Tatueringar finns överallt numera, ALLA har en. Vad kommer det att betyda i framtiden? Tydligare gängbildningar i bingohallar och på ålderdomshem och våldsamheter mellan rivaliserande gäng, likt de vi ser i sydamerikanska fängelser på tv. Och vad händer med planetens utveckling? Blir det så att flora och fauna ändras för alltid. Att allt detta bläck vi begraver framöver förändrar jordmånen till den milda grad att Ed Hardy-rosor börjar växa ur marken och maskar och andra små underjordiska djur blir levande kulspetspennor. Om allt detta är möjligt så går vi sannerligen en intressant framtid till mötes.

På fredag släpper vi nummer fyra av Sveriges bästa tidning. I nummer fyra har redaktör Blom och jag träffat den som utför tatueringar, den som tar bort dem och en som aldrig kommer till skott. Möt oss på Storan på torsdag och plocka hem ett sinnessjukt färskt nummer av vår eminenta tidning. RSVP here!

Varje vecka skickar Parisa ut besöksstatistik för bloggarna här på Nöjesguiden. Jag skämdes lite å mina egna vägnar när jag såg att min statistik ser rätt risig ut. Men skriver man inte så läser ingen. Det är sedan gammalt. Efter helgen lovar jag bot och bättring.

»Trapped In Basedworld« Bildklick för DL (via DatPiff)

Jag följde första 25 via radion och två skojfriska herrar ordvitsade sönder inledningen av matchen. Sedan via en sanslöst dålig stream fick sedan se min namne Farnerud stanna upp i Häckens straffområde och läckert klacka fram en maxlöpande Sana som får kontroll och iskallt bredsidar in bollen ur obefintlig vinkel. Under resten av halvleken dominerar vi och skapar farligheter fram till 84:e minuten. Där och då: solklar straff. Oavsett om den är billig eller ej så har vi, mer än något annat lag, gjort oss förtjänta av just den här straffen. Sella tvekar inte en sekund, 2-1 till oss. Häcken tog ledningen efter fem minuter, men det är av mindre betydelse.

Efter ett väldigt produktivt featuremöte på redaktionen med redaktör Blom sprang jag in i det här hippiegänget. Mitt på trotoaren sitter de och snackar handarbete. Paketet säger Pall Mall, men doften Haschis. Butiken de sitter utanför tillhandahåller det mesta du kan tänka dig i batikmönster. Bara fantasin sätter gränser och med hjälp av syra kan man som bekant fantisera ihop helt sjuka grejer. Skönt att vissa aldrig växer upp. 

»Lil B From The Pack followed you«

#trillOG

Igår fyllde Ian MacKaye 50. Det är egentligen sjukt mycket, men när jag tänker på att jag själv är äldre än jag var för ett par år sedan så känns det inte så konstigt. Tänk på dina barndomshjältar. Se dem framför dig och minns känslan du hade när du som liten läste om dem, lyssnade på dem och såg dem. Titta på dig själv i spegeln. Oj, du har visst blivit lite äldre, eller hur? Jag har i och för sig inte åldrats en dag sedan jag var 17, så jag kan inte riktigt relatera, men du kanske kan. Hur som helst, Ian MacKaye skrek i Minor Threat, grundade Dischord och var den första att säga emo. Han spelade även i matterockbandet Fugazi. På Dischords hemsida kan man se typ asmånga Fugazispelningar mellan åren 1987 och 2002. Gillar du matterock så har du något att göra ett par dagar fram över. Själv tycker jag matterock är sådär. Men jag älskar Ian MacKaye som fyllde 50 bast igår. Stort grattis!