5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

7:52 13 Jan 2017

I ett kallt fantasiland förvandlas ensamhet till dansant eufori.

Bland alla tidlösa klassiker vår svenska stolthet Astrid Lindgren har författat är Mio min Mio en av de mer underskattade, men tycks med det nya året vara redo för upprättelse när den blivande svenska popsensationen Ungdom presenterar sin tolkning av att fly till landet i fjärran – ackompanjerad av fantasiklingande synthar i popregi och sång filtrerad genom dimensioner av svävande effekter.

På förra årets slumrande soundcloudhit Mio förvandlade sångaren känslan av utanförskap i Stockholm till en ode för unga bärandes på psykisk ohälsa. Musikens drabbande tema illustreras nu genom hisnande vinterlandskap och bitande kyla i debutvideon, regisserad av Daniel Wårdh, där vår ensamma protagonist låter känslorna flöda i hopp om att någon ska höra längs de oändliga snötäckena och bland trädens folkloristiska labyrinter.

Passionen är påtaglig likt musiken är medryckande. Medan andra mer eller mindre kyliga popprojekt här i Sverige tycks famla bland redan etablerade klyschor ljuder Ungdoms musik av personlighet, självutlämnande och okonstlad, där vemod och eskapism går hand i hand med en produktion andra borde studera. Tillsammans med musikvideon blir det till en perfekt symbios och helt plötsligt tar den solitära kylan formen av melankolisk men ack så dansant eufori.

Ta del av videon till Mio och håll utkik efter Ungdom i framtiden – hen är någon de äldre generationerna snart lär blicka mot med avund – och vet att allt hen gör är för konsten, de alla vann trots allt en varsin bot på 1000 kr för olaga intrång när de spelade in den känslofyllda odyssé vi nu är inbjudna till att ta del av.

Följ Ungdom på Facebook och Soundcloud.

6:00 10 Jan 2017

Väntan har varit lång men snart är den över, snart får vi återvända till David Lynchs älskade feberdröm.

Över 25 år har gått sen Twin Peaks lämnade de amerikanska tv-rutorna för första gången.

Över två år har gått sen tv-kanalen Showtime meddelade att kultserien skulle återvända för en tredje och sista säsong.

Vad jag vill få sagt är: hur länge ska vi behöva vänta före vi kan återvända till de dimmiga trätopparnas mardrömsidyll? Ett litet tag till visar det sig, men bara ett litet tag. Under natten gästade nämligen Showtimes boss David Nevins tv-kritikermässan TCA och tur nog bar han på några goda nyheter, här är vad han hade att säga:

  • Twin Peaks återvänder 21 maj med en 18 timmar lång säsong.
  • Premiären kommer vara ett dubbelavsnitt och som om inte det var nog kommer även avsnitt tre och fyra gå att streama via Showtimes webbtjänst direkt efter. Jag råder er att planera in eran sjukanmälan redan nu.
  • Säsongen har ett definitivt slut, vilket förmodligen innebär ett definitivt avslut på Twin Peaks. Förhoppningsvis kommer inga av oss behöva skalla en spegel i ren frustration efteråt.
  • När det kommer till själva handlingen var Nevins såklart sparsam med detaljer men nämnde att Dale Coopers ”odyssé” – en väldigt känslomässig sådan – tillbaka till hans drömmars stad Twin Peaks kommer vara säsongens fokus. Vi kan väl endast anta att han har en del demoner som hör hemma där.
  • Nevins rapporterade även att han har sett hela säsongen, den lyckliga jäveln, och kallade den för ”renaste heroin-versionen av David Lynch” vilket är den mest lockande inviten till heroinmissbruk jag någonsin har hört, dags att jaga den vita hästen helt enkelt.
  • På frågan om vi någonsin kommer få se en trailer svarade Nevins ”förmodligen inte” men att ett gäng kryptiska teasers a la American Horror Story skulle kunna dyka upp på tv-rutan före 21 maj.

Det är alla nyheter jag har att rapportera just nu och ja, det verkar faktiskt som att det här kommer bli av, Twin Peaks kommer återvända. Nu är det bara att härda ut sista slutspurten, se om allt associerat med Lynch – fast blanda inte in heroin i leken även om det nu är lockande – och åter bygga upp en obotlig crush för Dale, Shelly, Audrey eller James om du nu är mer sjuk i huvudet än självaste Killer Bob (förresten är vi väl alla överens om att Ray Wise kommer överta hans mantel?).

Image result for leland palmer happy gif

3:40 17 Dec 2016

Image result for lil west

Sverige och USA möts för att skapa mörk kärleksrap gjord för öde motorvägar.

När vi nu närmar oss årets slut är det minst sagt uppenbart att en bra raplåt kan komma i alla olika skepnader. Fast även om genren är mer mångsidig än någonsin tidigare är faktorerna ändå desamma: beatet och rapparen, ett tidlöst samspel som fortfarande definierar en låts kvalité.

