Spelrecensioner

Tales of Monkey Island: Lair of the Leviathan

Johan Hallstan 07:00 5 Oct 2009
Utvecklare: 
Stad: 


 När Tales of Monkey Island-följetången når sin mittpunkt i Lair of the Leviathan kan vi pusta ut, den värsta katastrofen uteblir. Detta trots att premissen, så att säga, är mer än lovligt flummig. Guybrush möter en lagom liberaldemokratisk piratklick i innanmätet av en jättelik sjöko och fortsätter härifrån sökandet efter den oumbärliga voodoo-tvättsvampen. Bland episodens bättre partier hör ett kärt återseende och den del då man ska vara datingcoach åt en småkåt manat.
Vid det här laget  känns det som Telltale har gjort sig bekväma i sitt format. Och visst, det är ett pinnhåll strax under LucasArts originaltrilogin, men är man väl nere med det bjuder även den Lair of the Leviathan på ett par timmars förströelse.

 

Gilla:
upp
24 röster

The Beatles: Rock Band

18:21 2 Oct 2009
Utvecklare: 
Stad: 
Genre: 

Allt medan diskussionen om huruvida The Beatles originalinspelningar ska upplevas i mono eller stereo åter fått legitimitet genom de nya remastrade skivorna, finns det inga illusioner om att flaggskeppet för Liverpool-kvartettens återerövringståg är den senaste Rock Band-installationen.

Pitchad av George Harrisons son Dhani, strängt övervakad av legatets förmyndare och vördnadsfullt samman-fogat av Harmonix är
The Beatles: Rock Band en smakfullt stiliserad kronologi med vag känsla av det dokumentära. Harmonix har tillåtits att påta i Apple Corps valv, valt ut 45 låtar och till dessa skapat de finaste presentationerna man kan tänka sig. Resultatet saknar helt motstycke i genren. Och framför allt är det studioinspelningarna i Abbey Road-studion som imponerar genom att förvandlas till små färgsprakande äventyr med fantasin som kompass. Dessutom breddas nöjes-
potentialen rejält då Harmonix introducerar bandspelen för stämsång. The Beatles: Rock Band handlar knappast om ny musik, utan istället ett nytt sätt att uppleva något av den mest tidlösa.

Gilla:
upp
30 röster

Professor Layton and Pandora’s Box

18:18 2 Oct 2009
Utvecklare: 
Stad: 
Genre: 



Vidden av Level 5:s skamligt höga produktionstakt har genom den mödosamma lokaliseringsprocessen inte riktigt blivit lika påtaglig här i väst. Och just som den Fukuoka-baserade spelmakaren gör sig redo att på hemmaplan rulla ut ett fjärde topphattsbärande äventyr introduceras vi i Europa för del två.

Har man spelat föregångaren vet man snabbt vad som gäller. Det rör sig fortfarande om en helt enastående pysselbok, som genom flera lager av Hayao Miyazaki-estetik, behaglig dragspelsmusik och småquirky handling har förklätts till spel. Själva intrigen med utgångspunkt i titelns gåtfulla ask, som sägs ta livet av dem som vågar öppna den, är drivande om än inte alltid i fokus. Snarare får spelet sin form genom de i runda slängar 200 kluriga huvudbryn, gåtor och pyssel som noggrant valts ut av den japanske universitetsprofessorn och klurgubben Akira Tago. Det ger spelet akademisk pondus och resultatet är både väldigt bekant och väldigt bra. –JH

Gilla:
upp
14 röster

Wet

Johan Hallstan 13:40 22 Sep 2009
Utvecklare: 
Stad: 


Allt sedan House of the Dead: Overkill har trash-vågen visar inga tecken på att ebba ut.  Med Wet – ett rätt hemtrevligt stycke grindhouse-osande hylsaction – ger sig A2M i kast med att göra en fusion av John Woos Stranglehold och Bizzare Creations smått underskattade The Club. Mest uppmärksamhet har spelet fått för sitt avståndstagande till att sorteras in i samma småkåta fack som, säg, Tecmo. Hjältinnan Rubi går i The Brides fotspår och ska inte misstas för något våp. Det kan jag uppskatta. Samtidigt bör man nog vänta med dekonstruktionen och se karaktärsporträttet för vad det är. Rubi är trots allt en rätt typisk protagonist – vit, mörkhårig, sammanbiten strax över 30 – som mest råkat begåvas med extra x-kromosom. Men det är å andra sidan heller  inget jag håller mot A2M. 

