Okej, nu är det dags att tala om mästerverket som hänger på min vägg. Versaceklänningen som jag hittade på en av mina älskade vintagebutiker i Stockholm, Studio Vintage. Om ni som jag älskar märkesvintage, speciellt italienska märkeskläder: GÅ DIT. Om ni som jag älskar märkeskläder från 60-talet till och med förra säsongen: GÅ DIT. Butiken är inte superbillig men att hitta en Gianni Versace jacka för en tusenlapp tycker jag känns helt ok. OBS: jag hatar ordet märkeskläder, men jag vet inte vad för ord en annars skulle använda? Designkläder? Det låter lamt.

Jaja, nu till min klänning. Jag älskade allt från Versace SS11-kollektionen, och att jag lyckades lägga vantarna på det kanske bästa plagget från den kollektionen är liksom mer än lycka för mig. Dagen jag fick med mig klänningen hem var en dag jag sent kommer att glömma. För att påminna mig själv om den totala lyckan som uppstod den dagen hänger klänningen på min vägg. Kläder är för mig den optimala inredningsdetaljen, och den här endorfinutlösaren är det finaste jag kan tänka mig att låta pryda mitt hem. Jag skulle kunna ha ett helt tomt hem bara jag fick ha den där på väggen. Klänningen är fan ett mästerverk och det är nog det enda ordet som gör den rättvisa. Klänningen aka mästerverket. Jag menar, titta bara.