Fredrik Backman är frilansskribent och bloggare. Men framförallt är han mannen som, i ordens allra finaste bemärkelse, fått fler att läsa sin första bok än Zlatan.
2012 kom hans debutromaner En man som heter Ove och Saker min son behöver veta om världen, på samma dag. Sedan dess har han även gett ut Min mormor hälsar och säger förlåt, och i dagarna har han lämnat sin fjärde bok, Britt-Marie var här, till tryck. När vi kontaktade honom svarade han "Jag är ju Stockholms minst nöjesinsatta person", men vi blev snart mycket väl varse om att han var som klippt och skuren för att nöjesguida oss. Här är Fredrik Backmans rika inre kulturliv.
MUSIK
När jag skriver lyssnar jag gärna på Raised Fist eller Sepultura om möjlighet föreligger. När jag kör bil gillar jag Dolly Parton och Jamey Johnson. När jag är hemma lyssnar jag tyvärr bara på housemusik, för min fru växte upp med en massa DJ:s eller vad det nu var, och hon har lyckats få över våra barn till den mörka sidan. De små svikarna.
En gång i början av vårt förhållande råkade jag kalla housemusik för ”techno” och det är nog det argaste min fru någonsin har varit på mig. Jag vet fortfarande inte skillnaden. Men jag svarar ”techno”.
FILM
Jag gillar sportfilmer och X-Men. Så om de någonsin gör en film där X-Men spelar baseball med Kevin Costner så är jag nog färdig med film sedan.
Jag har ju två barn, så jag tittar sjukt mycket på Netflix. Och, alltså: jag hatar inte alla Krambjörnar. Verkligen inte. Jag är faktiskt en ganska tolerant person i största allmänhet. Men jag tycker att jag har gjort tillräckligt mycket research för att vid det här laget med viss auktoritet kunna uttala mig om att den där jävla Funshine Bear är ett jävla rövhål. Det står jag för.
MODE
Jag gillar kepsar. Nu senast en blå Nascar-keps som jag har beställt från USA. Man kan följa paketet via ordernumret som en liten digital blipp på en världskarta på fraktbolagets hemsida. Just nu har den tydligen fastnat på en transporthubb i Belgien i två veckor. De har uppenbarligen ingen respekt för mode i Belgien.
Belgien. De kan dra åt helvete.
KLUBB
Spontant vill jag svara Manchester United, men min fru går runt här och muttrar att det förmodligen inte är den sortens klubb ni menar. Den andra sortens klubbar vet jag extremt lite om, eftersom jag inte ens gick ut på dem innan jag slutade gå ut på dem. Där jag växte upp började vi dricka Sort Guld när Premier League började, var ganska berusade klockan 21, och blev ombedda av ordningsvakten på Pub Galtons att gå hem runt klockan 23 för att de andra gästerna klagade på att vi sjöng och åt upp alla jordnötter. Då gick vi förbi Kebab House, och sedan åkte vi hem för att vänta på att M*A*S*H skulle börja. Min fru fattar ingenting av det, för hon och hennes kompisar gick tydligen inte ens hemifrån förrän efter midnatt. Folk som träffar oss nu påpekar ofta hur märkligt det är att vi valde att gifta oss med varandra, men det är faktiskt inte ens hälften så märkligt som att vi tydligen vid ett tillfälle alltså lyckades befinna oss utanför våra respektive lägenheter samtidigt så pass länge att vi över huvud taget kunde träffas för första gången. Får jag svara Manchester United?
Manchester City.
KROG
Alltså, det här förvirrar mig, för jag har alltid trott att ”krog” är ett ställe som man går till för att dricka sprit. Men nu säger folk till mig att det mer betyder ”restaurang” nuförtiden. Så då säger jag att jag gillar restauranger dit man får ta med barn utan att personalen tittar på en som om man har frågat om man får ta med apan från Outbreak. Tips mottages tacksamt.