Gilla:
upp
19 röster

Mini Ninjas

Johan Hallstan 04:02 21 Sep 2009
Plattform: 
Stad: 

Mini Ninjas är toksött efter kalkyl och innebär en helomvändning för IO Interactive, som tidigare mest har sysslat med att beskriva en skallig yrkesmördares vardagsbestyr. Jag misstänker att det har att göra med att hela den danska spelstudion gått och blivit föräldrar. Då är det lätt att det slutar så här. Man vill vara nere med sin avkomma, och så långt är jag med. Tyvärr känns Mini Ninjas mer som kontemporär lördagsmorgon-anime (med skön nick till Teskedsgumman) än, säg, tidlös Pixar. Förmodat förnöjligt för den tilltänkta målgruppen, men allt för ytligt för den del av populationen som genomgått puberteten. När allt är sagt och gjort känns det som IO i fortsättningen borde bejaka sitt intresse för genocid istället för filantropi för kids.

Gilla:
upp
105 röster

Guitar Hero 5

Johan Hallstan 22:34 17 Sep 2009
Plattform: 
Utvecklare: 
Stad: 

 


Trots att Neversoft vid det här laget har skapat sig fler Guitar Hero-spel än vad Harmonix någonsin gjorde, utgör den Santa Monica-baserade spelmakaren fortfarande en lovlig måltavla för elaka tungor. Finsmakarnörden kommer aldrig att se Neversoft som lika äkta eller nere med musiken som Harmonix. Så är det bara. Ttrots att man i Guitar Hero 5 spelmässigt introducerar petrifiera finesser helt enligt tidens anda (jukebox! drop-in-drop-out!) och allmän rockbandifiering är den virtuella skivbacken fortfarande på tok för spretig och trist. På det hela taget blir Guitar Hero 5 till lite vad man gör det. Och utan, säg, ett par hundra nedladdade låtar i bagaget får det ses som ett grymt spel, men ett rätt mediokert musikspel.

Gilla:
upp
15 röster

Trivial Pursuit

Johan Hallstan 09:06 15 Sep 2009
Utvecklare: 
Stad: 

 

Quizet har på senare år gått från lustig bagatell till fullgod förfestunderhållning. Att det förhåller sig på det viset kan förstås mestadels tillskrivas Buzz. Visst, alla hatar vi mer eller mindre öppet Felix Herngrens pladdriga handdocka, men samtidigt har vi funnit oss i det hela, då Relentless Software närmast haft monopol på genren. Tills nu. Electronic Arts levererar i och med sin digitala upplaga av Trivial Pursuit ett trivsamt, mer minimalistiskt quiz. Vad som får sällskapsspelet att fungera så bra i sin nya kontext är en oförskämt bra avvägning av nödvändig respekt för källmaterialet och små dataspelsanpassade innovationer. Dessutom ror Trivial Pursuit iland en viktig poäng om att genrens fortlevnad nu är säkrad, trots utebliven prenumeration på en stollig mupp. Det är jag tacksam för.

