Drömde att jag var utbytesstudent i Danmark inatt. Hela drömmen gick ut på att jag hade jättedåligt samvete över att jag bara pratade svenska med alla hela tiden när det EGENTLIGEN var meningen att jag skulle öva på min engelska. Mådde jättedåligt över det här och tänkte bara "fan det här är ju som att kasta pengarna i sjön" och hade ångest men var bara alldeles handlingsförlamad och kunde inte sluta prata svenska.

Hade en ASRIK värdfamilj också. Minns att jag var jätteglad över detta. Asså, de var snälla och trevliga och shit, men jag vet inte. De bodde i ett helt vrickat hus med superkonstiga vinklar och uppfuckad planlösning utan någon logik över huvud taget. Det var liksom inte "Jaa vi anlitade Själlands bedste arkitekt, dette är såå smuk" utan bara väldigt fult och taskigt planerat.  Allt var liksom på fel plats, och väggarna till mitt rum räckte inte ända upp till taket utan slutade liksom några decimeter innan. Vad fan betyder det? Att jag har för lite privatliv, att jag avslöjar för mycket? Att den uppfuckade dansk-villan symboliserar att jag känner mig alldeles insecure och inte fattar nåt av saker och ting i min omgivning, att ingenting mejkar logiskt sense?

Jag är tillbaka i Ockelbo nu igen. Bara över helgen dock. Det är MARKNAD här. Alltså typ knallar och kringresande tivolin med asopålitliga supertatuerade karusellskötare och överviktiga enorma arméer av tioåriga cykelligister som ätit för mycket brända mandlar. Fatta vad tattigt. Jag vägrar att gå dit och beblanda mig med folk i största allmänhet. Sen så är det ju typ 45 grader i solen också och alla som är där har med sig sina rottweilers i släptåg och då är det alltid nån gnällig uppblåst kärring som bara MÅSTE skriva en insändare i lokaltidningen om hur SYND det är om de stackars hundarna som får vallas igenom allt folk och tänk alla allergiker blabla man borde bara skjuta ihjäl hundarna på gatan så där som de gör i Bagdad, polisen där har redan skjutit ihjäl 300.000 hundar bara i år, det är ju så det ska vara, no discussion, just shoot 'em all...

Om man ändå vore i Almedalen. Eller på Peace. Eller i Sydafrika. Eller så inte. Mest av allt vill jag åka Hurtigruten hela vägen till typ Nordpolen och bara stå påpälsad på däck med en kikare hela dagarna och speja ut över fjordarna.

Härligt att min granne har borrat i väggen i över ett dygn nu. Det är mig sannerligen en rofylld fröjd att leva i radhus. Nu ska jag ställa mig och diska ett tag och slösa på vatten för att inte dö av hettan utanför. Jag gick upp astidigt idag, halv nio, och åt frukost ute men sen blev det för fucking hot så jag stängde in mig på mitt rum och såg på ett avsnitt One Tree Hill istället. Peyton and Lucas kissed trots att han e ihop me Lindsey och jag bah dog typ och ba no waaaaaay this just happened...

Det är så mycket man missar om man sover skitlänge på dagarna. Doctors på TV4 till exempel. Fan vad bra det är. Idag så undersökte de den nya supertrenden att bjuda in till fest när man ska föda i hemmet. Alltså att man bjuder in släkten och sina närmaste vänner till att vara med när man ligger där och krystar och åmar sig och i bästa fall lyckas pressa ur sig en liten unge. Jag tycker det är alldeles underbart.

Fatta vilket partytrick också. "Jaaa här ligger jag och föder barn, bag in boxen står i köket och jag bakade paj åt er alla innan vattnet gick, men se till att inte äta er för mätta för snart kommer moderkakan och den vill ni inte missa, ursäkta att jag inte kan småprata just nu men jag måste faktiskt hinna med att twittra lite också"...

Det är såå passé att blogga från sin förlossning. Vart tog intimiteten och integriteten vägen egentligen? Nej, det är bättre att bara samla ihop de närmaste typ en onsdag och se till att de verkligen är på plats och försäkra sig om att alla har nåt att dricka innan huvudattraktionen kickar igång. Det bästa vore ju att göra det till en överraskning, att man typ bjuder in till "sommarfest" och sen bah surprise surprise här ligger mor alldeles stinn och bubblande i nya skinnsoffan redo att bringa liv lagom tills fördrinken, vi är så glada att ni alla ville komma och dela det här med oss...

Man lär sig så himla mycket av att lyssna på P3. Det är typ det enda jag gjort hela dagarna i sommar. Jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig från bajsspecialen i "Christer" för några veckor sedan då lyssnarna fick ringa in och berätta sina allra bästa bajsanekdoter. Det är sånt som fastnar, typ. Historierna alltså, inte bajset. Det är ju lite mer löst och näringsfattigt liksom, klart som fan att det behövs lite mer kött och blod om några bestående intryck ska kunna insupas och konserveras i det sargade pubismedvetandet.

Sen så pratar alla så himla SNYGGT på den kanalen också. Både programledarna och personerna som ringer in. Och varje dag så tänker jag att "Näää för fan, nu ringer jag in till växeln, jag vill också komma till tals, även om jag måste blåljuga och leva i en lögn i tre minuter" men hindrar mig själv precis innan jag kommer till skott...

Synd bara att musiken de spelar är så hopplöst supertrendig. Det går ju knappt att lyssna på skiten. Igår fick jag höra ett underbart undantag. Asmysig låt. Sommarens bästa, om ni frågar mig. Det är den här låten jag föreställer mig själv lyssna på när jag spontanåker till Stockholm när ni minst anar det och känner mig alldeles levande och oanständig på tåget...

Daniel Adams-Ray – Dum av dig