Huvudmeny

Är närmre Lorelai än Rory i ålder nu

Soraya Hashim 00:01 25 Nov 2014

Jag har börjat se om Gilmore Girls för första gången sedan det gick sist. Då var jag 18 och Rory var 16 och alla (läs: vuxna som hade koll på kultur) tjatade hela tiden om att GG var för "pladdrigt", "de pratar för snabbt" och "jag får ont i huvudet". Så jag gick med på att det nog inte var så bra och slutade titta och har verkligen dragit mig för att se vidare efter första säsongen. Vem bryr sig om deras pladder liksom?

Igår fyllde jag 31 och precis nu när jag ligger i sängen och är 12 avsnitt in så inser jag att jag nu är närmre Lorelai i ålder än Rory. Hon är 32. Och jag tänker att ingen någonsin har använt "pladdrigt" på samma nedlåtande sätt om världshistoriens största ordonanist Aaron Sorkins serier. Hittills har jag mest hört begrepp som "intensivt", "högt tempo" och "det gäller att hänga med".

Spinn

Soraya Hashim 17:08 21 Nov 2014

Igår var vi på PR-tävlingen Spinn i Blåhallen i Stadshuset med Rättis eftersom vi var nominerade till Årets varumärkesbyggare. Vi vann silver och Nour El Refai som var konferencier sa att när Rättviseförmedlingen vinner så vinner hela Sverige. Det var inte direkt ofett. Sen efter alla priser var utdelade var det dansgolv på den där platån i trappan. Det var onekligen en first att dansa cavafull till Beyoncé där en massa nobelprisvinnare brukar hänga varje år. Så konstig grej. Så vi var tvugna att lajva kungligheter och gå armkrok i tapporna och smita in i Gyllene salen tills de kastade ut oss efter typ en halv sekund. DJ:n drog av genidraget att spela Stad i Ljus som sistalåt = jag fick en sån våldsam feeling (pga ÄLSKAR DEN LÅTEN - DEN SLUTAR ALDRIG VA BÄST) så jag vinglade hem längs med vattnet och sjöng den om och om igen för mig själv och hela Kungsholmen. Vsg för representing värdighet since 1983.

Skulle inte beskriva känslan idag som direkt royal..

Vem är rädd för Virginia Woolf?

Soraya Hashim 14:32 20 Nov 2014

Åh nej, regissören Mike Nichols har dött.

Många kommer säkert prata om Mandomsprovet och Closer, som ju båda två är helt fantastiska filmer, men jag vill bara påminna er som inte har sett hans första film Vem är rädd för Virginia Woolf? (från 1966) än att göra det. (Dock att en av de bästa filmerna i livet är Birdcage som han också regisserade – men den tänker jag att fler har sett.)

Om man är det minsta lik mig tar det ibland emot att se gamla klassiker som man "ska ha sett". Kanske för att man hellre väljer supersimpla filmer för att vila hjärnan, jag är helt för en historia som är okomplicerad och bara pågår när jag känner mig trött och utarbetad (= nästan jämt). Det ska vara något som inte stör eller skär för hårt i hjärtat. Mike Nichols är motsatsen till det. Just Vem är rädd för Virginia Woolf? fanns vad jag kunde se inte på Netflix eller HBO Nordic. Jag köpte den på DVD för några år sedan och det var värt varenda krona. Elizabeth Taylor och Richard Burton är helt fantastiska i den, och att den dessutom var den första filmen som fick igenom uttrycken "screw" och "hump the hostess" är ju bara en go bonus. Den här filmen är absolut en som tillhör nån form av "ska ha sett"-genre, men även om det var längesen jag såg den så kan jag nästan lova att den känns relevant även idag. Som en slags Closer innan Closer.

London!!!