Gilla:
upp
17 röster

Final Fantasy: Dissidia

Johan Hallstan 09:18 10 Sep 2009
Utvecklare: 
Stad: 
Genre: 


Få saker blir så onödigt komplicerade som när Square Enix ger sig i kast med genretolkningar utanför rollspelen. Ta till exempel racingspelen, där man istället för bjuda på lite bilkåt förströelse skapade sig ett habilt stycke rpg-racing i Racing Lagoon. Eller aktuella Dissidia, som för den ouppmärksamme vid en första anblick kan te sig vara bara ett fightingspel. Självklart är det inte så enkelt. Square Enix sätter här genren i nytt ljus, gör en tvångsfusion med brädspelen och låter 20 år av Final Fantasy-seriens mest ikoniska hjältar och antagonister göra upp på vertikala ytor. Det är fartfyllt,  annorlunda och väldigt Square Enix. Mer för Final Fantasy-fansen än vänner av fullblodsfighting, helt enkelt.

Gilla:
upp
20 röster

Wolfenstein

Johan Hallstan 10:00 9 Sep 2009
Plattform: 
Utvecklare: 
Stad: 


Det är svårt att inte lockas till att tala om det historiska arv som Wolfenstein bär med sig. Det blir lätt så när man har att göra med en spelserie som förlöste hela den lukrativa fps-genren. Men nylanseringen av Wolfenstein saknar både relevans och finess. Tiden har sprungit om Raven Software som fortfarande befinner sig någonstans kring 00-talets början. Här har man kackat kod efter olidligt gamla premisser, utan någon som helst självironi. Resultatet är ett bagatellartat stycke nazistslaktarepos vars existensberättigande får ses som diskutabelt.

Gilla:
upp
96 röster

Batman: Arkham Asylum

Johan Hallstan 14:34 26 Aug 2009
Utvecklare: 
Stad: 
Genre: 


Med enbart Rocksteady Games blygsamma meritlista att gå på finns det inget som skvallrar om stordåd. Varför resultatet blir så mycket mer överraskande när det visar sig att Batman: Arkham Asylum är det bästa licensspelet sedan Starbreeze förlöste sitt första inlägg i The Chronicles of Riddick-serien.

I centrum för Arkham Asylum finns titelns mentalsjukhus. Jokern har tagit över, utnämnt sig till ny föreståndare på kuppen och det är förstås upp till Läderlappen att ställa allt till rätta. Med en kittlande känsla för detaljer kan spelet mycket väl ses som en enda lång kärleksförklaring till källmaterialet. Rocksteady demonstrerar gång på gång att man kan sin lore, men med små nördigt perifera grepp åt sidan är det som alltid helheten som räknas. Och det är här hantverket Arkham Asylum imponerar som allra mest. Med ett upplägg som nickar gillande åt såväl metroidvania-formeln som sneak ’em up-spelens kurragömmalek hittar Rocksteady en välfungerande identitet åt sitt spel. Att finalen får ses som jämförelsevis klen kommer nog inte att bli någon vattendelare, men å andra sidan är det som bekant inte målet, utan resan som är det väsentliga.

Gilla:
upp
31 röster

’Splosion man

Johan Hallstan 14:33 26 Aug 2009
Utvecklare: 
Stad: 
Genre: 



Har man fasat över hur det inte förekommer tillräckligt många spel med fokus på explosiv underhållning bjuder Twisted Pixel på den rätta kuren. I ’Splosion Man axlar spelaren rollen som en karaktär som ursinnigt självdetonerar för att forcera spelets kluriga hinder.

Det hela påminner lite om de pixelperfekta plattformshoppen från N+, där noggrann tajming betyder allt, men med något av en postportaliansk inramning. Och i sina allra bästa stunder kan ’Splosion Man närmast liknas vid balett. Den lilla rödspräcklige kanaljen tar sig fram genom ett graciöst pärlband av små vältajmade detonationer. Det är ett förvånansvärt fängslande och humoristiskt spel, som i sin multiplayer-del står för ett smått enastående tandembombardemang. Och på det hela taget hör spelet till bland det finaste som går att uppleva för ynka 800 allards.