Här svarar jag ”min läkare”, för han gjorde en hälsokontroll på mig och tydligen hade jag värden som hade varit dåliga för en 50-åring i dålig form. Så nu får jag inte äta vad jag vill längre, vilket förmodligen har gett revisorn på Burger King Odenplan hjärtproblem istället. Dessutom är det snart säsong för korvgubben på Norrtullsgatan och en sommar utan fransk hot dog med lammkorv och extra majonnäs är faktiskt ingen riktig sommar alls.
KONST
Jag vet inte vad jag ska svara här. Det är alltså inte det att jag inte gillar konst, jag trodde bara väldigt länge att det var något fel på mig eftersom jag inte begrep konst. Att det var någon form av visuell dyslexi. Jag kan ju se konst och känna sjukt mycket grejer, men jag kan inte förklara vad. Sedan sa en god vän till mig att ”man kan inte intellektualisera en bild”, och då kändes det faktiskt bättre. Så jag uppskattar massor av konst nu. Jag vet bara inte varför.
Om jag inte kan förklara vilken konst jag gillar vore det ju helt idiotiskt att försöka förklara vilken jag inte gillar. Jag är rätt säker på att om jag inte gillar konst så är det inte konsten det är fel på.
TV
Jag gillar fotboll och bilar som kör i cirklar, men om vi ska försöka hålla oss till tv-serier så gillar jag Kardashians och Modern Family. Jag tror att Khloe Kardashian och Cameron Tucker är de två tv-personligheter jag identifierar mig absolut mest med. När de blir kränkta för att deras omgivning kallar dem ”dramatiska” helt utan resonlig anledning så känner jag att "precis så där är livet".
Jag gillar inte saker som gör mig rädd. Jag begriper inte hur det kan vara en känsla värd att eftersträva som underhållning. Dessutom spiller man ut sina popcorn.
SPEL
Jag satte ner min Xbox 360 i källaren när vi fick barn och jag väntar fortfarande på att något av dem ska bli gammalt nog för att jag ska kunna ta upp den igen och säga att det är för barnens skull. Till dess spelar jag sjukt mycket Toca Boca och Lego Batman på iPaden. Med barnen, alltså. Det är viktigt att göra saker tillsammans med barnen.
Sättet som isbanan i Lego Batman är konstruerad, alltså. Moget.
DRYCK
Kaffe. Jag måste säga kaffe. Och jag är inte kräsen, jag jobbade på Anticimex i flera år när jag var yngre och var det något jag lärde mig där så var det att dricka äckligt kaffe. Ibland fick man stå upp och köra bil hela förmiddagen. Sånt vet inte ungdomarna av idag något om, med sina sojafrappuccinos och sånt.
Tequila. Jag börjar dansa när jag har druckit tequila och det är verkligen inte något som någon ska behöva utsättas för.
LÄSER
Det är ju helt omöjligt att svara på om man inte smalnar av frågan helt sjukt mycket. Men rent generellt har jag väl aldrig träffat en människa som inte skulle bli lite mindre av en skitstövel av att läsa lite mer av Astrid Lindgren, det har jag väl inte. Och just nu läser jag väldigt mycket Bodil Malmsten, för hon blåser taken av husen.
Min vän och kontorskollega N brukar säga att ”det finns inte bra och dålig populärkultur, det finns bara åsikter”. Det sammanfattar mina känslor rätt bra. Om jag inte gillar en bok säger det i regel mycket mer om mig än om boken.
LÄNKTIPS
Min vän och kontorskollega N har en kulturblogg. Jag tycker givetvis främst att man ska läsa den för att han skriver så in i helvete bra. Men jag tycker också att man ska läsa den för att han skriver en kulturblogg som nästan helt och hållet berättar om saker han tycker är bra. Det är svårare än man tror. Vem som helst kan skriva om saker hen tycker är dåliga.
Föll du pladask? Här finns Fredrik Backmans blogg.