Soraya Hashim 07:08 14 Nov 2014

Det har varit knäpptyst om mig den här veckan för att jag utöver en försovning till klockan 10.30 ( <---- VEM GÖR SÅ?) Har suttit hukad över min dator på jobbet. Alltså om något har hänt den här veckan - verkligen vad som helst, typ ett slukhål åt upp halva befolkningen - så har jag missat det. Jag har bara bara bara varit den här personen:

Blandat med detta

och ärligt talat lite *hitta inspiration*

Men it's all good för JAG ÅKER TILL LONDON IDAAAAAAAG!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är Sveriges ambassad i London som har bjudit över Rättis för att hålla en DJ-kurs för tjejer på den nordiska musikfestivalen JA JA JA och så ska jag hålla en föreläsning om vad Rättviseförmedlingen sysslar med i en timme på engelska. För engelsmän. På engelska. I England. Där. Hos dem. Det blir asfett, det kommer gå jättebra men jag kanske bajjar på mig lite också.

Förlåt på förhand för det.

Schyssta Killen™ - let me break it down for you again

Soraya Hashim 21:56 4 Nov 2014

Jag hade inte tänkt kommentera eller förtydliga mitt förra blogginlägg om Schyssta Killen™, utan tyckte det stod för sig själv och i kommentarerna som kommit in känns det som att andra är bra på att förtydliga vad jag menar med fler perspektiv på fenomenet. Men så kom det in två kommentarer som jag tycker är viktiga att svara på själv. 19-åriga Miranda och tonåriga Ludvig.

Miranda och Ludvig, jag tycker det är skitviktigt att killar också är och kallar sig för feminister. Och jag tycker inte att man inte får göra fel som feministisk kille. Jag säger inte att alla killar som är feminister är den här typen av kille som jag beskriver, utan jag försöker peka på en typ av personer (som, av min erfarenhet, 99% av gångerna är killar) som använder begreppet feminist som ett skydd för att kunna bete sig extremt osoft -för att de kan. Feminism är en analys, ett verktyg som det tar individuell tid att förstå sig på och hitta sig själv i. Alla som använder sig av det kommer dit i olika takt och det är helt okej. Jag tror till och med att det är viktigt att det får ta tiden det tar för att kunskapen verkligen ska sätta sig. På vägen kommer man säkerligen upptäcka att man själv har betett sig konstigt eller obra mot kvinnor (oavsett vilken könsidentitet man själv har) - men det är inte den typen av dåligt beteende jag försökte peka på. Jag hoppas innerligt att mitt punkterande av de Schyssta Killarnas härskartekniker inte avskräcker er eller andra från att upptäcka feminismen eftersom det för mig har varit något av det bästa och finaste i mitt liv som jag hoppas fler ska få vara med om. Däremot önskar jag att fler ska titta noggrannare på sitt eget beteende - även feminister.

I mitt blogginlägg (och min Halloween-kostym) så driver jag med en typ av hycklande killar som får väldigt mycket credd för att kalla sig feminister men ändå gladeligen fortsätter att nyttja de fördelar de har i samhället som män (och högljutt säger att de är emot) och inte ser att de själva fortfarande är en jättestor del av problemet.

Det här är alltså personer som inte ser att det inte är cool att skryta med att man kallar sig för feminist om man inte tänker eller tycker att man också behöver bete sig eller i alla fall sträva mot att bete sig jämställt. Genom att han kallar sig för feminist så får han inte bara orimliga mängder hyllningar, ryggdunk och pepp (som kvinnor som har stridit för de här frågorna mycket längre väldigt sällan får - snarare är det vanligt att feministkvinnor får hat och hot för att de uttalar sig feministiskt. Jag har skrivit om det här och det finns mycket att läsa vidare om ämnet, bland annat Maria Svelands Hatet eller Uppdrag gransknings program Näthatet), han kommer dessutom undan med en massa saker i vardagen som jag absolut inte tycker kan avskrivas som “men hans uppsåt är i alla fall gott”, “han försöker ju” eller att jag är “petig”.

De stora exemplena i texten är killar som kallar sig feminister men ändå:

- gärna tar plats på tjejers bekostnad och för kvinnors talan fast kvinnorna finns tillgängliga att föra sin egen talan. En av de första sakerna man lär sig inom feminismen är ju att killar både får och tar mer plats och att de som blir lidande är vi andra. Det gäller alltifrån vem som får höras och synas till vem som tjänar mest eller har mest makt i samhället (80% av experter i media är män, 76% av huvudpersoner i nyhetsmedia är män - Global Media Monitoring Project, kvinnor tjänar 64% av mäns lön - The Global Gender Gap Report 2014, det finns fler män som heter Johan än kvinnor på vd-posterna i svenska börsbolag - Allbrightrapporten osv osv osv). Ett toppentips som har hjälpt mig mycket är den här listan på härskartekniker som synliggör sätt att manipulera makt.

