Superhjältefilmer – En värld där varken kreativitet eller kvinnor ryms

6:15 11 Jun 2014

I en galax synnerligen snarlik våran säkrade George Lucas år 1973 rättigheterna som skulle göra honom till världens rikaste regissör. Under förhandlingarna kring bagatellen Star Wars valde han en mindre lön och möjligheten att kunna göra leksaker av sitt rymdepos. 40 år senare har det sålts Star Wars relaterade leksaker för ett värde över 2 miljarder dollar. Men under dessa år tycktes regissören även förlora visionen och filmerna blev mer till reklam för leksakerna än tvärtom.

Nu vilar hans produktionsbolag Lucasfilm i händerna på Disney. Det är dock en annan filmstudio under deras vinge som har figurerat frekvent bland media de senaste veckorna, Marvel Studios. Kreativitet verkar vara nyckelordet när nya Star Wars filmer produceras. Men gäller detsamma när Marvel planerar att låta sitt filmuniversum pågå i en oändlighet? Eller är vdn Kevin Feige lika hungrig för stålarna som Lucas var?

Det är frågan många ställer sig efter att Edgar Wirght lämnade filmatiseringen av Ant-Man. Beslutet skall ha varit grundat i kreativa meningsskiljaktigheter, ett ärr med historia bland Marvels filmer.

Edward Norton som Hulken

Edward Norton och Mickey Rourke är två skådespelare som har ett dramatisk förflutet med Marvel efter att ha medverkat i respektive The Incredible Hulk och Iron Man 2. Scener viktiga för deras karaktärers utveckling klipptes enligt dem bort och ersattes med popcorntuggande action. Deras kritik ville studion inte veta av vilket bland annat ledde till ett väldigt offentligt bråk med Norton.

Även regissörer likt Jon Favareu och Kenneth Branagh har inte sett lika med Kevin Feige. Kanske var det därför äran att regissera Thors uppföljare gick till den tämligen oprövade Alan Taylor. Det är lätt att trava efter studions pekpinne när din film kan bli biljetten till stadion där de stora spelarna lirar. Var det även anledning till att bröderna bakom en rad Community-avsnitt fick regissera Captain America: The Winter Soldier?

Edgar Wright med en utgåva av sin drömhjälte.

Om vi återgår till Edgar Wright så var det efter en rad revideringar av manuset (som han har jobbat på sen 2006) från studion som fick honom att lämna projektet. Joss Whedon, den enda av Marvels regissörer som de inte vågar bråka med, svarade på det hela med en bild där han höjer en Cornetto glass mot skyn. En gest med symbolik.

Till och med Whedon tycks därmed ha tröttnat på hur Marvel mer och mer målar in sig ett hörn där kreativa filmskapare inte ryms. Det har som sagt hänt förut, till och med när serietidningsfilmerna tog sina första steg under 70-talet med Superman. Då var genren endast ett ungt barn och nu har vi ett helt släktträd med Marvel som dess patriark. Alla deras val kommer påverka resten och det är inte lovande i en värld där – enligt rykten – Guardians of the Galaxy anses som ”vågad”.

En som står i Marvels skugga är den andra seriejätten, DC Comics, som försöker hankra sig fram medan fadern alltid tycks ligga ett steg före. Ska vi verkligen låtsas som att Wonder Womans inkludering i nya Superman/Batman-rullen inte är ett sätt för dem att undvika en solofilm med superhjälten? Även fast Hunger Games drog in mer pengar än Man of Steel så verkar idéen att låta en stark kvinnliga ”superhjältinna” ta upp hela vita duken alldeles för skrämmande. Men det är klart att det är skrämmande när faktumet kvarstår att Scarlett Johansson under flera år har diskuterat en egen film för sin karaktär Black Widow och ännu verkar inget vara klart.

Batman

Tim Burton och Michael Keaton på inspelningen av Batman (1989).