Men för att cementera en låt som något tyngre än bara bra krävs det ett samspel där producent och rappare kan väcka associationer helt i kontrast med varandra, dock med en historia fortfarande densamma. Det är fallet med Lie To You, en uppgiven kärleksode döljd i skuggorna av en Memphiskokande industristrof.

Den unga talangen Lil West – även känd vid namnet Brikkboy för de vita tegelstenar han sägs jonglerar till vardags – rappar här likt en neontindrande sportbil bränner gummi nerför en öde motorväg. Från att glida i kurvorna till att trycka ner gasen långt över 120, hans flow är hänsynslöst med en mörk stämma, ropandes i den kalla natten efter den han aldrig skulle ljuga för medan ekot av hans röst blandas ut med produktioner signerade Grxgvr.

Som svensk producent har Grxgvr gjort mer än vad han har fått cred för. När det kommer till Soundcloud har han sen länge dominerat de nyskapande rapflödena med sin säregna stil. Ett uttryck härstammande någonstans från där den brinnande amerikanska södern och den bitande kalla norden möts. På Lie To You är alla greppen från Dalarnas ökända beatmakare påtagliga i dess råa finess, en djävulsk symbios mellan gastande trummor och hjärtlöst förförande melodier – ett oväntat men perfekt komp för Lil Wests dunkla kärleksrap.

På lite mer än 2 minuter blir detta samarbete pulserande och medryckande, gåendes från 0 till 100 genom mörka dimensioner likt en banger gjord för både raves och rapscener. Tur nog lär det inte dröja länge före vi hör något från de båda igen. Lil West håller för nuvarande på att färdigställa sitt debutprojekt medan Grxgvr jobbar tillsammans med flera olika rappare med målet att sätta ihop en ep. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var taggade på vad de två har planerat, men sen när har jag någonsin ljugit för er?

3:48 8 Dec 2016

Känslor blir till sällsynt pop när svenska TO. lyfter mot skyarna med en enastående ep.

Till ljudet av ett piano och en fallande snaretrumma tycks ett blått hav till himmel öppna upp sig när TO. tar ton. Huruvida det är subbasen eller vingar i form av luft som ingiver känslan av att lyfta från marken när produktionen börjar bygga på något storslaget är oklart. Desto mer självklart är det att väntan på ett första officiellt projekt från denna artist har varit lång men nu, ett år efter debutlåten Fear of Flying, har vi äntligen en ep där hon kan stoltsera med I Am TO.

Bakom pseudonymen finner vi Anna Melander, en producent och sångerska från Stockholm med sann exportpotential. Det talas ofta om de otaliga talanger Sverige producerar, så pass att en skulle kunna tro att det handlade om en faktisk fabriksvara. Men när andra känns fabricerade har Anna med TO. lyckats skapa något unikt, där hon differentierar sig från resten av poplandskapet och dansar med sin säregna charm på ett molnigt dansgolv.

Tidlöst ljuder hennes rispade mörka stämma bland glimrande produktioner vilket ger upphov till pop med trapliknande slagkraft och goth-aktig svärta. Mötet mellan den dunkelt alstrande sången och de svävande beatsen blir till en kontrastfull konsonans, en fängslande melankoli.

För från första spåret till sista löper en röd lina av vemod i så väl sång som produktion, men går hand i hand med pumpande trummor, pulserande basgångar och medryckande melodier. Ljudbilden blir till något av vida skyar där ep:n först lyfter med öppningsspåret I Am TO, flyger i piruetter bland molnen till Soul Sister – där just själen är vad ljudet av basen väcker inom en – för att sedan falla ner i nattens mörker med den slående balladen Down.

Balansakten mellan hopp och smärta är alltid en förrädisk sådan inom musik, men TO. lyckas med sin debut bemästra den både i ett text- och producentmässigt anseende. Vare sig det är sång dränkt i reverb, lystrande dansanta och andeenliga rytmer eller en remix från CVRL så finner vi hela känslospektrat här. Musiken kan vara en konstant lyftande klättring mot darrande toppar, en ode till ens själsyster och en kall tidsresa bland tid och rum där luften är fylld av klaustrofobi.

I slutändan är dock en sak säker: TO. är sannerligen true med en musik som säger allt.

Det lär talas om många andra när det svenska musikåret 2016 ses i retrospektiv och vid tanken på ett projekt där titeln börjar med I Am lär de flesta minnas ett som slutar med Jeffrey. Men på endast tre spår – och en remix – har TO. lyckats förmedla mer med sin musik än vad artister kan göra på ett helt album, så tänk bara vad hon skulle kunna skapa med sju spår till.

Jag hoppas att TO. till nästa år planerar att återigen stiga mot skyn, för ännu en känslomässigt omtumlande men ack så vacker tur bland dalar och moln.