 

- prioriterar bort lika delad föräldraledighet för att “nåt jättekreativt kom emellan” (eller annan ursäkt). Här är några goa exempel tagna straight outta mina vänners liv: Han tjänar mer = de tjänar mer om han fortsätter jobba. Hon tjänar mer = han kan passa på att fokusera på sitt företag och få det att bli mer lönsamt om hon är hemma med barnet. Han bla bla bla jag somnar! Förra året tog män bara ut 24,8% av dagarna med föräldrapenning, som används till föräldraledighet - Försäkringskassan. Detta är ingen nyhet för typ någon. Så ursäkten att något kreativt kom emellan kan inte hålla, den är skitlöjlig och det är därför jag har använt den som exempel. Och ja - även den är ur verkliga livet!

 

-tafsar på tjejer. Tänker.Inte.Ens.Förklara.

 

-skuldar tjejer till att jobba gratis för honom i ämnen/teman som rör feminism för att de brinner för (och antagligen kan mer än honom om) feminism. Detta är något som jag själv har varit med om en driljooooon gånger och som jag vet att jag inte är ensam om (Hanna Fridén har förklarat det bra här). Två saker jag hellre gör med min tid än att jobba gratis för killar som inte pallar göra sitt eget jobb (och i det stora hela ändå tjänar mer än jag gör - se SCB-länken i slutet av texten):

1. Kollar tv-serier i min säng och käkar chips

2. Skiter ut mina tarmar för att se hur många varv jag kan dra dem runt min lägenhet

Inga av de här exemplena (och tro mig, jag har så många fler!) känns särskilt feministiska eller som enstaka oops-misstag, det är snarare något pågående och strukturellt. Danne, som jag döpte honom till, är en mashup av många olika killar som jag har stött på genom åren. De är både killar som jag är bekant med, har jobbat med, har varit nära vän med och som är ihop med mina kompisar. Det är inte några extrema exempel heller egentligen, utan något jag (och många med mig) stöter på rätt ofta, och det är också det som är så sorgligt.

Gemensamt för dessa killar är att de samtidigt koketterar med att de är feminister och därför ser omgivningen dem som just “schyssta killar” = de kommer undan eftersom ordet feminism blir som ett skyddsparaply man kan fälla upp samtidigt som man beter sig rätt himla kasst därunder. Samtidigt blir det svårare för den som utsätts för hans bull att genomskåda och ifrågasätta eftersom att han kallar sig för feminist - Hej på dig, onda cirkeln! Ingen av egenskaperna jag beskrev är soft för någon att besitta oavsett könsidentitet, alltihop tillsammans beskriver någon som beter sig som en uppenbar douchebag, trots att det är ganska lätt att inte bete sig så.

Jag tycker som sagt att det är viktigt att även killar kallar sig för feminister och jag tycker absolut att man får göra misstag på vägen, bara man är öppen nog att lyssna till kritik och förstå hur man bidrar till strukturerna man säger sig vara emot och aktivt jobbar för att sluta med det. Två sista länkar som jag verkligen hoppas att ni och alla andra tar till er är de här nio tipsen som Hej Blekk har skrivit om vad killar kan göra för feminismen och SCB:s rapport På tal om kvinnor och män 2014 som är en supertydlig uppställning av jämställdhet i siffror.

Kram Soraya

 

 

Senaste inlägg från Soraya Hashim

Soraya Hashim

Prenumerera: RSS-flöde

Soraya Hashim är en tjôtig, skivspelande göteborgare som gillar att gnida sig mot popkultur och äta mat. Helst samtidigt.

Efter ett par år som som programledare i P3 och en oundviklig livskris tog hon sin sambo, ett gäng flyttlådor och drog till Stockholm och nu... ... ja, det är bland annat det den här bloggen handlar om.

Mail: soraya.hashim@nojesguiden.se

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Meny