SS15- modeveckornas obehagligaste kollektion

Amanda Mann 17:18 30 Sep 2014

Comme des Garçons SS15

Blodiga 1700-tals silhuetter (samt hår) och Ku Klux Klan(?) luvor vandrade längs med visningspodiet på Comme des Garçons visning i lördags under Paris modevecka.

Den uppenbara tolkningen av kollektionens enda färg- röd och de enorma toppluvorna skulle väl kanske vara att det var någon slags rödluvan symbolik. Jag fick dock inte rödluvan-vibbar, jag fick HELT andra vibbar. Rei Kawakubo brukar inte göra "politiskt" mode, men denna kollektion kändes påtagligt politisk. För mig blev de enorma toppluvorna, blodet och de bleka modellerna en ytterst obehaglig påminnelse om vår sorgliga samtid och det rasistiska klimat som gror och växer sig starkare i hela Europa. Det kanske är en övertolkning (eller en helt felaktig tolkning av kollektionen) men det var någonting som knöt sig i min mage och fick mig att vilja titta bort när jag idag bläddrade genom bilderna från visningen.

Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!