Kan verkligen inte få nog av jeansskjortor och när jag såg att Elin gjort en alldeles perfekt för Marciano, kunde jag inte låta bli. Det var visserligen ingen jeansskjorta men desto bättre, helt gjord i tencel. Mitt nya absoluta favoritmaterial. Lent som silke.       

. 

Glömde berätta om spelningen jag gick på förra söndagen. Fantastiska Sophie Auster, som jag träffat genom min kompis Sarah, hade en intim liten spelning i källaren på The Standard  i East Village. En teaser inför lanseringen av hennes nya skiva - "Red Weather", som du hittar här. 

Snön försvann lika fort som den kom. Idag hade jag på mig kläder ifrån mina svenska favoritedesigners. Skor från Whyred, jeans Filippa K, skjorta Acne och jacka från Rodebjer. Känns inte fullt lika förutsägbart när man bor på andra sidan jorden. Risken för att springa in i någon med samma skor är minimal, om det nu kan kallas risk? Vem bryr sig, egentligen.    

Det här var kanske det godaste jag någonsin gjort här hemma. Pressad morgonjuice gjord av rödbetor, morot, äpple och ingefära. Massor med ingefära. Plus lite citron. Häller du allt i en kopp och fyller på med kokande vatten så har du den perfekta vinterdrycken.  

Idag kom första snön här i New York. Inte riktigt redo. Ska dock bli 17 grader på måndag så jag ska verkligen inte klaga.      

Nu har såklart valet överskuggat stormen (go Obama!) men här kommer några bilder från min vecka i mörker. En av de märkligaste veckorna i mitt liv. Ödsligt, kusligt och kallt samtidigt som jag och mina grannar var mer sammansvetsade än någonsin.          

Gick förbi Diptyque igår och kunde inte låta bli att gå in. Dofterna spred sig ut på gatan och väl inne i butiken lyckades jag snubbla över ett ljus som doftade apelsin och nejlika. Mest nejlika. Och i samma sekund infann sig längtan efter en jul på landet. Tre år sedan sist.     

Skulle egentligen gått på en Smashing Pumpkins konsert ute i Brooklyn ikväll men den är, som många andra event idag, inställd på grund av #Sandy. Kan detta bara var över snart? Börjar bli lite tröttsamt att leva i mörker.       

Det känns som om jag är med i en film, en dålig skräckfilm. Det är kaos här. På kvällarna är det kolsvart. Vi har ingen el, inget varmvatten. Allt är stängt, gatorna ekar tomma, tunnelbanan är översvämmad och det hela känns bara vädigt surrealistiskt.

Med risk för att bli tjatig så vill jag, nu inför jullovet, påminna om Surfakademins fantastiska surfcamp i Costa Rica. Jag var där förra året och fick lära mig surfa av världens bästa Vera. Hon kommer vara där i år också, förutom grundarna Jens och Peter förstås. Fick ett mail förra veckan, om att det finns några platser kvar och jag vill verkligen tipsa om det här. Kolla in deras hemsida för datm, priser och allt annat du måste veta.