Gilla:
upp
19 röster

Tales of Monkey Island:The Siege of Spinner Cay

Johan Hallstan 11:07 21 Aug 2009
Plattform: 
Utvecklare: 
Stad: 

När Telltale beslutade sig för att låna följetångsformatet från kollegorna inom televisionen var det lätt att bara se det positiva. Men med sin andra Tales of Monkey Island-episod gör Telltale klart för oss att man även lånat in ”fillern”. Det är inte någon vidare upptäckt. För på det hela taget händer det oförskämt lite i The Siege of Spinner Cay. Man träffar några androgyna sjöjungfrur, villar bort sig i en djungel som är misstänkt lik den i föregående episod och förvånas slutligen över episodens abrupta slut. Jag ska inte säga att smekmånaden för Telltale är över – en filler på fem avsnitt klarar vi nog av – men blir det inte bättre härifrån finns det anledning att bli orolig.

Gilla:
upp
10 röster

Shadow Complex

Johan Hallstan 09:46 20 Aug 2009
Plattform: 
Utvecklare: 
Stad: 

 Är man helt nere med den mer explorativa metroidvania-subgenren och har vaknat på fel sida är det lätt att kalla Shadow Complex för Metroid-ripoff. För visst känner man igen sig. Den enorma kartan, de låsta dörrarna och avsatserna som man vet att man skulle kunna klamra fast vid bara man hade det där dubbelhoppet. Ser man ändå inte likheterna får man nog ändå ge sig halvvägs genom spelet då man plockar upp ett par mer än lovligt Metroid-osande hyperskor och missilerna för att skjuta upp de rödmarkerade dörrarna. Saknar man referensramar bjuder Shadow Complex på ett snyggt destillat av en genre som inte förnyats nämnvärt sedan legendariska Castlevania: Symphony of the Night gjorde rent hus för dussinet år sedan – även det tillgänligt på Xbox Live Arcade.

Gilla:
upp
14 röster

Fat Princess

Johan Hallstan 18:01 19 Aug 2009
Plattform: 
Utvecklare: 
Stad: 

Så har slutligen turen kommit till den förmodat smala skara tv-spelare med smak för feeder-fetishismen. Fat Princess har på förhand omgivits av en liten men välsmakande kontrovers, där det beskyllts av av bloggaren Melissa McEwan för att bära ansvaret för "en ny generation av tjockishatande heteronomativa rövhål". Uppståndelsen blev förstås roande och med facit i hand nog mer så än själva spelet, tyvärr. För Fat Princess visar sig vara en rätt okomplicerad historia som dras med komplicerade problem. Det klassiska capture the flag-upplägget har modifierats genom att flaggan blivit kakfrossande prinsessa, som man ska kånka hem till sin borg. Och så långt är jag med på noterna. Men när det med varje match uppstår halvtimmeslånga dödlägen på grund av skev balansering spelar det liksom ingen roll att en Patrick Stewart-speakern vurmar för LOL-genretionen med repliker som "They're in our base killing our dudes". 

Gilla:
upp
10 röster

G.I. Joe: Rise of Cobra

Johan Hallstan 13:59 17 Aug 2009
Plattform: 
Utvecklare: 
Stad: 

 

Det är lätt att bli skeptisk när det vankas obligatoriskt spel baserat på The Mummy-mannen Stephen Sommers senaste film om Action Force-figurernas vardagsbestyr. Vi har som bekant varit här och påtat på licensspelens överfulla soptip tidigare. Men sällan med sådant uselt resultat. Mest frustrerande är det att G.I. Joe: Rise of Cobra inte ens är ett försök att övertyga. Produktionsvärdena är skrattretande och speldesignen usel. Man försöker inte skapa några illusioner. Istället vet utvecklarna mycket riktigt att spelet är skit och det gör såklart vi också. Det blir ett par timmars olustiga pinsamheter i paritet med David Brents värsta, men samtidigt helt utan komisk eftersmak.

Gilla:
upp
18 röster

Mest läst på Nöjesguiden.se idag

Laddar innehåll…


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!