Kevin Feige och de andra tycks ha glömt att fundamentet de står på är byggt av nyskapande regissörer och risker. Få trodde att Tim Burton (eller på Michael Keaton i huvudrollen) skulle kunna göra Batman rättvisa när allmänhetens bild av läderlappan i mänsklig gestaltning var Adam West och 60-talets pajiga serie. Eller när Bryan Singer kom med idéen att göra en ”realistisk” filmatisering av X-Men. Det var även den realism som skulle ge Christopher Nolan chansen att göra sin tolkning av en redan nämnd superhjälte.

När pengar går före kreativitet så dödar det även filmskapandets passion. Columbia Pictures verkar ha förstått detta och därför har Marc Webbs The Amazing Spider-Man i alla fall hjärta medan Marvels är lika artificiellt som Tony Starks. Låt oss även se på X-Men franschisen driven av Lauren Shuler Donner, en ensam kvinna i en värld av män. Där har vi Mystique, en kampsportsbegåvad hjälte – istället för en kvinna i nöd – som tar upp mer plats för varje film. En del skulle hävda att detta beror på Jennifer Lawrences popularitet men om det nu är fallet borde väl Johansson redan ha säkrat en egen film? 

Ifall Kevin Feige tänker fortsätta bygga på sitt imperium med medelmåttiga karaktärer likt Ant-Man och Doctor Strange så krävs nytänkande snillen likt Edgar Wright. Synd bara att de måste genomgå dessa sektliknande invigningar där kvalificering endast kan nås efter ett dussin revisioner av manuset.            

Därmed är en sak i slutändan säker: Ant-Man är förlorad. Bland den religiösa nördkulturen är Wright en gestalt av gudalika proportioner. Faktumet att andrahandsvalet Adam McKay drog sig ur efter ett dygn gör inget bättre. När de väl fann en regissör så blev det Peyton Reed, mest känd för en 6 år gammal komedi med Jim Carrey. Fansen kommer (de allra flesta har redan) att vända filmen ryggen när den går upp på biograferna likt ett tal från Jimmie Åkesson. Jag tvivlar tyvärr inte på att detta är den första i raden av många förluster inom den ständigt växande genren. Om nu de senaste ryktena stämmer – att Wright även lämnade pågrund av produktplacering – lär superhjältefilmer snart vara tillbaka där de en gång föll

                             

3 kommentarer | “Superhjältefilmer – En värld där varken kreativitet eller kvinnor ryms”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. v skriver:

    Hej! När du ändå är inne på ämnet om kvinnor och x-men; http://www.dailydot.com/geek/x-men-franchise-diversity-problem/
    Ungefär så jag tänkte efter DOFP också, trots att jag tyckte om den, dock mest pga Mystiques större roll (min favorit). Tänkte du skulle tycka det var intressant.
    Tycker om din blogg förresten.

  2. Svante Allmungs skriver:

    Ja X-Men filmerna är inte bortom kritik, First Class fick även en hel del.

    Känns som något fundamentalt med dessa filmer men jag hoppas (och vågar smått tro) att de bygger mot något nytt. Nästa film Apocalypse skall utspela sig under 80-talet och kommer förmodligen introducera yngre version av Storm och Jean Grey, låt oss hoppas att deras roller blir mer betydande. Grey har ju t ex huvudrollen i en av de bästa sagorna (Phoenix Saga) i serierna, som de slaktade i tredje filmen Last Stand. Jag vill tro att de gör något bättre av det nu när en andra chans ges.

  3. v skriver:

    Ja, fast jag har svårt att se att de gör om Phoenix-sagan, då den ”är gjord”. Det är isåfall om de drar ihop en story med hellfire club och låter de möta x-men, men ser inte en hel story kring Jean grey. Har inte läst allt för mycket om apocalypse än, men som du säger, förhoppningsvis blir det bättre med de kvinnliga och rasifierade karaktärerna i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG

Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg