Uncharted brukar beskrivas som en slags korsning mellan Tomb Raider och Indiana Jones, utspädd med kuta-skjuta-ingredienser à la Gears of War.
Men där Drake's Fortune gav ifrån sig matinévibbar med lummiga djungel-kulisser och flörtigt charmtugg mellan huvudkaraktärerna, öser uppföljaren Among Thieves på i storbudgetstil. Sökandet efter mytomspunna Shangri-La tar hjälten Nathan på en backpackingtur genom Asien som skulle ge Tintin resfeber. Borneos våta djungler, ett turkiskt museipalats, ett krigshärjat Katmandu, snöiga bergslandskap – omväxlingen är stor.
Miljöerna Naughty Dog bygger upp är oförskämt vackra. I stort sett hela presentationen är lika imponerande, med svepande orkestermusik och ovant välskrivna dialoger. Det är svårt att inte dras med i Nates busiga jargong när han med glimten i ögat – och tröjan halvt instoppad i byxorna – springer parkour bland igenväxta ruiner, knäpper skurkar och fäller putslustiga kommentarer.
Hela konceptet är liksom mer genomtänkt, med en finare taktkänsla än förut, då Drake's Fortune ibland framstod som en bisarr hybrid av lättvindiga flörtar och skoningslösa massmord av lokala piratgäng. Uncharted 2 målar med större pensel på större duk. Resultatet hamnar någonstans mellan en Indiana Jones eller Den vilda jakten på stenen för 2000-talet. –JH
