Modellpojkar – RECENSION

7:00 23 Sep 2014

Idag så är det premiär för andra säsongen av Modellpojkar på SVT Play. Man tröttnar ju aldrig på snygga killar som mår dåligt och drar runt som likbleka spöken med uttryckslösa ansikten på gatorna i New York och Paris mellan olika castings. 

Jag har sett de första två avsnitten av den nya säsongen, och jag vet inte om det är meningen men det känns verkligen som att killarna försöker tävla om vem som har det absolut sämsta livet. Den ena är mer melodramatisk än den andra och alla verkar hata sig själva. En av killarna går och suckar vid Times Square och längtar hem till Linköping, en annan sitter och deppar ensam i Istanbul och sköljer ner sina piller med en proteindrink och berättar om hur mycket han vill äta pizza men inte får. Buhu stackars er! 
 
Samtliga killar bor i fallfärdiga ruckel med nakna glödlampor som enda ljuskälla och nerskitna toaletter och berättar om gängbråk med dödsskjutningar utanför porten. Man kan tro att de är krigskorrespondenter som rapporterar från fronten i Ukraina när de själva beskriver sina liv och hur mycket de längtar efter något annat. På dagarna modellar de i byxor som kostar lika mycket som deras föräldrars årslön och på kvällarna åker de hem till ett fuktskadat rum med kackerlackor.
 
Allvarligt talat så känns det som att de flesta människor har insett att det inte är speciellt ”glamouröst” att jobba som modell längre. Bilden av den olyckliga, destruktiva modellen har blivit så etablerad att den är normen. Alla modeller som hävdar att de är lyckliga måste motbevisas tills dess att de erkänner att de också mår dåligt ibland. Folk verkar njuta av att modeller också är människor och ba ”HAHAHAHA, jag visste väl att du också kan må dåligt fast du är snygg och bor i New York!” ungefär som att det var ett scoop. 
 
Vi vet redan att branschen är hemsk och slår sönder din själ. Ni behöver inte leka martyrer för vår skull, tro mig. Jag är säker på att Gant kan hitta någon annan kille till deras nästa visning. Väljer ni att kasta in handduken och åka hem till Linköping igen så kommer det alltid finnas 100 killar till som slåss om nästa jobb. När ni blir för gamla så kommer ni att bli utbytta oavsett om ni vill det eller inte. Världen står inte och faller med er.
 
Tro det eller ej men jag är inte modell. Jag förstår att det säkert måste vara väldigt jobbigt ibland, men nu när jag har det sagt så skulle jag vilja att ni passar på att ha lite KUL för en gångs skull istället för att bara gå runt och hänga läpp hela tiden. Ni är snygga och har hela världen framför er. Njut! Träffa andra människor och försök uppskatta det ni har istället för att bara gå runt och sucka. Det är lätt för mig att säga eftersom jag aldrig kommer att modella i New York, men allt behöver faktiskt inte vara en tävling i vem som har det mest miserabla livet. Det är helt okej att tycka att livet suger ibland, men det blir lite tröttsamt att tycka synd om sig själv hela tiden och inte kunna se på sin egen tillvaro med nykter blick. Nu är ni bara förvuxna tonåringar som inte uppskattar det ni har. 
 
Modellpojkar. Premiär idag 23/9 på SVT Flow.

En kommentar | “Modellpojkar – RECENSION”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Lina skriver:

    Kan ju vara att deras yrke anses och är så ytligt att de går runt och suckar och försöker verka svåra och djupa i någon sorts strävan att leva upp till någon bild de har av den lidande konstnärssjälen. Att de inte vill förknippas med bara yta och ytlighet, att det inte går ihop med deras bild av sig själva som svåra plågade missförstådda konstnärer som bara modellar tills de får sitt ”brejk”, då oftast inom musiken…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp