Självklart kan ingen sätta Don Draper på plats. När ingen av ägarna orkar med en konfrontation med en slappande Draper som suttit instängd på sitt kontor – Lanes gamla rum – i veckor utan att jobba, överlåter man den känsliga frågan åt Peggy, som just fått BurgerChef-kontot och en rejäl löneförhöjning. Det slutar med att Don sätts på BurgerChef-kontot, men med Peggy som chef. Och precis som vilken vuxen, ansvarstagande person som helst väljer Don att supa sig full med sin egen självömkan som enda sällskap. Förvånande nog är det Freddy som ska komma att rädda hela situationen – och Dons framtid på byrån?
En nöjd Peggy ...
... och en rasande Don ...
... har Freddy att tacka för mycket denna säsong.
I avsnittets andra större berättarbåge åker Roger och Mona Sterling upstate New York för att övertala Margaret – som flyttat in i ett hippiekollektiv – att komma hem till sin familj igen. En förvånansvärt frank och öppenhjärtig Margaret förolämpar först sin mor men får efter det en nära stund med sin far – men Roger kan i slutändan givetvis omöjligt acceptera sin dotters nya livsstil, eller att hon lämnar sitt barn. Precis som du lämnade mig? är Margarets svar. Och en lerig Roger har bara att vända tillbaka till New York, ensam.
Ännu fler förändringar på SC&P: den nya datorn – monoliten! – rör upp känslor på reklambyrån. Men Harry Crane är givetvis besvärande nöjd.
Avsnittet i övrigt:
Don och New York Mets-vimpel: 1969 var New York Mets på botten bara för att under året bli ” the Miracle Mets” och vinna 100 matcher och hela säsongen – en väl klumpig metafor? Men med tanke på Dons nyfunna flit i de sista scenerna är det en mycket trolig utveckling.
Dons och Lloyd Hawleys, som övervakar datorinstallationen, vänskap! Fint.
Älskar Carolines sätt att hantera Roger. Älskar Caroline, punkt!
