Var förbi Alkberg på Hisingen i förrgår. Begravningen var på tapeten men även hits från tidigare plattor spelades. Platsen var Göteborg filmstudios, en industrilokal som jackats upp med krossade blyinlagda fönster och stora ståldörrar. Alkberg valsade runt i sin jokersminkning och levererade svårmodiga mellansnack om sociala issues och brände av gamla B-sidor som Yeti. Det var helgrymt, han är en landets bättre artister, med allt vad det innebär, idag. Folk skrek efter hans senaste framgång, nyproggiga Skända Flaggan, som handlar om Prinsen Carl-Philip och konstnären Carl-Johan De Geer. De Geer målade en tavla med en svensk flagga som brann och som det stod kuken på någon gång på 60-70-talet, när han hängde med Pontus Hultén och Marie-Louise Ekman och Moderna museet var riktigt coolt och han blev en samhällsprovokatör.

Det blev ramaskri. Alkbergs låt är iallafall  ganska smädande och jag tänkte på Ken Ring och Peter Jöbacks ass. Alkbergs kompband sjöng fint och spelade gitarr. En grym vj körde gamla videos av män med koner på huvudet som piskade tjejer så att de tappade sina kjolar. Pretty cool. Det fanns mycket goda haloumihamburgare till salu också, och en buss tog oss hem till Centralstationen. Idag ser jag Rodríguez kraxa sina sista andetag eftersom jag tyckte om filmen. 

//Victor Schultz