Huvudmeny

We are the weirdos mister!

Soraya Hashim 18:05 19 May 2015

Det har tagit mig två hela dagar att gå genom sorgearbetets fem stadier och slutligen acceptera den hittills kräkigaste nöjesnyheten i år. Att en av mina viktigaste filmer i livet, Den Onda Cirkeln, ska få en remake.

JAG: VET!

Hur gör nån ens om en film som typ satt hela ens inställning till livet, som var ett av ens starkaste kulturella intryck som tonåring? När jag för 1,5 år sedan rensade ut min lägenhet i Göteborg och flyttade upp allt hit till Stockholm hittade jag den här gamla lappen från 1996 i källaren bland lådorna:

(mvh astuffa mellanstadietjejer)

Det är alldeles säkert inte bara mig Den onda cirkeln hjälpt med att fatta att ibland är det alla andra det är fel på, inte en själv. Ibland kan räddningen när alla andra ser dig som ett weirdo vara att bli ett ännu större weirdo så att de inte kan nå dig, så att du i alla fall själv får bestämma vilket sätt du ska vara det på. Asså på allvar, gör om vilka filmer ni vill, men The Craft? Asså vem ska ens kunna göra om Fairuza Balks Nancy? Vet ni, jag vill inte veta. Och det verkar inte Fairuza vilja heller:

Herregud Hollywood, ibland är du så dum i huvudet. Som tillfällig tröst kan vi väl alla titta på den här fantastiska bilden som jag beställde av Ella som jag jobbat med under våren (hej livets inspirationscitat)...

...och se om en av världens livsnödvändigaste filmer. Gör det nu!

Att bli sedd på internet

Soraya Hashim 21:07 14 May 2015

Det är en tunn tunn linje mellan att känna sig övervakad och tycka det är lite mysigt att bli sedd. Om vi ska va ärliga. Jag lutar mer åt det senare hållet pga herreGUD - är så självupptagen! Så för mig är Spotify, Facebook och Instagrams årsredovisningar av vad jag har sysslat med på nätet årets höjdpunkt. Typ -Åååh, kommer du ihåg det? Men gu så mysigt!

Blev därför superpepp när jag hittade Surfkollen. Om jag fattat det rätt så är det från början nåt slags projekt från Nackademin att få fler att plugga IT. Tanken är att man kanske tänker att man måste vara nån form av mastermind inom IT redan innan man börjar plugga - men att fler kan mer än de tror, för att vi redan har en stark surfvana i Sverige. Att det redan sitter i en. All good så, tror det är skitbra att framför allt uppmuntra andra än män att börja plugga liknande ämnen (pga pretty himla mansdominerat - men det fattade ni att jag menade). Men för mig var det mest bara gött att bli lite sedd.. hehe. Statistiken talar tydligt för sig själv: Idag har jag legat i sängen och kollat New Girl från att jag vaknade till ungefär 18.30 pga det gick tyvärr inte att resa mig. Och det var inget slöseri alls, internet såg mig ändå!!!! Och det bästa är att internet såg mig precis lagom mycket = missade detaljen att jag tittade på sista avsnittet av sista säsongen på toa och började storgråta med brallorna nere vid fötterna. Det var en supervärdig stund i mitt liv måste jag säga. Så här såg i alla fall mina siffor ut! Testa själv här.

 

Nej för i helvete, släpp allt!

Soraya Hashim 10:50 8 May 2015

Williow Smith har släppt en ny video!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (här finns låten på Spotify)

Oavsett om man gillar eller skämsryser av hennes mail till The FADER om att "The different Me’s represent my Chakras. Yellow is Self-confidence, Blue is my voice (song), Red is my survival instinct, and the Black is a combination of everything (the true me)" så är jag tokig i den här videon och HENNE och låten och allt. Alltså.. nä, nu tog det slut på ord.

Också, hur lik har hon inte blivit sin pappa?

HUR KAN MAN VARA SÅ JÄVLA COOL????

Nä nu kollar vi om Fireball och Whip My Hair och tackar högre makter en stund för att vi har fått finnas på samma planet som hon i 14 år:

Här finns låten på Spotify, den åker in på min årsbästalista DIRR!!! 

PS. "F Q-C #7" som låten heter uttalas Frequency Number Seven :)

Vill va hon!

Soraya Hashim 09:22 8 May 2015

De flesta av er har säkert redan sett det här klippet från typ en vecka sen, jag scrollade förbi då (varför kan ingen svara på pga älskar Lauryn så mycket) och klickade inte upp förrän igår på bussen. Grät till av lycka:

Den lilla tjejen i bakgrunden, varför är jag inte hon??????

Power Meeting Podcast

Soraya Hashim 08:38 7 May 2015

Vem hade tänkt sig att jag skulle sitta med tre snubbar och snacka porr och onani och dessutom spela in samtalet? Inte jag - men det gjorde jag! Och det var så sjukt kul! Och vem hade tänkt att jag av alla på jorden skulle hypea en manspodd? Inte jag - men här kommer det! Nu är jag ju inte på något sätt opartisk, men Power Meeting Podcast är en podd jag verkligen tycker ni borde lyssna på, inte bara för att mitt garv hörs exakt hela tiden i det senaste avsnittet (vsg för det) - utan för att av det jag har hört så är det en riktigt intressant podd.

Grejen är att jag tror att den här podden kan göra skillnad. För hur Jon, Amat och Peter pratar i det här avsnittet och säkert fler är något som jag inte vet om jag någonsin hört eller sett förut i offentliga sammanhang (med undantag för hur Musse och Andreas var i Rallarsving - men det var ganska många år sedan och det var ändå inte riktigt samma som detta jag menar - även om jag är säker på att deras kramande och gosande har varit superviktigt för många killar att se). Jag menar att jag hör ett slags medvetet eller omedvetet uppluckrande av den så enormt trötta mansrollen när de här tre ältar loss. De pratar på ett sätt som jag önskar fler män kunde låta sig göra, speciellt offentligt (obs att jag ju inte har lyssnat på en enda pappa-podd pga.. ja.. Jag kan ju alltså definitivt missat att det här händer hela tiden, men gör det verkligen det?).

Nu kanske jag stereotypiserar enormt, men antagligen inte: Min erfarenhet bland killar är att det finns undantag (tack Gud för det!) som kan prata om sina allra innersta rädslor, känslor och funderingar med varandra - men att många tyvärr inte kan det. Så klart pga könsrollen *tuff MAN som biter ihop*. Men att behovet ändå finns där supertydligt, lex alla killar som upptäcker hur det är att prata av sig på det sättet med en tjejkompis eller till exempel flickvän och 1. Blir så befriad av upptäckten och känslan av att för första gången få öppna upp på riktigt och att bli fångad, lyssnad på, förstådd och stöttad 2. Blir helt känslomässigt handfallen när den tjejen försvinner ur deras liv (pga porten är öppnad och det finns ingen annan som kan ta emot det som behöver komma ut).

Och som tjej har jag blivit fostrad och lärt mig att älta utav bara helvete med mina tjejgäng om allt! Det tar oss ca en sekund att gå in på djupet med en gång, att dela erfarenheter, ge varandra råd och framför allt lyssna och ta emot. Helt enkelt att hjälpa varandra känslomässigt. Som för två kvällar sen när jag kom hem och hittade två av min roomies nära vänner i soffan. Det tog oss ingen tid alls att gå från "Hej, vad kul att ni är här!" till att prata PÅ RIKTIGT. Ni vet, om de allra viktigaste mest brännande känslorna. Att kunna prata på det sättet, att ha det stödsystemet och systerskapet runt mig är allt. Det är min livlina när jag hamnar i kris, mår dåligt eller är hamnar i en situation där jag inte vet hur jag ska göra - oavsett om det gäller att jag är intresserad av någon eller hur jag ska göra med mitt liv i allmänhet. Att ha tränat i över 31 år på att lyssna, känna in, förstå ett behov innan det uttalas och fånga någon som faller gör mig starkare och till en bättre medmänniska. Att bli lyssnad på, bli inkänd, få mina behov mötta och bli fångad när jag faller gör att jag aldrig behöver känna mig ensam när det skiter sig. Det är en empatisk förmåga som vi jobbar på tillsammans. Och ja, jag tror definitivt att det är ett superstort hinder för killar som inte kan eller vågar göra samma sak med varandra. Och ja, det sätter sjukt ohälsosamma spår som inte bara påverkar dem själva utan så klart även kvinnorna runt dem som till exempel kanske inte blir fångade eller förstådda på samma sätt. Herregud, det här är inga nyheter - googla "mansroll prata känslor" och det här är den första träffen (om att killar biter ihop och inte söker hjälp för psykisk ohälsa)! Och nej, jag säger så klart inte att inga killar kan prata känslor - jag säger att det inte ingår i den typiska mansrollen och att det är ett helvetes problem för alla, eftersom alla oavsett könsidentitet påverkas av den.

Jag är glad att det verklar bli bättre, att machokulturen luckras upp mer och yngre killar tycks ta intryck, att det finns större utrymme idag att få vara friare och mer än en sjukt begränsande könsroll (oavsett vilken). Jag märker absolut bland fler och fler av mina killkompisar de senaste åren att något har hänt i hur de pratar och är. Men som med all utveckling behövs det flera olika personer som kan visa flera olika alternativ på hur något annat kan vara. Och jag tror att det spelar roll att just de här tre (utifrån sett ganska tuffa) killarna med en populär podd pratar på som vanligt, skämtar och delar bisarra anekdoter - men inte heller väjer, fegar eller skämtar bort när det bränner till. Och att vi andra kan höra hur det kan gå till. Jag tror det gör skillnad.

Senaste inlägg från Soraya Hashim

Soraya Hashim

Prenumerera: RSS-flöde

Soraya Hashim är en tjôtig, skivspelande göteborgare som gillar att gnida sig mot popkultur och äta mat. Helst samtidigt.

Efter ett par år som som programledare i P3 och en oundviklig livskris tog hon sin sambo, ett gäng flyttlådor och drog till Stockholm och nu... ... ja, det är bland annat det den här bloggen handlar om.

Mail: soraya.hashim@nojesguiden.se

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Meny