RECAP: X-Files – My Struggle [S10E01]

6:35 26 Jan 2016

Under det oberäkneliga nittiotalet gav den nytt liv till sci-fi-genren, men X-Files skulle komma att förlora sin funktion med 2000-talets början.

Efter 9/11 var den amerikanska befolkningen redo att känna sig trygga igen, och där hör inte maktifrågasättande konspirationsfantasier hemma. Men när kultserien nu återvänder verkar flera av dess profetior gått i uppfyllelse sen den lämnade. Betyder detta att 2016 är det rätta året för arkivet att öppnas igen? Det är ett fall jag kommer undersöka i mina recaps av den tionde säsongen.   

X-Fallet

Är allt vi någonsin har trott oss veta egentligen en lögn? Den frågan är mer än påtaglig när X-Files återvänder efter nästan 15 år, mer förvirrad inför sanningen än någonsin tidigare. I premiären My Struggle får vi förklarat för oss – ett flertal gånger – att Roswell var en bluff som kickade igång en kedjereaktion av konspirationer fram tills idag, vilket av någon oförklarlig anledning tvingar Dana Scully och Fox Mulder att plocka upp FBI-brickorna igen. Allting de trodde sig veta efter att ha jagat sanningen i nio säsonger av tv, samt två filmer, är tydligen bara en enda stor rökridå – för någon har uppenbarligen en seriös beef med dessa två. Såg vi med premiären hur en mytologi slaktades för att vi helt enkelt inte kan minnas alla kraschade tefat och suspekta gubbkonferenser? Eller handlar det än en gång om en välregisserad fast något klumpigt författad lögn?

Hur paranoid är Mulder?

Okej, ärligt. För att vara konspirationsteoriernas gudfader, med tejpbitar för sin webbkamera, så är Mulder annars rätt slapp i sin överdrivna paranoia. Det är 2016 och den här mannen borde rimligtvis ha lämnat mobiltelefonen och civilisationen bakom sig, men samtidigt hade vi väl inte haft en serie om så var fallet – jag tänker bara anta att mobilen är till för ospårbara samtal samt en daglig dos av låten Mulder inte kan leva utan. Men ifall vi ska skifta fokus från detaljer till helhet så ja, mannen är lika paranoid som hans stubbskägg är påträngande avtändande. Efter att ha skådat ett mansgjort stridsufo verkar han mer säker än någonsin tidigare på att allt han har skådat bara var en lögn, med andra ord är det nog dags att Scully sadlar om till terapuetyrket ifall hon inte redan har gjort det.

Hur skeptisk är Scully?

En lär ju medge att den ouppskattade rollen som bromskloss för Mulders foliehattspsykos har aldrig varit mer efterfrågad än nu när det kommer till Dana Scully. Den trygga tillvaron med operationer på små barn utan öron upphör abrupt när en röst från förr – i form av den pånyttfödda daddyn i skägg, aka Walter Skinner – tvingar henne tillbaka in i rampljuset, och kanske i slutändan strålkastarna från en utomjordisk farkost. Mer än någonsin tidigare skulle jag önska att Scully bara bad Mulder att hålla käften. Men det finns handling att etablera – lägligt nog genom ett samtal med en telepatisk abductee – och liv att rädda. I slutändan bleknar väl barn utan öron mot gråa utomjordiska varelser.

The two times Mulder went after Scully and the one time he didn’t.

Shipper-faktorn

För alla shippers där ute – det vill säga de fans vars högsta dröm är att Mulder och Scully ligger med varandra, oftast både framför och bortom filmkameran – var nog återupplivandet av serien extra smärtsam. Förhållandet mellan tv-historiens kanske mest ikoniska ”kommer de, kommer de inte”-par är nämligen stendött. Men kan måhända upptäckten av Scullys utomjordiska dna öppna upp för lite nybliven romans? Jag säger bara att ingen av oss vet väl egentligen vad Mulders porrsamling består av.

UFO:n i det öppna

Han må vara älskad för sin roll i Community, och kanske har vi där en del av problemet, för som konservativ provokatör är Joel McHale ett påhitt ingen köper. I en lång tradition av mytomspunna informatörer mejjar denna Bill O’Reilly för Zeitgeist-nördar ner dem alla i takt med den porlande skumpan i limon, viftandes med ett finger likt ”you mad”, medan han försöker sno Scully från fansens flämtande fingrar. En bitter önskan är att Tad O’Malley gick under med sin Youtube-kopia till hemsida – och att Krycek låg bakom det, ack så jag saknar den grabbens Mulder-suktande blick nu.



We have a small problem…They’ve re-opened the X-Files

X-ögonblick

Premiäravsnittets absoluta höjdpunkt var utan tvekan den alltid mystiska och kedjerökande mannens återkomst. Sist vi såg den de endast talar om vid namnet CSM så gjorde en stridshelikopter aska av den vandrande röklungan. Vi alla såg det, men ändå sitter han där och myser framför sin Carpe Diem-brasa som om inget hade hänt. Okej, visst han liknar ett monster från arkiven mer än någonsin med brännskadorna, det förklarar dock inte hur han gick ifrån aska till en någorlunda helhet – såvida han inte gjorde en Leonard Betts och är numera cancer personifierad, det vill säga.

Sanningen

Redan från start var det ett omöjligt uppdrag att andas nytt liv i kultserien med ett första avsnitt dedikerat till den oförklarliga mytologin. Under nio säsonger tappade nog skaparen – och regissören av detta avsnitt – Chris Carter själv uppfattningen av alla möjliga konspirationer kring den femte, vilket gör det betydligt svårare att glädja både nya och gamla tittare när serien nu är tillbaka. Men tänker han verkligen fullfölja idéen att allt vi upplevde under seriens glansdagar bara var ett i raden av påhitt? Inget känns omöjligt vid det här laget men jag hoppas, eller rättare sagt vill tro, att den resterande säsongen kan föra bort mig, tillbaka till det ljuva och otrygga nittiotalets nostalgiska vurm. Men samtidigt är det svårt att klaga, för kom igen, nya X-Files är ändå nya X-Files och faktumet att man åter kan sitta och bli frustrerad över kultserien är fantastiskt i sig. Lite likt det Dana sa, jag är alltid glad att se både henne och Fox igen.      

3 kommentarer | “RECAP: X-Files – My Struggle [S10E01]”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. hoi polloi skriver:

    ”Efter 9/11 var den amerikanska befolkningen redo att känna sig trygga igen, och där hör inte maktifrågasättande konspirationsfantasier hemma.”

    kan du utveckla det här?

  2. hoi polloi skriver:

    tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp