Benedict Cumberbatch.
Det verkar råda begreppsförvirring i vårt älskade moderland. Men inte bara här.
För någon vecka sedan utbröt den i USA och England, efter rabaldret Benedict Cumberbatch orsakat genom att sabba sin vettiga kritik mot rasism i branschen genom att referera till sina svarta brittiska kollegor som ”färgade”.
Nu menade Cumberbatch säkert inget illa med detta, tvärtom, och han bad efteråt om ursäkt. Däremot avslöjar det kanske en del om vilka kretsar skådisen rör sig i (nej, jag menar ej UKIP). Homogena rum. Vilket är mer talande för film, tv och teatern än för Cumberbatch. Tyvärr. Och som i en cirkel är vi tillbaka där vi började.
Denna nyhet nådde såklart Sverige och Dagens Nyheter. Där beskrevs nyheten som att Cumberbatch bett om ursäkt efter att ha kallat afroamerikaner färgade. Fast det var svarta britter han pratade om? Efter kritik ändrade DN detta till ”mörkhyade”. Vad nu det ska innebära.
Det är lustigt. Svenska medier verkar ha noll problem med att använda n-ordet – det skrivs ut i tidningarna, det sägs i radio och tv, ofta utan synbar anledning. Ibland är det på grund av att ordet strukits ur ett barnprogram, oftare är det för att det är ett roligt samtalsämne. Många gånger används det bara som ett deskriptivt ord för svarta människor.
Men när det kommer till de mer korrekta termerna, de som inte skapades för att stigmatisera eller kolonisera ett folk, då väjer man. Man kan helt problemfritt använda mulatt, men flippar ur vid tanken på ”mixad”. ”Det för tankarna till rasbiologi, rasism, att vi skulle vara olika raser!” utbrister de. Samtidigt som de har noll problem att använda m-ordet, de facto en slavbeteckning med ursprung i spanskans mulåsna, där den vita föräldern alltså är den ädla ”hästen” och den svarta föräldern ”åsnan” som besudlat denna bastards blodlinje... Fräscht, eller hur?
Men en annan lustig effekt av begreppsförvirringen, som egentligen beror mer på beröringsskräck än enskilda personers okunskap, är just hur svårt det är att fatta vad som verkligen menas. Den nu ändrade DN-artikeln är ett exempel på det, men också hur tokigt det blir med dessa ständiga eufemismer. För vad är exakt en mörkhyad person? Vem exakt menas?
Mörkhyad är inget statiskt, det är relativt. Vem som helst kan anses vara mörkhyad beroende på vem man jämför med. Det säger ingenting om vilken grupp som menas, om det ens är en grupp som diskrimineras. Allt det gör är att skymma det egentliga problemet med rasism, då det oftast är i sådana sammanhang det används, och befäster vitheten som norm och normal, måttstocken allt annat utgår ifrån.
Det osynliggör skillnader mellan olika grupper som rasifieras, men också maktstrukter inom dem. Svarta personer kan vara mörkhyade, men de kan också vara ljushyade. Och då menar jag inte vita. Men när vi använder ordet som synonym för ickevit är det den betydelsen det får.
Vad härligt det skulle vara, om vi kunde kalla saker för vad de egentligen heter. Om man menar folk med ursprung i, eller tillhörandes diasporan, från subsahariska Afrika går det faktiskt jättebra att säga svarta. Om du pratar om colorism, eller någons solbränna, säg mörkhyad.
Men snälla, använd inte ”afroamerikan” som synonym till svarta för att slippa beröra att det finns en maktordning baserad på ras, för att slippa beröra att vi ser olika ut och att det influerar hur vi behandlas och ses. Det tjänar bara rådande ordning på.
Läs även: Amat Levin om påståendet "Jag är färgblind!".
