För Julia Boman är det här med att stå på scen inte något nytt, sedan 14-årsåldern har hon skrivit låtar och uppträtt med det nu splittrade retrobandet The Federales. Nu har Julia tagit sig artistnamnet Julia Vero och sadlat om till den allt bredare genren mörk electropop. Vi ringde upp Julia, vars solokarriär med först EP:n ute är ett faktum, för här luktar det hype.
Hur var det att ta farväl till bandlivet?
– Jag saknar det jättemycket, det var jättejobbigt när vi skulle lägga ner. Jag var den som absolut inte ville. Det var jättejobbigt att acceptera det. Jag kan sakna att vara flera stycken, nu kör jag ju mest själv.
Var det självklart för dig att gå solo?
– Ja, eftersom jag har gjort egen musik ungefär lika länge som vi höll på med bandet. Men det är annorlunda musik. Jag har aldrig velat satsa på det innan utan jag ville alltid satsa på bandet främst. När jag förstod att vi skulle lägga ner så fattade jag att jag måste hitta någonting annat och göra det själv. Men det var jättespeciellt att ha kontroll över musiken själv, det var väldigt annorlunda.
Upplever du musikindustrin annorlunda som soloartist?
– Ja. Jag har inte spelat så mycket live med det här nya och inte hållit på så länge. Men responsen man får är mycket enklare när man är soloartist eftersom det finns många band, framförallt rockband, som vi var. I och för sig, det finns många kvinnliga soloartister nu och jag tror att det kommer komma mer och mer, så jag tror att det kommer att bli svårare.
Ja, det finns många artister nu som håller sig inom ungefär samma genre. Hur ser du på att bli jämförd med artister som Robyn, Faye, Lykke Li eller Tove Styrke?
– Det är ju dem folk nämner och jag vet ju det. Folk kommer ju alltid behöva göra jämförelser, konstant. Så var det ju när jag var med i band också. Men folk får komma och lyssna live istället. Folk gör ju mycket elektronisk pop nu, och det är tjejer och alla har den här lite mörka imagen. Alla har ett speciellt scenspråk och alla säger speciella saker i intervjuer, så man kan nästan dra alla över en kam. Man får ju vara beredd på det men det är den här musiken jag vill göra, så då får man inte klaga på det.
Om vi struntar i alla jämförelser, vad inspirerar dig då?
– När jag gör musik så kan det gå så himla fort, jag kan spela in en låt på två timmar. Jag spelar in en låt i telefonen eller skriver den i huvudet och sedan åker jag till Niklas som jag jobbar med i Västerås. Så spelar vi in låten jättejättefort på några timmar och så mixar han den. Men om jag ska säga någon jag inspireras av, musikmässigt så vet jag inte, vi brukar bara testa ljud och grejer men sångmässigt så inspireras jag faktiskt mer av Julian Casablancas än vad jag gör av någon kvinnlig artist.
Måste man teasa med en EP innan man släpper ett album?
– Nej, jag hade inte tänkt att jag en EP, jag hade tänkt släppa en låt och sedan en låt till. Sedan blev det bara en EP eftersom låtarna bara fanns där. Jag håller på att skriva nya låtar nu, och då vet jag inte om det kommer att bli singlar, en EP eller ett album. Men i sådana fall känner jag att låtarna måste hänga ihop lite mer än vad de har gjort nu. Jag är ju inte signad, jag släpper ju allting independent just nu.
Känner du dig indie?
– Alltså indie, jag tror inte att det finns längre. Tyvärr. Men med tanke på att jag inte har något bolag så är jag indie.
Man kan höra ditt gamla rockarv i dina låtar trots att de är oerhört "hittiga". Är man medveten om den eventuella hitfaktor när man skriver?
– Alla låtar som jag har kan nog stå för sig själva, det var därför jag tänkte släppa allihopa som singlar från början. Två är ganska gamla, de skrev jag när jag var 15 år (Fireman och Agila). Hollow och Leave it all behind är helt nya och de representerar väl det soundet som jag vill ha senare.
Vad vill du göra i vår?
– Jag kommer att börja spela mer, jag har redan fått massor av bokningar. Men då vill jag ha ett band. Det blir roligare för mig och för andra att titta på. Sedan är det det här arbetet med alla de som har hört av sig, jag tror inte att de vill att jag släpper något ännu utan de vill säkert ge ut det.
Du spelar skivor ibland?
– Ja, det är mest för att då får jag spela den musiken jag vill. Alla spelar ju skivor, det finns liksom ingen som inte gör det. Det är så enkelt.
På fredag spelar Julia Vero på Debaser Slussen och går på scenen vid 22-snåret. I vår kommer hon, tillsammans med Josef Hermanson, att ha en klubb på Debaser vid namn Where were you last night.
Lyssna på Julia Veros debut-EP nedan, med vårt favoritspår Leave it all behind.
